Vet inte vad killarna har stoppat i sig men någonting är det i alla fall.
Inatt kl. 4 skulle nämligen Dio prompt ut och bråttom var det. Då visade det sig att han var dålig i magen. Kl. 6.30 var det dags igen för nästa urladdning.
Eddie däremot sov lugnt vidare.
Sen vid den vanliga morgonrundan vid 9-tiden visade det sig att också Eddie var dålig i magen så med tanke på det måste det vara något som dom har stoppat i sig, men jag har ingen aning om vad.
Igår gick vi bara koppelpromenader bortsett från när vi var på grusplanen och tränade rally. Efter träningen fick dom springa lösa en stund och vid sidan av planen finns högt gräs, så det är om dom hittade något där som dom stoppade i sig. Inte vad jag såg men det är ju inte alltid lätt att hinna med och se.
Men jag tror mer på att det är något här hemma som var dåligt, kanske korven dom fick igår, eller kålen. Något annat har dom inte ätit vad jag kan komma på, bortsett från torrfodret då men det är knappast det som är boven.
Så idag får det bli risdiet. Nu verkar det visserligen som att det värsta har lagt sig och att dom fått ur sig allt det "onda" men det är lika bra att sätta dom på risdiet ändå tills magarna blivit helt normala igen.
På sätt och vis är det "skönt" att även Dio är dålig för då vet jag att Eddies magåkomma inte har med addison att göra och allt som inte har med addison att göra är positivt. Sen är det självklart inte kul att dom är dåliga i magen men att det bara är något dom har stoppat i sig eller möjligen en vanlig magsjuka som smittat känns ändå som en lättnad. I övrigt är dom pigga och glada också så allmäntillståndet är inte påverkat.

Vi gick till skogsslingan idag på lunchen. Eddie är inte alltid så sugen att gå dit men idag ville han absolut dit. Det var med bestämda steg han styrde kosan ditåt och när vi kom dit släppte jag båda lösa. Dio rände runt som ett skållat ollon som vanligt men han var duktig och kom på inkallning. Eddie vek inte en tum från min sida. Antagligen mest p.g.a. att jag hade hans älskade pip i fickan. Innan vi gick hemåt igen fick dom göra ett varsitt uppletande. Dios pip la jag ganska långt upp i en backe bakom stock och sten för att göra det svårare för honom eftersom han är så duktig på det. Han snurrade runt ett tag och kom sen utan pip men jag stod bara tyst kvar och han stack iväg igen som en kanonkula för att göra ett nytt försök och då hittade han den. Skam den som ger sig!
För Eddie gjorde jag det lite enklare men ändå lite svårare än i skogen härom dagen. Även han snurrade runt lite, men han är inte den som ger upp i första taget så han sökte på och till slut hittade han den och var så stolt och glad när han kom tillbaks med den. Älskade lilla skrutt! Det är så härligt att se honom så harmonisk, men ändå pigg och glad, hur motiverad han är och hur han njuter av livet efter allt han fått vara med om.
Mina duktiga pojkar!
Nästa gång tänkte jag att jag ska försöka filma. Kan vara intressant att ha på film så man kan se och jämföra hur snabba dom är på att hitta leksaken och se om dom blir snabbare med tiden.