Det är i mitten på januari 2011.
Eddie har under någon veckas tid slickat mycket på sin högra framtass. I början tänkte jag inte så mycket på det eftersom det har hänt förut att han slickat en del under vinterhalvåret när vägsaltet irriterat mellan trampdynorna.
Men när det gått någon vecka och han bara slickar mer och mer trots att jag försökt göra rent och smörja och han dessutom blir förbannad och morrar och hugger när jag vill kolla tassen eller torka den efter promenader och dusch så förstår jag att det är något som är riktigt fel. Han har aldrig någonsin morrat åt mig förut när jag kollat igenom hans kroppsdelar. Inte ens när han hade växtvärk som liten och hade ont så han skrek morrade han åt mig. Jag inspekterar tassen men ser inget konstigt. Beslutar mig ändå för att boka tid då han uppenbarligen har väldigt ont av något.

Hos veterinären visar det sig att han fått ett brott på en klokapsel. Inte undra på han hade ont! Får dåligt samvete att jag inte åkte in med en gång, men är samtidigt glad att jag inte väntade längre.
Jag får lämna Eddie hos veterinären ett par timmar och under tiden jag väntar tar jag en shoppingrunda. Då ringer telefonen och det är en som vill boka in en anställningsintervju med mig. Hon frågar om hon stör men jag säger att det är ingen fara, att jag bara går och väntar på hunden som är hos veterinären.
- Ojdå, inget allvarligt hoppas jag?! säger hon
- Nejdå, det är bara en klo som gått av, säger jag leende totalt omedveten om det helvete som väntar.
Jag tänker ibland på det telefonsamtalet och hur lyckligt ovetandes jag var om hur sjuk Eddie i själva verket var.
Hos veten tas klokapseln bort så pulpan blir blottad och han får bandage som ska bytas varje dag. Det blir en helvetesvecka. Han har så ont vid bandagebytet att han skriker som en stucken gris.
Mitt hjärta blöder!
Tänker att jag inte ska låta honom springa på den vassa skaren mer eftersom den uppenbarligen kan orsaka klobrott och det räcker gott och väl med ett.
Trodde jag ja!

En vecka senare är det dags för återbesök och jag har då upptäckt ett nytt klobrott på vänster framtass.
Vad sjutton är det frågan om?
Ber veten kolla den tassen också. När hon slutligen får syn på brottet efter en del letande i all päls beslutar hon sig för att behålla Eddie över dagen.
Jag får åka de 4 milen hem så länge och på eftermiddagen får jag samtal från veterinären som har allt annat än goda nyheter.

Eddie är sjuk. Väldigt sjuk. Jag börjar kallsvettas, hjärtat bultar, jag får en klump i halsen och jag kämpar mot gråten.
Vaddå sjuk? Han har ju bara ett par klobrott. Visst är det lite underligt att han fått två samtidigt på två olika tassar men han har ju sprungit så mycket i snön och nu när det är skare är det väl lätt hänt att klorna fastnar och går sönder... eller?
Veterinären babblar på och jag minns inte ens hälften av vad hon sagt sen när jag lägger på.
Jag snappade upp: alla klor påverkade, två ytterligare klor dragna, schampo, tassbad, bandage, mediciner, honung, biopsi, specialist, pratar mer sen...
Samtidigt som en enda tanke far genom huvudet: avlivning.

Så fort jag lagt på ringer jag sambon och stortjuter att Eddie är jättesjuk!
-Vaddå jättesjuk? frågar han och mellan snyftningarna försöker jag förklara så gott jag kan av det jag minns av telefonsamtalet. Ber honom att följa med mig sen när Eddie ska hämtas.

Känner mig lite lugnare när jag kommer till veterinären och ser hennes lugn och leendet hos djursjukvårdarna, men jag är samtidigt nervös över vad hon ska säga. Fortfarande snurrar avlivning i mitt huvud.
Jag får allt förklarat för mig igen när Eddie kommer hoppandes på tre ben och pudeltassar. Dom har rakat alla tassar på honom för att man lättare ska kunna se hur klorna beter sig. Brottet på vänster tass visade sig inte vara så allvarligt så den klon fick vara kvar och förhoppningsvis läka av sig själv. Däremot var ytterligare två klor på högertass så pass trasiga att dom måste tas bort så det blir fortsatt bandagebyte på den tassen i ytterligare någon vecka. Gruvsamt!
Veterinären nämner inget om dyster framtid eller avlivning och jag andas ut för stunden.
Får ett helt kit av bandage, schampo, medicin och recept med mig hem.

Hemma googlar jag allt jag kommer över om klolossning, klobrott, klosjukdom. Jag vet sedan innan att det finns någon typ av klosjukdom men vet inte riktigt hur den yttrar sig eller vad den innebär. Men det ska jag snart bli varse.
Det är inte mycket fakta jag hittar men jag hittar historier och erfarenheter. Dystra.
Jag läser: inte återställd, avlivning, återhämtade sig aldrig, avlivning, återkommande klobrott, avlivning... avlivning... AVLIVNING!
Den enda slutsats jag kan dra är SLO=dödsdom.

Jag blir förtvivlad och undrar var det här ska sluta. Hur ser framtiden ut för min stackars hund?

Eddie efter första veterinärbesöket då första klon drogs.