Som planerat blev det en tur till skogen idag för att försöka lugna ner den pilska störtförälskade Dio. Han är mer kär i Eddie än vad han någonsin varit i någon tik, bortsett från löptiken han träffade på MyDog.
Inte ens Chilla som han blev så betuttad i på nyår var han så jobbig på. Hon sa i och för sig ifrån ordentligt också redan från början vilket Eddie inte gör. Han är alldeles för mesig. Att bara morra tar inte skruv alls. Han måste säga ifrån på skarpen men han är ju alldeles för snäll för det, i alla fall i det här fallet. Andra gånger är han jätteduktig på att säga ifrån, och det ordentligt, men just gällande detta så näe... då säger han minsann inte ifrån. Så vi får göra det åt honom vilket ju inte på långa vägar är lika effektivt som om han skulle säga ifrån själv men vad göra? Någon måste ju säga ifrån så då får det bli jag och husse.

Vi for ut till skogen med pilska Dio och lugna Eddie. Trodde väl inte att Eddie skulle springa omkring så mycket. Han gör sällan det nu för tiden. Han gillar mest att lunka omkring men tji fick vi! Som han sprang! Han sprang mer än vad han sprungit på år och dar. Han var så himla glad och pigg och det var så roligt att se. Kom på inkallning gjorde han också. Han har blivit väldigt duktig på det, trots att vi egentligen inte lagt ner så mycket träning på det sista tiden. Det kanske är därför? Det kanske har sjunkit in bättre utan en massa inkallningsträning. Som när man vilar sig i form typ :)
Jättekul är det att han blivit så bra på det.

När vi hade gått halvvägs och skulle vända och gå hem igen blev Eddie lite skakis. Vi vet inte riktigt varför men vi har lite olika teorier. Han ville inte ha någon frukost i morse. Om han är hungrig för att han inte har ätit så kan han bli lite skakis. Det har han visserligen inte blivit på väldigt länge nu så det är inte säkert att det var det och han var inte speciellt matintresserad när vi kom hem heller så så hungrig kan han inte ha varit. En annan möjlig orsak kan vara muskelsvaghet. Det händer att addisonhundar drabbas av muskelsvaghet. Jag har inte direkt märkt något av det på Eddie, men det kan ändå vara det. Han hade kutat fram och tillbaks upp och ner för en backe så det kan hända att benmusklerna blev trötta och började skaka på grund av det. Han har trots allt tappat en hel del i muskler och är inte så van att springa så pass mycket som han gjorde. Så jag tror mest på att det var det.
Vår tredje teori är att han frös men han brukar inte vara speciellt frusen av sig så jag vet inte om det var det. Det var i alla fall inga stora skakningar, bara lite darr i bakbenen så vi blev inte så värst oroliga men bestämde oss för att ändå åka hem.
Men först skulle vi leta leksaker!


Dio fick börja och jag började med den största och mest färgglada leksaken som jag lade bakom ett buskage. Inga problem för Dio att hitta den inte!
Nästa gång bytte jag till en liten rund tygsak som ser lite ut som en igelkott i färgerna så den skulle inte synas lika bra mot marken. Den lade jag lite längre bort bakom en stubbe. Han lyckades hitta den också.
Sen skulle det egentligen vara Eddies tur men han hoppade upp mot mig, halkade till så han ramlade och slog i bakbenet så han skrek till och höll upp benet. Han är lite som sin matte. Lite klantig emellanåt. Hjärtat flög upp i halsgropen på mig! Var säker på att nu gick något sönder, men vi klämde och kände. Inget trasigt. Phu! Och efter lite masserande så kunde han stå på det igen men vi hoppade över sakletande åt honom där för att inte förvärra det onda. Vi misstänker att han slog i höften eller knät. Vi gick lugnt vidare och då gick han som vanligt igen så vi stannade till vid en stig där det inte var så mycket ris och buskage. Eddie ville ju också gärna leta leksak så jag tog den som ser ut som en igelkott och gick upp på stigen en bit och la den bakom en stubbe bredvid stigen.
Eddie var på direkt jag släppte honom och lunkade iväg för att leta. Han sprang lite för långt först och snurrade runt lite men sen såg vi att han kände lukten av den så han stod och vädrade i närheten av den, snurrade runt lite i cirklar innan han slutligen hittade den. Duktig kille! Eddies näsa är inte riktigt lika vass som Dios så det tar lite längre tid för honom och han söker lugnt och metodiskt men han ger inte upp och ger man honom bara lite tid så hittar han till slut. Han tycker dessutom att det är jättekul!
Innan vi gick till bilen körde jag ett sista sök med Dio. Den här gången tog jag en tennisboll och gick upp en bra bit på stigen utom synhåll och la bollen bakom en sten på sidan om stigen.
Dio tycker det är så otroligt kul med uppletande och är ivrig till tusen. Det är så att han sitter och skakar och gnyr innan man släpper honom och så fort man släpper sticker han iväg som skjuten ur en kanon. Skulle han lyckas hitta denna också? Det tog lite längre tid denna gång men sen kom han med bollen i munnen. Så duktig! Hans näsa är helt otrolig! Uppletande är något vi verkligen borde göra oftare. Nu måste han bara lära sig att lämna av föremålen också för det kan han inte i nuläget. Han springer omkring och leker med leksaken efter att han hittat den, eller släpper den en bit ifrån för att få belöning och springer sen och tar den igen och sticker iväg och leker med den. Så det måste vi träna på och jag får vara mer konsekvent och inte belöna när han kommer utan föremålet, utan bara belöna när han har föremålet med sig. När han har lärt sig att lämna ska jag prova med flera föremål och se om han fixar det också, men det gör han säkerligen med lite träning för han är verkligen duktig med sin näsa!

På vägen hem i bilen höll Dio på och skulle slicka på Eddie hela tiden och försökte även rida på honom. Jag sa ifrån så gott jag kunde från framsätet och sen när vi kom hem var han fortfarande som ett plåster så jag fick ryta ifrån några gånger till, men nu ligger han själv i soffan och vilar så jag hoppas att denna pilskhet lugnat ner sig nu, åtminstone för stunden men helst för alltid.