Jag tänkte att jag skulle blogga efter vår förra tävling men jag orkade inte. Vi var och tävlade för några veckor sedan, vår andra tävling, eller tredje om man räknar med dubbelklassen på vår allra första tävling.
Målet den här gången var att komma över 48 poäng som vi fick på vår allra första tävling, och att inte ta fel väg. Många var otroligt duktiga denna gång och jag kände att här ligger vi verkligen i lä. Det var väldigt få som hade hundar som inte var följsamma. De flesta såg ut som rena rama proffsen. Men jag hade ändå inget mål om någon pallplats. Självinsikt har man ju trots allt så jag inser ju att en pallplats är väldigt långt borta. Det är ett mål som jag inte kan sätta upp på länge än. Jag skulle känna mig nöjd med allt över 48 poäng även om ett godkänt resultat är det jag strävar efter och hoppas på men det känns som att det också är långt borta.

Rätt väg tog jag den här gången men någon förbättring poängmässigt blev det inte. Som vanligt var Dio fokuserad utanför planen men så fort vi klev in på den så var allt fokus som bortblåst. Han tittade på allt utom på mig, han drog iväg åt alla möjliga håll, nosade på koner och skyltar, körde nosen i backen, stod och stirrade på hundar utanför planen och hade noll fokus.
Det blev en försämring med 4 poäng så vi hamnade på 44 poäng och blev väl typ 3:a från slutet. Har nog sällan känt mig så besviken, bortsett från när jag klantade mig och tog fel väg på förra tävlingen, men då var jag besviken på mig själv. Den här gången var jag grymt besviken på Dio. VARFÖR kan han inte vara fokuserad på planen? Jag fick tips av domaren sen att belöna framifrån så att han får mer fokus på mig, men det är ju det jag gör. Inte alltid men ofta, och på träning klättrar han ju nästan på mig. Innan jag började tävla var det det jag oroade mig för mest att han skulle hoppa och klättra på mig men det har ju blivit precis tvärtom.
Jag tänkte att jag skulle träna järnet inför nästa tävling men det har jag inte gjort. Jag tappade sugen helt efter det senaste fiaskot så det kommer förmodligen att gå åt skogen nästa helg också när vi har nästa tävling, såvida det inte sker ett mirakel och Dio plötsligt bryr sig om mig istället för allt annat.
Ska försöka hinna med lite träning i veckan i alla fall under våra promenader på olika platser med olika störningar.
Får nog lägga in lite utställningsträning också för det är även utställning nästa helg. Den andra och näst sista för vår del för i år. Den kommer inte heller att gå bra. Han kan inte konkurrera med andra hundar och det har hänt att domare inte ens sett åt hans håll. Dessutom är det alltid samma hundar som vinner. Skittråkigt och en av anledningarna till att jag har tröttnat på utställningar. Men det är ju i alla fall träning och det kan man aldrig få för mycket av.

Idag var det dags för min och Dios tävlingsdebut i rallylydnad. Egentligen var vi kanske inte riktigt mogna för att tävla men vi har ju ändå tränat lite och jag ville så gärna se hur vi ligger till, vad vi behöver träna mer på etc. Och så ville jag få reda på hur det går till på tävling och få lite rutin.
Det kunde ju inte gå mer än åt helvete och det gick... åt helvete till slut.

Vår forna agilityinstruktör var också där med sina två hundar. Vi var lika mycket blåbär båda två. I torsdags var vi båda och tränade i regn på klubben och det gick allt annat än bra så vi båda blev väldigt tveksamma och undrade vad sjutton vi hade gett oss in i egentligen. Men har man anmält sig får man ju ändå åka dit och chansa på att det ska gå hyfsat bra ändå.

Jag har inte varit så nervös inför denna tävling men igår kväll satt jag och tittade på youtubefilmer och då blev jag nervös för alla var så himla duktiga. Inget nosande i backen, inget dragande från hundarna. Hur lyckas dom?
Dio har ju väldigt bråttom här i livet och drar än hit och än dit så jag var säker på att han bara skulle dra omkring på planen och nosa överallt. Det var ungefär så det blev också.

När vi gick banvandringen kände jag mig ganska lugn och innan vi skulle in på planen tränade jag kontakt med Dio och gjorde några enkla moment. Det gick jättebra.
Men så fort vi klev in på planen kom nervositeten och Dios fokus var som bortblåst. Han gick fram och nosade på konerna, drog några gånger än hit och än dit och ställde sig och stirrade på en hund långt utanför planen och stängde av hörseln totalt.
Men vi tog oss i alla fall genom banan med 48 poäng.

På eftermiddagens runda hoppades jag på att vi skulle förbättra det resultatet. Jag trodde inte vi skulle lyckas få godkänt men det vore ju kul om vi skulle få det.
Till eftermiddagens runda var Dio trött och varm. Det skulle vara moln och runt 10 grader idag så jag hade stickad tröja på mig + att jag hade tagit med mig mer kläder också uti fall att det skulle bli kallt men det blev det knappast. Det var strålande sol och jäkligt varmt! Så på eftermiddagen var vi bra möra. Jag trodde inte att Dio skulle kunna fokusera överhuvudtaget för att han var så trött.
Men jag tränade lite innan det var vår tur och det gick bra. Väl inne på planen överraskade han och var faktiskt riktigt fokuserad. Lite nosade han och undersökte en av skyltarna (som jag tror en hund hade kissat på innan) men annars skötte han sig jättebra. Jag tänkte att det här går ju riktigt bra. Nu har vi chansen att få så pass höga poäng att vi blir godkända.
Men så min nöt, tog jag fel väg och fel skyltar! Så vi blev diskade.
Jag blev så otroligt arg och besviken på mig själv att jag gick därifrån direkt, packade ihop våra saker och åkte hem med gråten i halsen. Jag stannade inte ens och väntade på dragning av lotteriet så jag gick dessutom miste om min 20:- jag hade investerat i lotter och en eventuell lotterivinst. Bra lottnummer hade jag dessutom med mitt turnummer i båda. Men jag orkade inte stanna och vänta, speciellt inte när jag var på så uselt humör. Protokollet hann jag ju inte få heller men jag ville inte ens ha det.

Hur f-n kunde jag vara så jäkla klantig och gå fel väg?! Får nog kanske skylla på solsting eller något. Fruktansvärt klantigt gjort! Vi som var på väg att få en sådan fin runda. Det svider som fasen! Och det svider att jag misslyckas med precis allt jag tar mig för. Att man är dålig förlorare gör ju inte saken bättre heller. Jag önskar att Dio hade varit totalt ofokuserad för då hade det inte spelat någon roll om vi blivit diskade. Det hade förmodligen känts rätt okej. Men nu när han gick så himla fint känns det bara skit.
Det kommer ta tid att smälta detta och svälja besvikelsen. Att jag sumpade chansen.
Men det är väl bara att bryta ihop och ta nya tag. Den 24:e är det dags igen. Hoppas innerligt att Dio vill samarbeta då och att jag inte klantar till det.
Får trösta mig med att domaren på första rundan sa att Dio har stor potential. Så nu ska vi bara träna så kanske vi får till det till slut.

Så känns det nu som att det mesta av min fritid kretsar kring hund. Men absolut inget fel med det. Får bara lite dåligt samvete över att det mest bara är Dio inblandad. Inte för att det går någon nöd på Eddie. Han har ju sin husse, men ändå.. Skulle gärna umgås mer på tu man hand med Eddie och göra mer aktiviteter med honom. Ska försöka ta tag i det och få lite egentid med honom. Skulle nog vara bra för oss båda tror jag.

Men annars är det alltså mest Dio just nu. Förra veckan började vi på agilitykurs. Än har vi inte hunnit göra så mycket utan mest gått igenom olika moment och tränat väldigt basic grejer. För mig som gått agilitykurser innan och tränat lite på egen hand blir det ju lite långtråkigt emellanåt och tjatigt men det får jag ta eftersom det är en nybörjarkurs och jag har för mig att ingen av de andra kursdeltagarna har sysslat med agility tidigare. Dio är ju heller inte speciellt erfaren i agilityvärlden. Vi började träna på lite grunder förra året men kom inte längre än så. Men jag längtar tills vi ska börja med serier och banor, om vi nu kommer så långt i nybörjarkursen, eller om det kanske blir i fortsättningskursen.
Dio har skött sig bra hittills. Det är en enorm skillnad mot Eddie. Dio har ett helt annat fokus och är lättare att få kontakt med. Han drog några ärevarv i förrgår när han fick vara lös för första gången men efter det fokuserade han på mig. Med Eddie var det inte lätt att få varken fokus eller kontakt. Det gick att få honom och fokusera mellan varven men han var lika ofta ute och sprang på eget bevåg och letade tikfläckar. Dessa killar är verkligen som natt och dag! Men jag kan tänka mig att Dio kommer få lite problem med fokus när korna som brukar gå i hagen bredvid blir utsläppta. Måtte det dröja! Är så rädd att Dio ska lyckas ta sig in till dom. Tror nämligen inte att ett fårstängsel stoppar Dio om han verkligen vill in dit. Får hoppas att jag lyckas hindra honom om han skulle vara på väg att smita dit.
Men han verkar tycka det är kul med agility hittills i alla fall. Får hoppas det fortsätter så.

Idag hade vi utställningspremiär jag och Dio. Vi har inte utställningstränat något i år men vi tränade en snabbis innan vi skulle in i ringen och då gick det super. Men väl inne i ringen så försökte han antingen bara rusa på och drog i kopplet eller så hoppade han och skuttade. Föga förvånande gick portisen vi ställdes mot vidare. Men vi fick i alla fall HP och fin kritik:
2-årig hane av god typ. Välskuret huvud m. bra könsprägel. Fina ögon. Välburna öron. Bra hals, överlinje och kors. Välburen svans. Bra bröstkorg m. bra proportioner, välanlagd skuldra. Välmusklad. Välvinklad. Rör sig med lätta välvinnande steg. Bra temperament. Välvisad.

Lite roligt att vi fick välvisad för det tycker jag verkligen inte att jag var förtjänt av så som han drog och studsade omkring men det kanske kändes värre än det såg ut. Lite lustigt också att den andra portisen fick nästan exakt likadan kritik. Så det var nog små marginaler som avgjorde vem domaren valde som vinnare. Men jag hade inte räknat med att gå vidare. Vi gör aldrig det när vi har konkurrens så jag blev inte förvånad och det gör mig inget heller. Visst skulle det vara kul att ta sig vidare någon gång men i år gör det mig inget om vi inte gör det. Jag ska ju inte satsa på utställningar i år. Det blir nog bara ett par ytterligare utställningar det här året och sen får det vara.
Istället ska vi satsa på rallylydnaden. Nästa helg har vi vår första tävling. Jag kommer att vara sjukt nervös! Dio kommer säkert att hoppa, studsa och nafsa i mig vilket inte är ok, men mest nervös är jag över att jag säkert kommer virra bort mig totalt. Ta fel väg, fel skylt eller bryta mot någon regel.
Men övning ger ju färdighet så efter ett antal tävlingar får vi säkert rutin på det till slut.

Nu på lördag ska Dio dessutom göra BPH. Det ska bli kul. Jag velade mellan att göra MH och BPH men valde BPH eftersom det ska passa alla raser. Nytt är det ju också vilket gör det hela lite extra intressant. Men jag funderar på att göra MH på honom också så att man kan jämföra med Eddies resultat. Det vore väldigt intressant! Så jag kanske anmäler honom till MH också innan hösten.

Mycket hund nu som sagt men det är ju bara kul :)

Höga ambitioner är bra att ha, men att ha för höga är ju bara dumt. Jag tror kanske att jag har lite för höga ambitioner just nu.
Hade tänkt anmäla Dio till inofficiell rallylydnadstävling i vår men att hitta någon inofficiell tävling i närheten - omöjligt! Så det får bli officiell på en gång, men... Med vår nivå just nu så skulle vi inte få många poäng, om ens några för jösses vilka problem vi har i vissa moment!
Vissa moment kan han bra. Kontakten kunde vara bättre men den är ändå hyfsad. Fot kan han klockrent nu och det är nog faktiskt en del av problemet. Det intressanta är att Eddie har exakt samma problem så det är ju något fel på mig och min förmåga att lära ut. Jag har kört fast och vet inte hur jag ska komma loss.

Momentet vi har absolut störst problem med är "framför". Att hunden ska sätta sig framför med nosen vänd mot en, sen ska man backa ett steg och hunden följer efter, fortfarande med nosen vänd mot en.
Detta har vi tragglat nu till leda men vi gör inga framsteg. Problemet är att dom inte förstår att dom ska ställa sig framför. Lockar jag med en godis och drar med handen som en båge så går dom i en snäv båge och ställer sig med nosen mot mig, visserligen snett, men ändå. Nosen är i alla fall åt rätt håll. Jag belönar och provar sen att ta ett steg bakåt och här har vi det största problemet. Båda går då och ställer sig bredvid mig i fotposition. Varje gång!! Jag har provat att locka med godis men då har Eddie börjat med att snurra framför mig istället eller så ställer han sig med rumpan utåt åt sidan. Likadant med Dio. Han snurrar inte men ställer sig med rumpan ut åt sidan, går och ställer sig i fotposition eller hoppar upp på mig och nafsar mig i händerna.
Vi kommer verkligen inte förbi detta. Hur sjutton ska jag bära mig åt för att lära in det? Någon som har något bra tips? Det är ju heller inte speciellt snyggt att jag får böja mig framåt och dra en båge med handen så det vill jag också få bort. Jag vill kunna säga kommandot "framför" och dom går och ställer sig i perfekt position framför men just nu är det vääääldigt långt borta! Jag förstår att jag måste ta det i små steg men när det inte ens funkar med små steg, hur sjutton ska jag göra då?

Ett annat moment vi har problem med är när man sätter hunden och ska gå ett varv runt den, ingen av killarna sitter still. Dom måste hålla koll på var jag är så dom flyttar på tassarna eller flyttar hela sig. Jag har provat att belöna i korta intervaller, alltså att jag tar ett pyttesteg och om dom inte rör sig belönar jag, men det har inte gett något resultat än det heller. Finns det något annat att prova?

Som sagt, "lite" problem har vi i vissa moment och jag behöver nya tips och idéer för mina är slut. Det är framför allt "framför" som vi verkligen har kört fast på. Vill ju så gärna få fason på detta så att jag vågar mig ut på tävlingar i vår ;)

Vet inte vad killarna har stoppat i sig men någonting är det i alla fall.
Inatt kl. 4 skulle nämligen Dio prompt ut och bråttom var det. Då visade det sig att han var dålig i magen. Kl. 6.30 var det dags igen för nästa urladdning.
Eddie däremot sov lugnt vidare.
Sen vid den vanliga morgonrundan vid 9-tiden visade det sig att också Eddie var dålig i magen så med tanke på det måste det vara något som dom har stoppat i sig, men jag har ingen aning om vad.
Igår gick vi bara koppelpromenader bortsett från när vi var på grusplanen och tränade rally. Efter träningen fick dom springa lösa en stund och vid sidan av planen finns högt gräs, så det är om dom hittade något där som dom stoppade i sig. Inte vad jag såg men det är ju inte alltid lätt att hinna med och se.
Men jag tror mer på att det är något här hemma som var dåligt, kanske korven dom fick igår, eller kålen. Något annat har dom inte ätit vad jag kan komma på, bortsett från torrfodret då men det är knappast det som är boven.
Så idag får det bli risdiet. Nu verkar det visserligen som att det värsta har lagt sig och att dom fått ur sig allt det "onda" men det är lika bra att sätta dom på risdiet ändå tills magarna blivit helt normala igen.
På sätt och vis är det "skönt" att även Dio är dålig för då vet jag att Eddies magåkomma inte har med addison att göra och allt som inte har med addison att göra är positivt. Sen är det självklart inte kul att dom är dåliga i magen men att det bara är något dom har stoppat i sig eller möjligen en vanlig magsjuka som smittat känns ändå som en lättnad. I övrigt är dom pigga och glada också så allmäntillståndet är inte påverkat.

Vi gick till skogsslingan idag på lunchen. Eddie är inte alltid så sugen att gå dit men idag ville han absolut dit. Det var med bestämda steg han styrde kosan ditåt och när vi kom dit släppte jag båda lösa. Dio rände runt som ett skållat ollon som vanligt men han var duktig och kom på inkallning. Eddie vek inte en tum från min sida. Antagligen mest p.g.a. att jag hade hans älskade pip i fickan. Innan vi gick hemåt igen fick dom göra ett varsitt uppletande. Dios pip la jag ganska långt upp i en backe bakom stock och sten för att göra det svårare för honom eftersom han är så duktig på det. Han snurrade runt ett tag och kom sen utan pip men jag stod bara tyst kvar och han stack iväg igen som en kanonkula för att göra ett nytt försök och då hittade han den. Skam den som ger sig!
För Eddie gjorde jag det lite enklare men ändå lite svårare än i skogen härom dagen. Även han snurrade runt lite, men han är inte den som ger upp i första taget så han sökte på och till slut hittade han den och var så stolt och glad när han kom tillbaks med den. Älskade lilla skrutt! Det är så härligt att se honom så harmonisk, men ändå pigg och glad, hur motiverad han är och hur han njuter av livet efter allt han fått vara med om.
Mina duktiga pojkar!
Nästa gång tänkte jag att jag ska försöka filma. Kan vara intressant att ha på film så man kan se och jämföra hur snabba dom är på att hitta leksaken och se om dom blir snabbare med tiden.

Som planerat blev det en tur till skogen idag för att försöka lugna ner den pilska störtförälskade Dio. Han är mer kär i Eddie än vad han någonsin varit i någon tik, bortsett från löptiken han träffade på MyDog.
Inte ens Chilla som han blev så betuttad i på nyår var han så jobbig på. Hon sa i och för sig ifrån ordentligt också redan från början vilket Eddie inte gör. Han är alldeles för mesig. Att bara morra tar inte skruv alls. Han måste säga ifrån på skarpen men han är ju alldeles för snäll för det, i alla fall i det här fallet. Andra gånger är han jätteduktig på att säga ifrån, och det ordentligt, men just gällande detta så näe... då säger han minsann inte ifrån. Så vi får göra det åt honom vilket ju inte på långa vägar är lika effektivt som om han skulle säga ifrån själv men vad göra? Någon måste ju säga ifrån så då får det bli jag och husse.

Vi for ut till skogen med pilska Dio och lugna Eddie. Trodde väl inte att Eddie skulle springa omkring så mycket. Han gör sällan det nu för tiden. Han gillar mest att lunka omkring men tji fick vi! Som han sprang! Han sprang mer än vad han sprungit på år och dar. Han var så himla glad och pigg och det var så roligt att se. Kom på inkallning gjorde han också. Han har blivit väldigt duktig på det, trots att vi egentligen inte lagt ner så mycket träning på det sista tiden. Det kanske är därför? Det kanske har sjunkit in bättre utan en massa inkallningsträning. Som när man vilar sig i form typ :)
Jättekul är det att han blivit så bra på det.

När vi hade gått halvvägs och skulle vända och gå hem igen blev Eddie lite skakis. Vi vet inte riktigt varför men vi har lite olika teorier. Han ville inte ha någon frukost i morse. Om han är hungrig för att han inte har ätit så kan han bli lite skakis. Det har han visserligen inte blivit på väldigt länge nu så det är inte säkert att det var det och han var inte speciellt matintresserad när vi kom hem heller så så hungrig kan han inte ha varit. En annan möjlig orsak kan vara muskelsvaghet. Det händer att addisonhundar drabbas av muskelsvaghet. Jag har inte direkt märkt något av det på Eddie, men det kan ändå vara det. Han hade kutat fram och tillbaks upp och ner för en backe så det kan hända att benmusklerna blev trötta och började skaka på grund av det. Han har trots allt tappat en hel del i muskler och är inte så van att springa så pass mycket som han gjorde. Så jag tror mest på att det var det.
Vår tredje teori är att han frös men han brukar inte vara speciellt frusen av sig så jag vet inte om det var det. Det var i alla fall inga stora skakningar, bara lite darr i bakbenen så vi blev inte så värst oroliga men bestämde oss för att ändå åka hem.
Men först skulle vi leta leksaker!


Dio fick börja och jag började med den största och mest färgglada leksaken som jag lade bakom ett buskage. Inga problem för Dio att hitta den inte!
Nästa gång bytte jag till en liten rund tygsak som ser lite ut som en igelkott i färgerna så den skulle inte synas lika bra mot marken. Den lade jag lite längre bort bakom en stubbe. Han lyckades hitta den också.
Sen skulle det egentligen vara Eddies tur men han hoppade upp mot mig, halkade till så han ramlade och slog i bakbenet så han skrek till och höll upp benet. Han är lite som sin matte. Lite klantig emellanåt. Hjärtat flög upp i halsgropen på mig! Var säker på att nu gick något sönder, men vi klämde och kände. Inget trasigt. Phu! Och efter lite masserande så kunde han stå på det igen men vi hoppade över sakletande åt honom där för att inte förvärra det onda. Vi misstänker att han slog i höften eller knät. Vi gick lugnt vidare och då gick han som vanligt igen så vi stannade till vid en stig där det inte var så mycket ris och buskage. Eddie ville ju också gärna leta leksak så jag tog den som ser ut som en igelkott och gick upp på stigen en bit och la den bakom en stubbe bredvid stigen.
Eddie var på direkt jag släppte honom och lunkade iväg för att leta. Han sprang lite för långt först och snurrade runt lite men sen såg vi att han kände lukten av den så han stod och vädrade i närheten av den, snurrade runt lite i cirklar innan han slutligen hittade den. Duktig kille! Eddies näsa är inte riktigt lika vass som Dios så det tar lite längre tid för honom och han söker lugnt och metodiskt men han ger inte upp och ger man honom bara lite tid så hittar han till slut. Han tycker dessutom att det är jättekul!
Innan vi gick till bilen körde jag ett sista sök med Dio. Den här gången tog jag en tennisboll och gick upp en bra bit på stigen utom synhåll och la bollen bakom en sten på sidan om stigen.
Dio tycker det är så otroligt kul med uppletande och är ivrig till tusen. Det är så att han sitter och skakar och gnyr innan man släpper honom och så fort man släpper sticker han iväg som skjuten ur en kanon. Skulle han lyckas hitta denna också? Det tog lite längre tid denna gång men sen kom han med bollen i munnen. Så duktig! Hans näsa är helt otrolig! Uppletande är något vi verkligen borde göra oftare. Nu måste han bara lära sig att lämna av föremålen också för det kan han inte i nuläget. Han springer omkring och leker med leksaken efter att han hittat den, eller släpper den en bit ifrån för att få belöning och springer sen och tar den igen och sticker iväg och leker med den. Så det måste vi träna på och jag får vara mer konsekvent och inte belöna när han kommer utan föremålet, utan bara belöna när han har föremålet med sig. När han har lärt sig att lämna ska jag prova med flera föremål och se om han fixar det också, men det gör han säkerligen med lite träning för han är verkligen duktig med sin näsa!

På vägen hem i bilen höll Dio på och skulle slicka på Eddie hela tiden och försökte även rida på honom. Jag sa ifrån så gott jag kunde från framsätet och sen när vi kom hem var han fortfarande som ett plåster så jag fick ryta ifrån några gånger till, men nu ligger han själv i soffan och vilar så jag hoppas att denna pilskhet lugnat ner sig nu, åtminstone för stunden men helst för alltid.

Det blev lite si och så med promenadaktiviteter denna vecka. Inget varje dag men någon gång ibland, så här följer bara en snabb sammanfattning.

Fokuserade mest på kontaktövningar och på att träna Dio på att gå fint i koppel. Inte rycka, inte dra. Det går så däääär! Han kan liksom inte låta bli, men jag hoppas att jag förr eller senare vinner den striden.
Några varv runt lyktstolpar blev det också, lite balansträning i lekparken och lite tricks i form av slalom mellan benen och snurra runt.
Lade också in lite rallylydnadsmoment som att backa, sitta framför etc. Att backa rakt går inte, att sitta rakt går inte heller. Vete tusan hur jag så få dom att bli raka. Får klura vidare på det.

Hur som helst.. någon förbättring i uppmärksamheten har jag ännu inte märkt. Kanske dom behöver mer tid? Eller så är jag fortfarande på tok för tråkig.

Jag och Marie gjort en deal att vi ska sysselsätta våra hundar med något under minst en promenad per dag. Inget avancerat utan något tricks här, något hopp på bänk där. Lite smågrejer helt enkelt. Detta för att få dom mer uppmärksamma och kontaktsökande. Som det är nu så har inte mina någon vidare uppmärksamhet på mig när vi är ute och går. Matte är för jävla tråkig helt enkelt.
Det ska vi försöka ändra på! Eddie är ju som han är så det är inte säkert det funkar på honom, speciellt inte nu när det är löptikar i farten och han drar till fläckar och ska stanna och sniffa och slicka på varenda jäkla fläck men förhoppningsvis avtar det om några veckor då hans chipkastrering börjar verka. Lite mer fokus kommer han nog att få då men han är ju så smart den hunden så några små enkla övningar tycker han bara är löjligt och onödigt. Får helt enkelt försöka hitta något åt honom som han tycker är givande. Inte helt lätt så detta blir en utmaning.

Här kommer första veckans sammanfattning.

Måndag: Hamna om fel sida stolpe/träd, kort inkallning, hoppa upp på bänkar. Jättekul att hamna på fel sida om stolpen tyckte Dio medan Eddie bara suckade och frågade vad detta påhitt skulle vara bra för och om han måste. När jag sa att det måste han så suckade han lite till, gick runt stolpen och fortsatte sen med att nosa på sina älskade tikfläckar.

Tisdag: Det blev lite så där med aktivitet under promenad idag. När jag skulle gå ut med hundarna tidig eftermiddag sköt dom så jag fick vända tvärt och gå in med Eddie igen. Det blev en tur runt lilla skogsrundan med Dio då han fick vara lös. Tränade lite inkallning.
Middagsrundan blev också kort och jag hade då fullt sjå med att skvallerträna på grund av flera hundmöten. Men gjorde i alla fall lite tricks i form av snurra och vinka.

Onsdag: Dio var på playdate så det blev inte så mycket aktivitet för honom under promenaden mer än några snurrar och gå runt mig.
Med Eddie blev det lite balansträning i lekparken, sitt framför och backa.

Torsdag: Idag tog vi en paus från aktivitet mest p.g.a. dåligt väder så Eddie ville inte gå på några promenader utan gick mest och surade. Dio fick sin lunchpromenad med husse medan jag och Eddie var hos veterinären

Fredag: Lite hopp på bänkar, inkallning.

Lördag: Idag fuskade jag igen och det blev inte så mycket aktiviteter förutom den sedvanliga skvallerträningen.

Söndag: Eddie kom undan små påhitt idag också då han gick med husse på vår lunchutflykt och då fick vi mest koncentrera oss på att få Eddie lugn igen efter att ha blivit skrämd av skott från skjutbanan. Sen när han väl hade lugnat ner sig lite fick killarna leka i en fårhage och Eddie fick sen bära sin älskade pipleksak hela vägen hem. Med Dio blev det flera rundor runt stolpar och träd.

Regn och rusk och en ond fot har satt stopp för långpromenader och utomhusaktiviteter senaste dagarna.
Vi har tränat lite inomhus istället med bakdelskontroll, städa och andra tricks men det räcker inte för att fylla dessa killars aktivitetsbehov.
Eddie har vankat av och an på kvällarna, tömt sin leksakslåda gång på gång, burit iväg med den, pipit och varit allmänt besvärlig. Helt klart understimulerad, kanske i kombination med olycklig kärlek av alla löpande tikar.

Så idag var det äntligen uppehåll och lite blå himmel så jag bet ihop och haltade iväg med min onda fot bort till grusplanen för att träna lite rallylydnad.
Eddie tycker det är så fantastiskt kul!
Lät hundarna springa av sig lite först eftersom dom nästan exploderade så fort vi kom in på planen. Eddie vill aldrig leka nu för tiden så stackars Dio får stå ut med en rytande Eddie och försöka leka på egen hand istället. Eddie vill mest bara.. ja jag vet inte vad han vill göra egentligen. Han är ju gärna lös men springer inte omkring så mycket längre.

Började träna med Dio eftersom han har mest energi och behöver lugna ner sig lite innan han kan sitta bunden utan att få psykbryt. Dio är fortfarande väldigt barnslig och omogen och det märks framför allt i träning. Han flamsar mest omkring, men det har blivit bättre. Han har lite lättare för att koncentrera sig nu och längre stunder åt gången. Idag såg jag helt klart en förbättring mot sist vi var där och tränade för några veckor sen. Visst flamsade han omkring nu också men inte lika mycket som sist så det blir bättre och bättre. Han börjar nog förstå så smått skillnaden på träning och lek.
Mitt mål med Dio är att till våren/sommaren ställa upp i inofficiella rallylydnadstävlingar, om jag hittar någon/några i närheten. Det kan vara en bra början. Då ser man hur han reagerar i tävlingssammanhang och man får ett litet hum om hur man ligger till, vad man måste träna mer på etc.
Vi har massor att träna på i nuläget. Han ställer/sätter sig alltid snett eller framför mig med ena tassen i luften, går lite framför mig i fot så det blir svårt med svängar t.ex. Och så är det en hel del moment som han inte kan överhuvudtaget, som sitt och ligg i rörelse, att sitta/ligga kvar utan att röra sig när jag går ett varv runt honom, att backa rakt, att följa mig framifrån rakt etc. etc.
Men om vi ligger i och tränar regelbundet under vintern så kanske det ser hyfsat bra ut till våren. Det är i alla fall min förhoppning.

Med Eddie kan jag ju inte tävla vilket är himla synd. Jag har aldrig haft några sådana ambitioner med honom eftersom han är så speciell och inte riktigt funkar som andra hundar. Men nu när han är så tokig i mat/godis och om han dessutom kastreras så skulle han nog kunna tävla. Han är i alla fall tokfokuserad när vi tränar, kan momenten ganska bra även om det finns vissa detaljer att slipa på. Men han är väldigt lättlärd och snabbtänk och på sätt och vis lättare att träna med än Dio. Eddie förstår mycket snabbare vad som förväntas av honom. Dio behöver längre tid på sig och är inte lika tålmodig.
Så jag tror att det skulle kunna gå bra i tävlingar med Eddie nu när han blivit så himla fokuserad. Men tyvärr får han ju inte tävla så vi får nöja oss med att träna för skojs skull. Jag hoppas att Dio så småningom ska få samma fokus också bara han får mogna lite för till våren ska jag ta mod till mig och tävla för första gången. Det kan ju inte gå annat än åt helvete ;)

Idag åkte jag upp till klubben för att träna lite agility med killarna.
Dio fick börja för att han skulle lugna ner sig lite och kunna sitta snällt och vänta sen under Eddies tur. Först sprang han bara omkring och försökte ta sig ut till kohagen bredvid. Tur att jag hade barrikaderat grinden ut dit!
Men när han hade sprungit några varv lugnade han ner sig lite så det gick att träna med honom. Han fick även denna gång träna på balansen och till en början var han lika tveksam som han varit innan men efter en del lockande och pockande tog han sig över hela balansen, för första gången någonsin! Lite läskigt tyckte han att det var men efter några gånger sprang han till och med på lite.
Härligt! Så nu ska han bara bli säkrare och så träna på kontaktfältet så kan vi gå över till nästa hinder sen. Vad det blir får jag se. Slalomen tränade vi lite på också men den måste såklart tränas massor mer.

Eddie fick mest köra bana och så träna lite slalom. Han försökte ta sig ut till hagen också men gav upp snabbare än Dio och var sen riktigt fokuserad och tyckte även denna gång att det var jättekul. Gungan tog han idag alldeles själv för första gången. Det är så roligt och se när Eddie är så på. Är ju tyvärr inte ofta han är det nu för tiden efter alla sjukdomar. Hans flås är ju inte vad det en gång var plus att han blivit betydligt lugnare också så han taggar inte till lika lätt som förut. Så det är extra kul och se när han lever upp så.

Egentligen skulle jag vilja träna mycket mer och hade planerat att träna så gott som dagligen och varva agility och rally men jag fick så dåligt bemötande där idag av en högt uppsatt i klubben så allt träningssug försvann.
Hade tänkt åka ut till den öppna rallylydnadsträningen i morron men näe... man har ögonen på sig hela tiden och alltid är det någon som delar ut pekpinnar och påpekar både det ena och det andra. Hur man än gör så gör man fel! Då är det inte kul längre. Rally kan jag ändå träna hemma så det gör inget om jag missar dom träningarna. Agilityn däremot är det ju värre med. Har ju varken någon trädgård eller agilityhinder så jag får se hur jag ska göra med det. Kanske åka ut dagtid och hoppas på att ingen är där. Jag vet inte. Har egentligen velat byta klubb länge. Har aldrig trivts på den klubben. Alltid känt mig utanför och aldrig välkommen. Folk ser ner på en, kör näsan i vädret och är väldigt kyliga och snorkiga. Inte alla förstås men många.
När min barndomskompis flyttade till Sthlm och gick med i en klubb där och berättade om det bemötande hon fick där så inser man ju att det inte direkt är den bästa klubben man är med i. Vilken skillnad på klubbar! Hon blev verkligen mottagen med öppna armar och dom bjöd med henne på introduktion till klubben och träning. Det har jag aldrig upplevt i min klubb.
Det är synd att man måste åka en bit om man vill vara med i någon annan klubb. Nu när jag är arbetslös med usel ekonomi och inte alltid tillgång till bil så går det inte. Jag får se efter årsskiftet hur det ser ut i mitt liv då, om jag kanske kan byta då. Jag vill känna mig välkommen, avslappnad och trivas i en klubb. Inte känna mig som en utböling, värdelös matte och alltid vara rädd för att göra fel eller göra något som inte faller i god ton hos någon annan.
Så i morron tränar vi rally hemma istället.

Ikväll hade vi kursavslutning på vardagslydnadskursen så den här gången gick vi inte igenom så mycket nytt utan körde mest rally. Rally som i rallylydnad alltså.

Förra torsdagen tog jag med mig killarna upp till klubben för att vara med på den öppna rallylydnadsträningen. Eddie tycker det är jättekul med rally och hänger med väldigt bra om än i långsamt tempo, medan Dio alltid varit lite ofokuserad och osäker och inte riktigt hängt med så det gick inte så bra med honom då.
Men idag gick det bättre. Visserligen var han ovanligt ofokuserad idag p.g.a. av ett gäng kor i hagen bredvid och att det luktade gott på planen. Tror han blev lite småkär i pumitjejen i vår grupp också så det var inte så lätt att koncentrera sig idag men rallyn gick ändå mycket bättre än sist. Det verkade som att han fattade lite mer den här gången om vad det går ut på och var mer med på noterna så kanske han har en framtid inom rally trots allt. Men självklart MASSOR kvar att lära, men då har vi något att träna på.

Den här kursen har varit helt okej. Inte lika bra som lydnadskursen jag gick med Eddie. Den var mer inriktad på LK1 medan denna varit fokuserad på lydnad i vardagen så egentligen kanske man inte ska jämföra dom eftersom det varit två helt olika kurser egentligen men med samma namn.
Det var också mer action på Eddies lydnadskurs. I den vi gick nu saknade jag träning på att ha hunden lös både med och utan störning. Det var väldigt lite sånt att ha hunden lös vilket är något vi måste träna på. Men det fanns delar som var väldigt bra också med denna kurs. Jag fick en hel del nya idéer och tips som jag inte använt mig av innan så man fick lite nya grejer att prova med och nya inlärningssätt. Bra grejer att använda sig av i vardagen helt enkelt, så den får godkänt.

Snart börjar en grundkurs i lydnad med samma instruktör. Skulle gärna vilja gå den för den är inriktad på LK1 men kursen sträcker sig en bit in i juli och jag hoppas på att jag kommer kunna åka hem i juli så då skulle jag missa typ halva kursen. Dessutom har jag inte råd att gå den heller så jag får se till hösten om det kanske dyker upp någon kurs då som jag kan gå.
Nu ska jag istället fokusera på att träna rally och agility med killarna. Även lite lydnad får det nog bli.

Eddie och husse kom och hämtade oss idag på klubben och Eddie fick köra balansen på agilityplanen. Han tycker att den är så rolig! Hade inte en av de andra kursdeltagarna stannat kvar och tränat agility med sin hund hade jag tränat lite mer seriöst med båda killarna lösa men jag kan ju inte släppa dom när en annan hund är i närheten utan att dom drar dit så dom fick vara kopplade och bara balansera lite. Eller Eddie balanserade, sprang genom tunneln och gick på gungan som han börjar bli bra på nu. Förut har han inte fattat att han måste ta det lugnt i slutet när den vippar över så jag har alltid hållt i och sänkt ner den men idag kunde jag sänka den ännu snabbare och Eddie parerade inför nedslaget. Det har han inte gjort förut så snart kanske han kan ta gungan helt på egen hand.
Försökte också med Dio på balansen men han är definitivt höjdrädd och vågar inte gå upp på den. Jag tar en bit i taget och när han inte vågar gå längre får han stå kvar och äta godis innan jag lyfter ner honom och gör om från början igen. Som längst har han gått rampen upp till dit det plana börjar men det har han bara gjort ett par gånger. Oftast vågar han inte gå längre än upp till ungefär halva rampen. Vet inte riktigt hur jag ska få honom att våga gå ända upp och över. Det kanske bara är att fortsätta som jag gör och även träna baklänges, att han får gå rampen ner. Kommer han inte över den där höjdrädslan så har inte heller han någon framtid som agilityhund men jag hoppas att det släpper så småningom. Ska göra lite andra balansövningar med honom också så att han blir säkrare på tassarna.
Det blir nog bra till slut :)

Eddie fick följa med till lydnadskursen idag. Han har blivit så ledsen varje gång jag och Dio åkt iväg utan honom. Han ville följa med på helgens utställningar också vilket han inte fick så idag tyckte jag han skulle få följa med och han blev överlycklig.
Han älskar att vara på klubben, även fast han är långt ifrån fokuserad på träning alla gånger.
Innan kursstart fick Eddie köra lite agility och det är ytterst sällan jag sett honom så taggad som han var idag. Han skuttade glatt över hindren och hängde med mig hela tiden. Klart det blev ett par ärevarv. Det är ju Eddie vi pratar om, men när jag ropade kom han som ett skott, redo att ta sig an nästa hinder. Till och med slalomen och balansen som brukar gå i slow motion var det fart på. Så otroligt kul att se!
Jag ska försöka ta mig ut till klubben lite oftare framöver så att båda killarna får träna. Eddie kan ju inte köra agility för ofta, dels för att han tröttnar och dels för att det inte är bra för hans artros men ett par gånger i veckan skulle nog funka. Synd bara att jag inte alltid har bil så jag kan åka ut när jag vill. Bussförbindelsen dit är det lite si och så med också men jag ska försöka ta mig dit i alla fall.
Dio måste ju komma igång med sin agilityträning också så att jag får se om det kan vara något för honom.

Dagens lektion var inte heller speciellt fartfylld. Det blev lite inkallningsövningar med hundarna bredvid oss i koppel och lite upprepningar av övningar sedan förut. Jag tycker det är lite segt. Skulle gärna ha mer action och mer träning på att ha hunden lös med störning, men det kanske kommer längre fram. Hoppas det i alla fall. Dio skötte sig som vanligt bra. Han är så duktig!
Eddie fick sitta i buren i bilen så länge och han var sååå olycklig! Han är inte van att sitta i bur och speciellt inte i en bur i bilen. Vi har aldrig bur i bilen annars. Idag tog jag med den bara för att det var ganska varmt så jag ville ha alla rutor på bilen helt nervevade och bakluckan öppen och Eddie skulle ju smita direkt om han inte var instängd i något. Ville inte sätta fast honom i hans bilsele heller och inte heller ville jag sätta fast honom någonstans ute för då skulle Dio förmodligen bara bli störd. Så därför fick det bli bur idag. Det var ingen hit alls tyckte Eddie, men han överlevde det också och han satt så snällt och väntade innan han fick ett varsågod att hoppa ut ur buren sen. Ska han följa med på utställningar sen så måste han ju vänja sig också vid att sitta i bur.
Han hade nog hoppats på att få träna lite mer sen när han blev utsläppt men klockan var så mycket så vi får ta mer träning en annan dag. Kanske att han får följa med nästa vecka också.

Är det verkligen maj snart? Det kan man inte tro. Satan i gatan vad kallt det är!
Det var andra skoldagen idag och jag var helt iskall efteråt. Hade ändå täckjacka och vantar men det hjäpte inte mycket. Händerna blir man ju iskall om ändå när man ska fippla med godis och hålla på. Värmen får gärna komma snart! Helst till helgen så man slipper sitta och frysa på utställningarna.

Det var lite seg start på dagens kurstillfälle också. Vi började med kontaktövning igen innan vi gjorde en enkel inkallningsövning där vi fortfarande hade hundarna i koppel bredvid oss.
Men sen blev det lite mer fart när vi skulle göra en riktig inkallning men en i taget så de andra hundarna fick vänta utanför planen.
Dio klarade det utan problem såklart så vi la till en störning i form av instruktören som stod längs inkallningssträckan med Dios andra kamptrasa. Då sprang han fram och ville leka med henne men jag lyckades kalla på honom ändå till slut och vid andra försöket brydde han sig inte om henne utan kom direkt till mig.
Nu hoppas jag att vi snart får träna på inkallning med andra hundar runt omkring för det är vad vi verkligen måste träna på.
Ingen tvekan om i alla fall att Dio älskar sina kampflätor. Han blir helt galen. Man skulle kunna tro att han är av bruksras som han håller på. Det är kul att han gillar att kampa (tacksam och lättsam belöning att använda för matte) men han hugger mig alltid i händerna vilket gör fruktansvärt ont! Jag vet inte hur jag ska få honom att se sig för. Nu använde jag ändå en längre fläta som jag gjorde förra veckan. Den är väl runt 1 meter nu kanske men ändå hugger han mig i händerna. Skulle kanske behöva en ännu längre men det är svårt att hitta fleecetyg som är tillräckligt långt för att räcka till en längre fläta. Ha måste väl kunna lära sig att inte hugga mig i händerna! Vill gärna ha dom kvar.

I morgon ska Eddie till veterinären för "ovanlighetens" skull. Han har fått problem med rumpan igen. Han är inte röd eller svullen som sist men biter och slickar där så fort han får chansen. Därför får han gå med tratt nu. Det är tur att han är så van och bekväm med det.
Vet inte om det är analsäckarna som krånglar eller om det är något annat. Jag oroar mig för den där knölen dom hittade sist, att det ska vara det man befarar allra värst. Måtte det bara vara fulla analsäckar eller något annat som är lätt att åtgärda.
Usch, jag blir så less! Less på att han aldrig kan få vara frisk någon gång. Att det alltid är något som ska krångla. Även om det bara är mindre åkommor som öroninflammationer och liknande så blir jag så otroligt less på att vi måste flänga till den där veterinären jämt och ständigt. Det tar så mycket på ekonomin. Energin också för den delen. Så fort jag lyckats spara lite så blir han sjuk så att alla pengar försvinner igen och man går och oroar sig över vad det är han har drabbats av den här gången. Det är hopplöst! Önskar att han kunde få ha ett helt friskt år någon gång. Tycker synd om honom som ska råka ut för allt möjligt. Han tar det hela med jämnmod men ändå... Det är inte roligt att vara sjuk. Får hålla tummarna för att det inte är något allvarligt den här gången heller och att det inte blir alltför dyrt.
I morgon eftermiddag vet jag.

Igår var det första "skoldagen" för Dio. Vardagslydnad. Vi var en brokig skara av blandade raser och jag hade hoppats på att "klasskompisen" Laban från valpkursen skulle vara med men det var han inte. Däremot var en annan klasskompis med men jag tror inte att hon kände igen oss.
Instruktören kände igen oss i alla fall. Hon var assisterande instruktör på valpkursen.

Det kändes som en mjukstart igår. Först hade vi lite genomgång inne innan vi gick ut för att göra det praktiska. Det var väldigt lätta grejer vi gick igenom som ögonkontakt och att betinga ett inkallningsord. Dio klarade det galant såklart. Det är stor skillnad på honom och Eddie. Dio är väldigt lätt att jobba med och få kontakt med. Han är mycket mer lättjobbad än vad Eddie är. I alla fall i vissa avseenden. Han är inte lika klipsk och kvicktänkt som Eddie så han är inte så bra på klickerträning t.ex. men han är mer fokuserad. Eddie är visserligen det också ibland men med honom vet man aldrig vilket humör han kommer vara på, om han kommer gå att träna med och få kontakt med över huvudtaget. Med Dio vet man att han är med på noterna. Visst tappar även han fokus emellanåt men han är mycket lättare att fånga upp igen och återfå kontakten med än vad Eddie är.
Så nu längtar jag tills vi ska ge oss på svårare grejer, sådant som vi verkligen måste träna på, som inkallning med störning och hundmöten.

Eddie älskar också att vara i "skolan" så han såg SÅ ledsen ut över att han inte fick följa med. Fick nästan lite dåligt samvete och tänkte att jag måste åka ut till klubben med honom någon dag så han får träna lite.
Men när vi kom hem lättade mitt dåliga samvete lite för då fick jag veta att han haft riktig kvalitetstid med husse.
Först hade dom gått den långa skogsrundan som är några kilometer lång. Där hade Eddie fått söka efter rätt kotte, leta godis och lekt med pinnar. När dom kom hem var dom trötta och åtminstone husse var svettig så dom satt på balkongen och myste en stund. Husse med en öl och Eddie med en morot. Verkade riktigt mysigt faktiskt så det gick nog ingen nöd på Eddie.

Tidigare i veckan bestämde jag mig för att idag skulle jag ta hundarna och åka ut till klubben och träna lite agility. Jag vill ju gärna att Dio ska bli agilityhund, bland annat, men då måste vi ju börja träna någon gång och nu när det varit så fint väder och våren börjar komma så tänkte jag att vi skulle köra igång.
Men så blev det vinter! Snön kom redan igår och i morse när jag klev upp var det närmare -10 så jag tänkte att vi får nog skippa träning idag. Jag har inte ont av kylan. Tyckte inte ens det kändes som -10 när jag var ut med Dio i morse men för hundarna och framför allt Eddie är det kanske inte så skönt att sitta och vänta på sin tur i flera minus.
Så jag gick och la mig igen men 1,5 timme senare hade temperaturen stigit till -4 i skuggan och +10 i solen så då åkte vi i alla fall.

Det är ju inte så många hinder framme så här på vintern/tidig vår och Dio är ju inte röntgad än och har inte ens fyllt 1 år ännu så han fick mest träna på slalomen. Han kan nog bli riktigt bra på det om vi ligger i  och tränar. Han har mycket mer "go" i sig än vad Eddie har och det ser ut som att han redan nu har börjat fatta lite vad slalomen går ut på. Nu ska jag bara få tummen ur och se till att träna också. Har bestämt mig för att jag ska nog ta och röntga Dio så snart som möjligt, pengar på kontot eller inte. Vill så gärna veta hans status så jag bokar nog en tid åt honom i maj.
Eddie fick träna både slalom och hinder. Han tyckte det var kul med agility idag och var fullt fokuserad. Han körde inte ens några ärevarv. Man får ju ta det lite lugnt med hoppandet för Eddies del men jag tror inte det är någon fara att träna lite emellanåt så länge man inte kör banor flera gånger i veckan. Slalomen hade han glömt av lite hur man gör så där får vi fräscha upp minnet också.

När vi kom hem verkade jag vara den enda i gänget som var trött. Varken Eddie eller Dio, framför allt Dio verkade vara speciellt trötta. Önskar jag hade lite av deras energi och samma lyckliga inställning till livet.
Just nu är jag i en down period då allt känns blä. Så in i bomben trött på allt! Inte på hundarna och sambo såklart men på allt annat. Hoppas att det vänder snart för just nu vill jag bara gå och lägga mig i väntan på bättre tider. Men det kan jag inte göra för nu har jag lite "jobb" att göra. Får väl sätta fart med det så kan jag gå och gräva ner mig någonstans sen.

Nu har killarna fått prova på viltspår för första gången. Blev som vanligt väckt kl. 8 i morse av Dio. Har tänkt i flera dagar att jag ska lägga ett spår efter hans morgonpromenad men jag har aldrig orkat. Orkade egentligen inte idag heller men när vi kom in från morronrundan så kräktes Dio. När det var upptorkat var det ingen idé att gå och lägga sig igen så jag gick ut och la ett spår istället. Äntligen!
Hade tänkt ut en plats men orkade inte gå ända dit så jag letade ett annat ställe efter vägen istället och hittade ett som funkade hyfsat. Det var inte optimalt men det fick duga. Jag la ett spår utan blod till Dio.
Ska han tävla sen så kommer det inte att vara blod i hela spåret så jag tänkte att det kanske är bäst att börja träna honom med att gå efter klövdoften i första hand och inte blodet. Det blev inget långt spår för terrängen var ganska kuperad och tät bitvis så det blev kanske ett 30-tal meter bara, men han är ju nybörjare så jag får öka på sen när han börjat fatta galoppen.

När jag kom hem gick jag morgonrundan med Eddie och käkade frukost innan jag tog med mig Dio ut igen och gick till spåret. Då hade det legat i ca. 1-1,5 timme.
Jag var inte helt säker på att det skulle funka för klöven var fryst och då luktar den inte lika mycket som när den är tinad, men å andra sidan har ju hundar som bekant väldigt bra luktsinne.
Och visst funkade det! Dio hittade spåret direkt och då bar det av i en väldans fart först i början. Sen kom han av sig lite men hittade snabbt tillbaks igen men då började han smyga istället. Samtidigt sköt dom från skjutbanan också som ligger alldeles bredvid så då fick vi öva på det också. Han tittade upp lite och såg sig omkring men sen fortsatte han med att smyga sig fram längs spåret. Skönt att han inte är skotträdd! Inte än i alla fall.
Han smög sig fram resten av spåret ända till slutet. Det såg ut som att han blev lite osäker och skeptisk till doften och inte visste vad det var riktigt eller vad som väntade honom. När han väl hittade klöven nosade han lite försiktigt och verkade lite misstänksam men när jag berömde honom så trillade poletten ner att han gjort rätt så då apporterade han klöven ut till vägen med svansen i vädret.
Med lite träning så kan det nog bli en spårhund av Dio till slut. Han tycker att det är kul och nu kanske han förstår vad det är för konstig doft han får korn på och vilken rolig belöning som väntar i slutet. Nästa gång kanske jag provar med blod. Jag får se. Ska också öka längden på spåret och kanske även liggtiden.

När Dio var klar la jag ett spår till Eddie i en annan del av skogen. Den här gången använde jag blod i spåret. Eddie är betydligt sämre på att spåra och behöver väldigt tydliga spår för att hitta rätt. Även detta spår blev ett 30-tal meter.
Vi gick hem och sen vilade jag en stund i väntan på att skjutandet på skjutbanan skulle upphöra. Annars skulle det aldrig gå att gå dit med skotträdda Eddie. Jag antog att det var polisen som var där och sköt så jag väntade till strax innan lunchtid innan vi gick dit. Då hade även det spåret legat i ca. 1-1,5 timme. Tack och lov hade skjutandet slutat också så vi kunde gå dit och spåra i lugn och ro.
Även Eddie hittade spåret ganska omgående men gick i sakta mak och villade bort sig lite men inte alls så mycket som han brukar och han hittade snabbt tillbaks igen. Även han var lite skeptisk till klöven när han hittade den och nosade försiktigt på och runt den, men även hos honom trillade poletten ner så fort jag berömde. Han tog klöven i munnen och sen bar han den ända hem, stolt som en tupp!

Det här ska vi göra fler gånger och öka svårighetsgraden vart eftersom. Kanske att Eddie till slut kan bli hyfsad på att spåra också :)

Eddie har haft ganska dålig balans men nu kan han gå på balansgången så länge han håller någotlunda lugnt tempo och inte springer fram..
De runda avsatserna är perfekta att träna balans och tricks på. Hundarna verkar tycka det är jätteroligt att vara där och träna också. Dio blir så ivrig så han knappt vet vart han ska ta vägen. Eddie som varit så "avslagen" i all träning senaste tiden var riktigt samarbetsvillig idag och tyckte det var jätteskoj. Han blev till och med avis när han fick sitta och vänta på sin tur.
Jag ska försöka ta mig ut till klubben någon dag när det blivit torrare i markerna och träna lite agility. Eddie kan ju inte hoppa omkring så mycket med sin artros men kortare banor tror jag inte är någon fara och balans, slalom, gunga, tunnel och sådant är ju ofarligt. Det är ändå balanshindren han tycker är roligast. Jag tror att Dio har lite agility i sig också faktiskt. Ska bara röntga honom också när han passerat 1 år så man vet om höfterna är friska. Är dom det är det bara att tuta och köra.

Hade tyvärr bara mobilen med mig idag. Därav den dåliga bildkvalitén.

Tråkigt att sitta och vänta tycker Dio

Eddie sitter och väntar på att vi ska bli klara

"Vår" träningsdel i lekparken

Igår gick jag med hundarna till åkrarna. Tror dom var lite understimulerade efter ett par dagar med slask. I förrgår ville inte Eddie vara ute överhuvudtaget. Det var bara ut och kissa och in igen som gällde. Inte undra på då att han hade lite energi att göra av med. Han har varit riktigt piggelin senaste dagarna. Vet inte vad som tagit åt honom helt plötsligt. Han är fortfarande mest en soffpotatis men har samtidigt varit busig och härjat omkring.
Tack och lov blev det minusgrader igår så hundarna kunde få springa av sig utomhus.

Jag såg ganska direkt efter att jag hade släppt dom att Eddie var på "det" humöret. Det humöret då han är totalt stendöv och bara drar iväg. Oftast syns det på hans kroppsspråk på något sätt. Han är väldigt stirrig och liksom spänd i kroppen.
Det är länge sen han var så där riktigt totalt stendöv och trotsig. Han har skött sig väldigt bra sista tiden så jag hoppades väl på att han ändå skulle komma på min inkallning. Det gjorde han inte.

Åkern man går in på från vårt område är uppdelad som i två remsor med ett djupt dike emellan. Vi hade gått in på den högra remsan och Eddie drog iväg i full fart, sprang ut på grusvägen på andra sidan åkrarna, vek av åt vänster med fullt fokus framåt. Han vände sig inte om en enda gång trots att jag ropade och försökte locka tillbaks honom.
Sen sprang han in på den vänstra remsan. Då andades jag ut en aning. Trots att det är en grusväg kommer det flera bilar och ibland lastbilar per dag där och vissa kör väldigt fort. Snorhalt var det dessutom så det är ju inte säkert dom skulle hinna stanna även om dom hann se honom.

På den vänstra remsan fortsatte han att springa uppåt mot området innan han äntligen stannade.
Jag fortsatte att försöka kalla in honom men han var inte speciellt intresserad av att komma. Dio hade jag kopplat när Eddie stack så han var hos mig. Ville inte ha två hundar på rymmen!
När Eddie inte gjorde någon ansats till att vilja komma tillbaks gick jag hemåt. Eddie stod bara kvar och glodde så jag tänkte att då lämnar jag honom och går så kanske han följer efter.
När vi försvann satte han av i full galopp hemåt men då blev jag rädd att han skulle bli påkörd på gatan i vårt område så jag vände och gick tillbaks och skrek STANNA till Eddie. Tack och lov vände han också så till slut stod vi mitt emot varann på varsin sida om diket.
Jag sa åt honom att komma, men icke! Han vågade inte hoppa över diket. Det är ju vattenfyllt med någon decimeter! Ve och fasa!

Eddie är envis men det är jag också så jag tänkte att han får allt lista ut själv hur han ska ta sig tillbaks. Jag går inte dit och hämtar honom. Vi stod där hur länge som helst men inget hände. Han gjorde väl några halvhjärtade försök att hitta ett ställe att hoppa över på men mest stod han bara där och glodde på mig så till slut gick jag vidare, ut på grusvägen där jag tog till höger bort från Eddie.
Då kom han äntligen, men när han väl kom fram till oss sprang han bara förbi och fortsatte åt andra hållet.
Suck! Ibland är han verkligen totalt hopplös och väldigt väldigt döv!
Jag satte mig på huk med Dio och började pilla i backen. Då tog nyfikenheten över så då kom han äntligen fram till mig och då blev det koppel på direkt. Han fick vara kopplad tills vi kom in på nästa åkerplätt och då fick han vara lös igen, men då skötte han sig.

Så idag bestämde jag redan i morse att hundarna skulle få gå ut en och en. Mest för att det är så halt och att gå med två hundar som drar i denna halka hade jag ingen lust med.
Med Dio blev det en halvlång runda där han stundtals fick träna på att vara lös. Han har lite knäck i lurarna han också men det hör väl åldern till.
När det var Eddies tur återvände vi till brottsplatsen: åkrarna. Jag hade laddat upp med mjukost på tub och kameran. Tänkte att jag även skulle träna på mitt fotande när vi ändå var i träningstagen.
Nu skulle det minsann bli egentid med inkallningsträning! Det gick betydligt bättre idag. Han stack inte en enda gång och kom nästan varje gång jag ropade. Sista biten höll han sig bara vid mig hela tiden så då blev det inte ens någon inkallning.
Vet inte om det var ostens förtjänst eller så var han kanske nöjd med sina race igår.

Suddig och dålig bild men var tvungen att spara den för han ser helt crazy ut!

Slut på idéer när det gäller tricks och aktivering?
Kolla denna video!
Grymt!
Där ligger man i lä.
Prestationsångesten är på topp!

Skitväder!
Så kan man sammanfatta vad jag vaknade till i morse. Plusgrader och slask. Hatar!
Den lilla snö som var är nu borta. Deprimerande.
Jag hade ingen lust med någon långpromenad idag. Det hade inte Eddie heller. Dio hade nog kunnat vara ut hur länge som helst men han fick rätta sig efter oss andra.
Vi har tränat lite inomhus istället.
Bestämt mig för att lära Dio apport. Han fattar inte riktigt vad det är än så det måste han lära sig om vi ska hålla på med lydnad och/eller vattenarbete sen.

Laddade upp med en "apport", den här gången i form av ett tygben i brist på annat, godis och klicker.
La apporten framför Dio och väntade, men inget hände. Han satt bara och tittade på mig och krafsade lite på apporten men inget mer. Eftersom han inte ens försökte ta den i munnen tänkte jag att jag får börja med att han nosar på den men inte ens det gjorde han.
Jag satt och väntade och väntade men han bara satt och tittade på mig.
Även där är Eddie och Dio helt olika. Eddie är väldigt klickerklok, provar sig fram, bjuder på beteendet och är otroligt kvicktänkt.
Dio är lite mer... blond ;) Och inte lika klickerklok.
Efter att ha suttit flera minuter utan att något hände tog jag hjälp av Eddie.

Eddie har full koll på apport så han visade hur det ska gå till. Då ville Dio såklart göra likadant som honom så då passade jag på att klicka och belöna så fort han tog apporten i munnen, men poletten trillade inte ner ändå. Snart hade han glömt hur han skulle göra och la sig ner och låg bara och tittade på mig.
Det kommer att krävas tålamod med denna inlärning, helt klart. Men någon gång trillar nog poletten ner.

Tränade Eddie lite också. Han kan apport men hans problem är att han släpper den direkt så jag ska försöka få honom att hålla den tills jag säger till. Det var inte helt lätt det heller skulle det visa sig. Vet inte riktigt hur jag ska få honom till att hålla den. Jag provade med att inte belöna när han släppte på en gång men njaa.. Han ville ändå släppa den direkt nästa gång han tog den, men är jag bara ihärdig så kanske han förstår till slut vad jag är ute efter.
Det är ju egentligen bara bra att vi har något att träna på.

Jag hoppas vintern kommer tillbaks så man kan vara utomhus och träna utan att bli pissblöt och lerig. Hatar att vara ute i detta väder så nu får vintern gärna komma tillbaks... pronto!