Sitter på tåget (tack SJ för fritt wifi!) på väg upp till Hälsingland för att fira påsk. Skönt ska det bli! Enligt ryktet ska det bli riktigt fint väder också så jag hoppas att ryktet stämmer.

Tåget gick inte förrän kl. 14 idag så jag hade passat på att boka en veterinärtid på morgonen för blodprov. Bäst att passa på när man ändå skulle vara ledig från jobbet. Det är 3 månader sen nu som vi sist var till veterinären och tog blodprov. Så lång tid mellan provtagningarna har det aldrig gått förut. Det har varit skönt att slippa ta blodprov var och varannan vecka.

Dio fick följa med idag för att träna lite och för att eventuellt i mån av tid och beroende på veterinär få sina tassar kollade. Han har hållt på och slickat på dom ideligen senaste veckan. Jag tror att det är svamp men har även mina misstankar om allergi. Men jag ska prova att behandla för svamp först. Jag hoppas att det bara är svamp. Veterinären hann dock inte kolla honom men jag fick tips om att tvätta med klorhexedin så det ska vi prova och hoppas på att det kommer att hjälpa.

Idag fick vi en sköterska som vi träffat flera gånger tidigare. Tror inte det finns någon där som vi inte har träffat förut, i alla fall ingen som inte Eddie har träffat.
Eddie skötte sig som alltid exemplariskt. Stod helt stilla medan provet togs. Han gömde huvudet i min famn som om han inte vågade titta, men jag klandrar honom inte. Jag vågar inte alltid titta heller när jag tar blodprov :)
Dio lyckades också charma sköterskan genom sin nyfikenhet och när han stod och inspekterade noga och följde sköterskans varje handrörelse när hon rengjorde bordet. När hon pratade med honom tittade han storögt på henne och la huvudet på sned. Han är för söt!

Veterinären var också en som vi har träffat förut men det är väldigt länge sen. Tror inte vi har träffat henne sedan Eddie var liten och hade ont i sitt ben, men hon hade i alla fall ett svagt minne av oss.
Vi pratade lite allmänt om Eddies allmäntillstånd och diskuterade hans urinläckage och kom fram till att vi ska prova att medicinera bort det, framför allt för och se om hans inkontinens som det troligtvis är, går att medicinera bort så att jag vet om det är någon idé att kastrera honom kirurgiskt. Så vi fick Propaline utskrivet som han ska få 3 ggr om dagen till en början men som vi förhoppningsvis kan sänka med tiden.
Vi fick också blodprovssvaret direkt. Han ligger inom gränsvärdena men på det ena ligger han i övre kant, men veten tyckte inte att vi behövde justera medicinen nu utan vi ska ta ett nytt prov i juni och eventuellt får vi sätta in lite kortison då igen. Men jag tycker ändå det var goda nyheter. Jag trodde att hans värden skulle ha ballat ur totalt så det var en positiv överraskning att dom inte hade gjort det faktiskt.

När jag skulle betala i receptionen var "vår" sköterska och två andra sköterskor där inne och vi började diskutera både det ena och det andra och jag berättade om all skit och smutskastning jag råkat ut för sedan Eddie blev sjuk. Jag berättade bland annat om personen (som för övrigt var vår allmänlydnadsinstruktör när Eddie var liten) som tycker att jag är en djurplågare som låter Eddie leva och tycker att han borde ha fått somna in för länge sen. Sköterskorna bara ruskade på huvudet och undrade om denna människa träffat Eddie vilket hon inte har gjort sedan han var 9 månader och frisk. Vår sköterska bara suckade och ruskade på huvudet ännu mer.
Hon med många andra där har träffat Eddie fler gånger än vad vår allmänlydnadsinstruktör har gjort och dom om några vet hur pass bra Eddie ändå mår efter omständigheterna och hur otroligt lugn och snäll han är (enligt allmänlydnadsinstruktören är Eddie alltid stressad?!). Hon sa att han har charmat hela personalen och att dom blir så glada när dom ser Eddie komma in genom dörren
Jag har sagt det förr men det tål att upprepas.. Jag är så glad över att ha hittat ett sånt bra djursjukhus med helt fantastisk personal som bryr sig om djuren men även bryr sig minst lika mycket om människorna bakom. Vår sköterska sa innan jag gick att du vet att du alltid kan ringa om det är något eller om du bara vill prata. Dom är för gulliga! Det var faktiskt skönt att få prata av sig lite och ventilera med några som förstår, som träffat Eddie under hela resans gång och har kunskaper om hundars välmående. Så tacksam över att jag har dom att vända mig till. Dom är guld värda!

Nu har vi bara 1 timme och 40 minuter kvar av vår tågresa. Ska bli skönt att komma fram!

Skulle egentligen bloggat igår men jag hade varken tid eller ork.
Dio har fyllt "vuxen". I alla fall enligt pappret :) Han fyllde 2 år igår. Tänk vad fort tiden har gått! Tänk att det är hela 2 år sedan jag satt på facebook och följde valpningen och fick mitt livs chock när en vit hane tittade ut.
Det har varit två omtumlande år på många sätt, men också givande och spännande och jag hoppas på många fler roliga år tillsammans.

Födelsedagen firades med pannkakstårta som slukades i ett nafs. Jag tror knappt ens att Eddie hann tugga. Sen fick dom en varsin present. Man måste alltid ge dom en varsin för annars blir det tjafs. Det var två billiga pipleksaker som slaktades på några få minuter, men det hade vi räknat med. Det var därför vi tog dom billigaste vi hittade :)

Trött Dio väntar på tårta

Eddie var något ivrigare

"Jag vill ha tårtaaaa!"

Väntar på ett varsågod

Dio väntar på sin present

Grattis lillkillen!

Förra veckan var solen på besök igen och jag fick ett infall att vi skulle gå upp till sjön. Jag har inte hört några skott dagtid på ett tag nu så jag chansade och tog med mig Eddie. Han har inte varit upp till sjön på väldigt länge. Inte en enda gång sedan han blev sjuk i addison.
Eddie förknippar sjön med skott så han ville inte alls gå dit men efter mycket lockande och pockande lyckades jag få honom med mig, om än tveksamt och han var nervös en stund efter att vi hade kommit upp. Jag hade först tänkt att vi skulle gå runt sjön men bestämde mig för att bara gå upp dit och sen hem igen. Det är ju dumt att utmana ödet.
När vi kom upp fick killarna leta lite godis och då släppte Eddies nervositet och han tyckte det var rätt kul där uppe trots allt, lekte lite med Dio och gick på lite egna upptåg men mest höll han sig vid mig. Innan vi gick hem igen fick Eddie plocka godis från botten. Det tycker han är kul. Han kan inte tänka sig att bada men han kör gärna ner hela huvudet under vattenytan i jakt på godis. Synd att han inte tycker om att bada för han skulle nog kunna bli en duktig dykare.
Den här turen till sjön blir nog den sista för Eddie på väldigt länge för jag har nämligen fått jobb och kommer inte att kunna gå några lunchpromenader med killarna på vardagarna, åtminstone inga längre turer.
På helgerna skjuts det ofta på skjutbanan så det är uteslutet att ta med honom upp dit då. Det skulle inte gå ens om jag hade velat.
Enda möjligheten att ta med honom till sjön hädanefter är på sommarhalvåret efter kl. 20 på kvällen. Då är det skjutförbud på skjutbanan och jag är ledig, i alla fall för det mesta.
Jag anade när vi gick upp till sjön att det troligen skulle bli sista gången på väldigt länge för Eddies del och troligen även för Dios del så vi stannade kvar vid sjön ett bra tag och passade på att njuta av det fina vädret innan vi gick hem igen. Självklart var kameran med också så bildbomben kommer här.

Efter ungefär ett halvår i mörker kom äntligen solen på tillfälligt besök i helgen så då tog jag tillfället i akt att ta med mig kameran ut. Det var länge sen jag fotade grabbarna nu så det var på tiden. Så jättemånga foton blev det inte men i alla fall några stycken.

I lördags gick vi förbi grusplanen och tränade lite rally och lät hundarna springa av sig lite. Sambon filmade lite av vår rallyträning men varken träningen eller filmandet gick så jättebra. Vi var nog lite okoncentrerade allihop.
Om det ska bli någon tävling i maj måste jag verkligen få tummen ur nu att träna seriöst med Dio. Mycket flamsande är det fortfarande. Ska ta tag i detta nu. Ska bara plasta in mina skyltar först.

Igår gick vi runt åkrarna. Hade tänkt träna på att ha Dio lös men när vi kom ut från skogen såg vi hela flocken med hjortar ute på åkrarna så det fick bli koppel på. När Dio fick syn på dom blev han helt galen! Försökte springa efter men hindrades såklart av kopplet så han pep och småylade i frustration över att inte kunna springa efter. Han är verkligen helt jaktgalen! Önskar man kunde få bort det där intresset men misstänker att det inte går. Ska i alla fall viltspåra mer med honom och se om det minskar något.
Eddie brydde sig tack och lov inte. Han tittade lite men sen var det inte mer med det. Sista biten innan vi var hemma var vi långt borta från hjortarna som hade försvunnit in i skogen så då vågade jag släppa Dio så hundarna kunde får springa lite. Dio hoppade såklart ner i det vattenfyllda diket så det fick bli duschen när vi kom hem. Eddie sprang några vändor men sen var han nöjd och bad om att få pipen som jag hade burit med mig. Han älskar verkligen sin pip.

Några bilder från helgen.