Förra veckan var solen på besök igen och jag fick ett infall att vi skulle gå upp till sjön. Jag har inte hört några skott dagtid på ett tag nu så jag chansade och tog med mig Eddie. Han har inte varit upp till sjön på väldigt länge. Inte en enda gång sedan han blev sjuk i addison.
Eddie förknippar sjön med skott så han ville inte alls gå dit men efter mycket lockande och pockande lyckades jag få honom med mig, om än tveksamt och han var nervös en stund efter att vi hade kommit upp. Jag hade först tänkt att vi skulle gå runt sjön men bestämde mig för att bara gå upp dit och sen hem igen. Det är ju dumt att utmana ödet.
När vi kom upp fick killarna leta lite godis och då släppte Eddies nervositet och han tyckte det var rätt kul där uppe trots allt, lekte lite med Dio och gick på lite egna upptåg men mest höll han sig vid mig. Innan vi gick hem igen fick Eddie plocka godis från botten. Det tycker han är kul. Han kan inte tänka sig att bada men han kör gärna ner hela huvudet under vattenytan i jakt på godis. Synd att han inte tycker om att bada för han skulle nog kunna bli en duktig dykare.
Den här turen till sjön blir nog den sista för Eddie på väldigt länge för jag har nämligen fått jobb och kommer inte att kunna gå några lunchpromenader med killarna på vardagarna, åtminstone inga längre turer.
På helgerna skjuts det ofta på skjutbanan så det är uteslutet att ta med honom upp dit då. Det skulle inte gå ens om jag hade velat.
Enda möjligheten att ta med honom till sjön hädanefter är på sommarhalvåret efter kl. 20 på kvällen. Då är det skjutförbud på skjutbanan och jag är ledig, i alla fall för det mesta.
Jag anade när vi gick upp till sjön att det troligen skulle bli sista gången på väldigt länge för Eddies del och troligen även för Dios del så vi stannade kvar vid sjön ett bra tag och passade på att njuta av det fina vädret innan vi gick hem igen. Självklart var kameran med också så bildbomben kommer här.