Vilken hundhelg det har varit! Omtumlande på alla sätt och vis och en hel del saker som inträffade för första gången. Någon gång ska ju som bekant vara den första och det har den här helgen verkligen varit.
Igår åkte jag för första gången till en hundaktivitet i min egen bil. Japp, nu är jag äntligen bilägare igen :) Köpte mig en bil i tisdags som blev mycket dyrare än vad jag hade tänkt mig men jag orkade inte leta mer så jag slog till på en Ford Focus Kombi. Babyblå och fin. Nu ska jag bara beställa svindyra grindar till också. Hade tänkt köpa lite billigare bil så att billånet även skulle räcka till grindar men nu får jag köpa grindarna på vanlig avbetalning istället. Dyrt och eländigt men så får det bli. Har letat begagnat på Blocket och hittat två annonser men ingen av dom svarar så jag får köpa nya hos butik istället.

Igår var också dagen då vi för första gången tävlade i regn/dåligt väder. Regnet bara öste ner men vi hade tur att få uppehåll lagom tills det var vår tur. Sen regnade det igen men blev uppehåll igen till vår andra runda. Det är förstås rallylydnad jag pratar om. Jag tappade sugen lite efter förra tävlingen som gick så uruselt men skam den som ger sig. På´t igen bara. På första rundan hade vi samma domare som på vår allra första tävling. Jag gillar henne. Hon är jättebra. Väldigt ödmjuk och trevlig. Igår bjöd hon dessutom på godis för att vi skulle lugna nerverna och bli glada regnet till trots :)
Efter vår första runda kände jag direkt att det här var den bästa runda vi någonsin har gjort under tävling. Jag vet inte vad som hade flugit i Dio men han var plötsligt fokuserad. Lite nos blev det men inte alls i samma omfattning som sist. Så jag hoppades och höll tummarna för att vi skulle bli godkända. Det var med spänd förväntan jag såg en av funktionärerna fylla i resultatet sen på väggen. 91 poäng!! Höll på att svimma när jag såg det och trodde knappt det var sant. Jag blev så paff att jag var tvungen att fråga om hon verkligen hade skrivit av rätt protokoll men jodå det hade hon. Resultatet ändrades dock senare till 89 poäng. Varför vet jag inte. Kan bara spekulera men det spelar ingen roll. 89 poäng och delad 6:e plats var jag mer än nöjd med. Igår var alltså även första gången vi fick ett godkänt resultat. Gissa om jag var glad!

På eftermiddagen höll jag på att missa banvandringen. Jag kom när domaren redan hade visat den och det bara var 5 minuter kvar så jag hann bara springa igenom den ett par gånger snabbt som attan. Sen fick vi vänta lääänge på vår tur och vi blev bara tröttare och tröttare. När det var vår tur var Dio jättetrött, jag var jättenervös (tror det var p.g.a. den missade banvandringen och att jag så förtvivlat gärna ville ha ett till godkänt resultat), helt tom i huvudet och kände mig helt förvirrad.
Under vår runda nosade Dio en hel del, tittade trött på mig och utförde motvilligt momenten när jag bad honom. Själv visste jag knappt åt vilket håll vi skulle så jag var inte ens säker på att vi hade gått banan rätt när vi var klara.
Den här gången hann inte resultatet komma upp när det var dags för prisutdelning så jag hade inte en aning om hur många poäng vi hamnat på. Pallplats visste jag ju att vi inte hade någon chans på men jag trodde inte ens att vi skulle få godkänt.
Jag blev därför smått chockad när domaren ropade upp våra namn med ett resultat på 78 poäng. "VA?!" utbrast jag, "blev vi godkända?!" Domaren bara skrattade och gratulerade till ett bra jobb. Det trodde jag då aldrig men åh så glad jag blev! Nu har vi alltså bara ett resultat kvar så har vi vår första titel sen :)
Jag var verkligen jätteglad och supernöjd efter gårdagens äventyr och det dåliga vädret var totalt bortglömt när jag åkte hem.
Första domaren skrev som kommentar att vi hade gott samarbete och att vi kommer gå långt. Härligt med någon som tror på en :) Så nu är det väl bara att fortsätta träna och sätta upp framtida mål.

Hundhelgen fortsatte idag med utställning i Borås. Jag är ju mäkta less på utställningsvärlden men jag har planerat för ett par utställningar i år ändå, bara för kul. Extra kul var det att Dios syrra också skulle ställa i Borås. Hon bor i Skåne så det är inte ofta man får träffa henne.
Även idag öste regnet ner men lagom till portisarna skulle in så blev det uppehåll.
Några framgångar i ringen hade jag inte räknat med. Dio har aldrig blivit placerad i officiella utställningar men kanske en fin kritik, bra omdöme och i allra bästa fall ett CK hade jag hoppats på. Det jag absolut inte hade räknat med var vad som hände när vi hade gått in i ringen. Jag märkte inget då. Jag var ju fullt upptagen med att ställa Dio som skötte sig så bra när vi väl hade sprungit vårt varv där han hoppade och skuttade lite. Men när domaren skulle bedöma honom stod han uppställd så snällt och snyggt. Hon tog väldigt god tid på sig och jag tror aldrig han har stått så länge utan att trava runt eller sätta sig. Han var jätteduktig.
Så kommer domaren fram och säger tyvärr, fel pigment och ringsekreteraren kommer bakom och ger mig kritiklappen Jag fattade ingenting!
När jag kommer ut ur ringen kommer ägarna till Dios syrra fram till mig och berättar något som gör mig förbannad, besviken och framför allt chockad. Mitt i allt det slänger jag ett öga på kriktiklappen och läser disqulified. Nu blir allt bara ett kaos. Vad är det som händer?
Ägarna till Dios syrra har hela tiden stått och tittat på oss precis vid domartältet och det dom berättar är att när vi hade gått in i ringen kom en annan portisägaren fram till ringsekreteraren och sa att Dio är reggad som vit och har därmed fel pigment och borde diskas. Personen ifråga sa kanske inte just dom orden men det var i alla fall budskapet. Ringsekreteraren gick i sin tur till domaren och berättade som p.g.a detta valde att diska oss, så nu får Dio en disk på Hunddata för... ingenting!
Hur fan är folk funtade? Hur kan man ens komma på tanken att göra en sådan sak? Att förstöra för någon annan av ren djävulskap? Vi tog genast kontakt med vår uppfödare som blev heligt förbannad. Vi gick sedan till sekretariatet för att överklaga vilket inte gick men dom höll med om att hela förfarandet är fel och dom skulle ta upp det med ringsekreteraren. Men det hjälper ju inte oss. Disken kommer att finnas där på Hunddata. Så fruktansvärt onödigt! Ingen annan domare har ens haft en tanke på att diska oss p.g.a. pigment. En enda domare har anmärkt på pigmenten men den gången fick vi ändå Very Good. Den portugisiska domaren vi hade förra sommaren sa överhuvudtaget inget om pigmenten.
Jag har nu fått tips av en kompis som är ringsekreterare att man kan lämna in en anmälan om oacceptabelt beteende vilket jag funderar på att göra.
Så här får det inte bara gå till!
Hundhelgen slutade alltså med ännu en första gången. Vi blev idag för första gången diskade på en utställning och det p.g.a. en skitsak. Fy faaaan! är det enda jag har att säga. Folk är ruttna. Genomruttna.

Hur gick det då för Dios syrra som även hon är vit med bruna pigment? Dom valde att stryka henne. Hon skulle förmodligen också blivit diskad så det var ingen idé att ställa för att få en disk i protokollet, speciellt inte eftersom hon ska avlas på.

Jag tänkte att jag skulle blogga efter vår förra tävling men jag orkade inte. Vi var och tävlade för några veckor sedan, vår andra tävling, eller tredje om man räknar med dubbelklassen på vår allra första tävling.
Målet den här gången var att komma över 48 poäng som vi fick på vår allra första tävling, och att inte ta fel väg. Många var otroligt duktiga denna gång och jag kände att här ligger vi verkligen i lä. Det var väldigt få som hade hundar som inte var följsamma. De flesta såg ut som rena rama proffsen. Men jag hade ändå inget mål om någon pallplats. Självinsikt har man ju trots allt så jag inser ju att en pallplats är väldigt långt borta. Det är ett mål som jag inte kan sätta upp på länge än. Jag skulle känna mig nöjd med allt över 48 poäng även om ett godkänt resultat är det jag strävar efter och hoppas på men det känns som att det också är långt borta.

Rätt väg tog jag den här gången men någon förbättring poängmässigt blev det inte. Som vanligt var Dio fokuserad utanför planen men så fort vi klev in på den så var allt fokus som bortblåst. Han tittade på allt utom på mig, han drog iväg åt alla möjliga håll, nosade på koner och skyltar, körde nosen i backen, stod och stirrade på hundar utanför planen och hade noll fokus.
Det blev en försämring med 4 poäng så vi hamnade på 44 poäng och blev väl typ 3:a från slutet. Har nog sällan känt mig så besviken, bortsett från när jag klantade mig och tog fel väg på förra tävlingen, men då var jag besviken på mig själv. Den här gången var jag grymt besviken på Dio. VARFÖR kan han inte vara fokuserad på planen? Jag fick tips av domaren sen att belöna framifrån så att han får mer fokus på mig, men det är ju det jag gör. Inte alltid men ofta, och på träning klättrar han ju nästan på mig. Innan jag började tävla var det det jag oroade mig för mest att han skulle hoppa och klättra på mig men det har ju blivit precis tvärtom.
Jag tänkte att jag skulle träna järnet inför nästa tävling men det har jag inte gjort. Jag tappade sugen helt efter det senaste fiaskot så det kommer förmodligen att gå åt skogen nästa helg också när vi har nästa tävling, såvida det inte sker ett mirakel och Dio plötsligt bryr sig om mig istället för allt annat.
Ska försöka hinna med lite träning i veckan i alla fall under våra promenader på olika platser med olika störningar.
Får nog lägga in lite utställningsträning också för det är även utställning nästa helg. Den andra och näst sista för vår del för i år. Den kommer inte heller att gå bra. Han kan inte konkurrera med andra hundar och det har hänt att domare inte ens sett åt hans håll. Dessutom är det alltid samma hundar som vinner. Skittråkigt och en av anledningarna till att jag har tröttnat på utställningar. Men det är ju i alla fall träning och det kan man aldrig få för mycket av.

Så känns det nu som att det mesta av min fritid kretsar kring hund. Men absolut inget fel med det. Får bara lite dåligt samvete över att det mest bara är Dio inblandad. Inte för att det går någon nöd på Eddie. Han har ju sin husse, men ändå.. Skulle gärna umgås mer på tu man hand med Eddie och göra mer aktiviteter med honom. Ska försöka ta tag i det och få lite egentid med honom. Skulle nog vara bra för oss båda tror jag.

Men annars är det alltså mest Dio just nu. Förra veckan började vi på agilitykurs. Än har vi inte hunnit göra så mycket utan mest gått igenom olika moment och tränat väldigt basic grejer. För mig som gått agilitykurser innan och tränat lite på egen hand blir det ju lite långtråkigt emellanåt och tjatigt men det får jag ta eftersom det är en nybörjarkurs och jag har för mig att ingen av de andra kursdeltagarna har sysslat med agility tidigare. Dio är ju heller inte speciellt erfaren i agilityvärlden. Vi började träna på lite grunder förra året men kom inte längre än så. Men jag längtar tills vi ska börja med serier och banor, om vi nu kommer så långt i nybörjarkursen, eller om det kanske blir i fortsättningskursen.
Dio har skött sig bra hittills. Det är en enorm skillnad mot Eddie. Dio har ett helt annat fokus och är lättare att få kontakt med. Han drog några ärevarv i förrgår när han fick vara lös för första gången men efter det fokuserade han på mig. Med Eddie var det inte lätt att få varken fokus eller kontakt. Det gick att få honom och fokusera mellan varven men han var lika ofta ute och sprang på eget bevåg och letade tikfläckar. Dessa killar är verkligen som natt och dag! Men jag kan tänka mig att Dio kommer få lite problem med fokus när korna som brukar gå i hagen bredvid blir utsläppta. Måtte det dröja! Är så rädd att Dio ska lyckas ta sig in till dom. Tror nämligen inte att ett fårstängsel stoppar Dio om han verkligen vill in dit. Får hoppas att jag lyckas hindra honom om han skulle vara på väg att smita dit.
Men han verkar tycka det är kul med agility hittills i alla fall. Får hoppas det fortsätter så.

Idag hade vi utställningspremiär jag och Dio. Vi har inte utställningstränat något i år men vi tränade en snabbis innan vi skulle in i ringen och då gick det super. Men väl inne i ringen så försökte han antingen bara rusa på och drog i kopplet eller så hoppade han och skuttade. Föga förvånande gick portisen vi ställdes mot vidare. Men vi fick i alla fall HP och fin kritik:
2-årig hane av god typ. Välskuret huvud m. bra könsprägel. Fina ögon. Välburna öron. Bra hals, överlinje och kors. Välburen svans. Bra bröstkorg m. bra proportioner, välanlagd skuldra. Välmusklad. Välvinklad. Rör sig med lätta välvinnande steg. Bra temperament. Välvisad.

Lite roligt att vi fick välvisad för det tycker jag verkligen inte att jag var förtjänt av så som han drog och studsade omkring men det kanske kändes värre än det såg ut. Lite lustigt också att den andra portisen fick nästan exakt likadan kritik. Så det var nog små marginaler som avgjorde vem domaren valde som vinnare. Men jag hade inte räknat med att gå vidare. Vi gör aldrig det när vi har konkurrens så jag blev inte förvånad och det gör mig inget heller. Visst skulle det vara kul att ta sig vidare någon gång men i år gör det mig inget om vi inte gör det. Jag ska ju inte satsa på utställningar i år. Det blir nog bara ett par ytterligare utställningar det här året och sen får det vara.
Istället ska vi satsa på rallylydnaden. Nästa helg har vi vår första tävling. Jag kommer att vara sjukt nervös! Dio kommer säkert att hoppa, studsa och nafsa i mig vilket inte är ok, men mest nervös är jag över att jag säkert kommer virra bort mig totalt. Ta fel väg, fel skylt eller bryta mot någon regel.
Men övning ger ju färdighet så efter ett antal tävlingar får vi säkert rutin på det till slut.

Nu på lördag ska Dio dessutom göra BPH. Det ska bli kul. Jag velade mellan att göra MH och BPH men valde BPH eftersom det ska passa alla raser. Nytt är det ju också vilket gör det hela lite extra intressant. Men jag funderar på att göra MH på honom också så att man kan jämföra med Eddies resultat. Det vore väldigt intressant! Så jag kanske anmäler honom till MH också innan hösten.

Mycket hund nu som sagt men det är ju bara kul :)

Årets sista utställning är över och det känns faktiskt rätt skönt.
Det skulle vara solsken igår hade vädersiterna sagt men så mycket sol var det inte. Mest mulet, blåsigt och svinkallt. Trodde jag hade klätt mig tillräckligt men brr vad kallt det var! Var ändå överseende nog att ta med mig filten från bilen och det är jag glad för så jag hade något att sno in mig i men det hjälpte tyvärr inte så mycket. Jag satt där och huttrade ändå.
Som vanligt fick vi vänta i evigheter också innan det var vår tur. Jag visste ungefär vilken tid vi skulle in men vaccinationskontrollen/nummerlappsutdelningen stängde 2 timmar innan det var vår tur så vi var ju tvungna att vara där långt innan vi skulle in i ringen. Bara att gilla läget. Det regnade i alla fall inte. Hade det gjort det hade jag nog stannat hemma.

Gårdagens utställning var otroligt dåligt planerad vad gäller ringarna. Det var 3 ringar som låg på rad mot ett staket vilket innebar att folk kunde bara sitta/stå på en sida av ringarna. Det blev ju jättetrångt! Många fick sitta längre bak, bakom bl.a. tält som ställts upp vid ringarna. Man kunde med andra ord inte hänga med på vad som hände i ringarna. Jag lyckades ändå få en hyfsad bra plats. Jag kunde inte se nummerlappar, domartältet m.m. men jag kunde skymta lite grann mellan tält och människoben vilken ras som var inne i ringen så jag hade hyfsad koll ändå.

Som så många gånger förr var Dio enda portisen så han blev BIR vilket jag hade räknat med. Kritiken var jättebra också. Inga negativa saker alls. Hanteringen gick hyfsad också. Dio var lite rädd och skeptisk men så länge jag matade honom med godis gick det bra och han fick till och med trevligt temperament på kritiken trots att han ryggade lite.
I gruppfinalen räknade jag med att vi skulle komma sist/bli oplacerade. Vi brukar ju bli det. Men först försvann en, sen en till, sen placerades en på fjärde plats och så en på tredje... Då var vi fortfarande kvar i konkurrens med en cocker spaniel. Då förstod jag hur det skulle sluta och mycket riktigt. Cocker spanieln vann och vi blev tvåa. Det är alltid cocker spaniels som vinner gruppfinalen så det kom verkligen inte som någon överraskning men jag blev glad över att vi fick en sån bra placering. Så långt har vi bara kommit en gång tidigare.
Visst hade det suttit fint med en BIS-final som avslutning på utställningssäsongen men BIG-2 som avslutning får jag ändå vara nöjd med.
Nu blir det utställningsuppehåll fram till våren då vi tar nya tag. Ska bli intressant och se hur Dio utvecklas fram till dess.

Förmodligen var inte ens tuppen uppe igår när vi klev upp och åkte neröver för att möta vårt resesällskap. Dio var piggare än piggast när vi mötte dom vi skulle åka med. Han studsade runt som en studsboll. Tänk om man hade sån energi på morgnarna!
Efter ett snabbt hej till killarna som satt i bilburarna bar det av ner till Skåneland. Enligt alla väderleksrapporter skulle det vara växlande molnighet och uppehåll.
På vägen ner åkte vi förbi en otroligt vacker soluppgång i dimma. Önskar jag hade haft kameran med! Nästan så att jag får åka ut någon tidig morgon med kamera och försöka fånga en sådan soluppgång. Otroligt fint var det!

När vi bara hade några mil kvar började mörka moln hopa sig och jag tänkte att det är klart det kommer bli regn när jag inte tagit med några regnkläder.
Men det kom inget regn. Det var kanonväder hela dagen. Strålande sol och jättevarmt för den här årstiden. Hade kunnat ha sommarkläder utan att frysa.

Vi var först in i ringen och tävlade mot en annan hane från samma kennel. Han är släkt med både Eddie och Dio trots att inte Eddie och Dio är släkt med varandra. Den här hanens pappa är en äldre helbror till Dio. Hanens mamma är halvsyster till Eddie.

Gårdagens utställning var årets sista officiella utställning för vår del och det är också den utställning som har gått sämst rent resultatmässigt. Dio fick "bara" ett very good. Hade ju hoppats på ett excellent. Att vi inte skulle få något CK hade jag räknat med men very good tyckte jag var lite snålt. Very good har han ju fått förut på utställningar så egentligen hakar jag inte upp mig så mycket på det men däremot kritiken är den sämsta vi fått någonsin. Det var anmärkningar på lite allt möjligt, bland annat på för lite driv/kraft i steget vilket jag tycker var väldigt konstigt eftersom han på de flesta kritiker annars har fått att han har kraftfullt/mycket driv i steget.
Men han skuttade rätt mycket igår och då är det ju svårt att springa med mycket driv så det kan ju vara därför han fick anmärkning på det. Jag fick höra sen också att det var många hundar som fick anmärkning på att dom hade för lite driv så det är väl kanske något som den domaren är extremt petig med.
Dio fick i alla fall ingen anmärkning på färg och pigment och det var ändå det viktigaste att han inte skulle få det av en portugisisk domare, så det är jag nöjd med. Det var ju egentligen det enda jag ville veta, vad en portugisisk domare skulle säga om en vit portis med bruna pigment. Så nu vet jag det att brunpigmenterade vita portisar är inget som portugisiska domare (i alla fall inte gårdagens domare) anser vara fel. Hurrey! Då kan ju folk i Sverige sluta tjafsa om dessa pigment nu tycker jag och sluta se ner på vita portisar med bruna pigment.
Jag är också väldigt nöjd med att Dio skötte sig så bra. Han blev lite rädd för domaren så han gick ett varv runt mig och ville gömma sig lite men jag stöttade honom medan domaren kände och då gick det bra och andra gången domaren kom fram och skulle känna så brydde sig inte Dio över huvudtaget. Sån otrolig skillnad motför i våras då han slängde sig bakåt. Att springa gick inte lika bra den här gången eftersom han skuttade och hoppade en del men det är sånt som händer. Dio är fortfarande väldigt barnslig och valpig så det är inte alltid så lätt att koncentrera sig. Han mognar väl han också förr eller senare.

Nu laddar vi inför årets sista utställning, en inoff om två veckor. Sen så blir det utställningspaus fram till våren. Ska bli skönt faktiskt! Under vintern ska vi istället försöka koncentrera oss på lite rally och spår och hoppas på att det kan vara något att satsa på i framtiden.

Dags att försöka blogga ikapp lite. Sedan vi kom hem från Gotland har jag haft häcken full. Har hållit på med tidningsgöra hela dagarna men nu så är den så gott som klar så i morgon går den till tryck.
Vi överlevde Gotland i alla fall, även Eddie, även om det var jobbigt stundtals men mer om det i ett senare inlägg. Detta ska handla om utställning.

Innan vi åkte till Gotland var vi med på en inofficiell utställning. Den resulterade i BIR med HP ( vi hade ingen konkurrens, därav BIR:et) men i gruppfinalen kom i vi sist så där blev det ett BIG R. Han tyckte det var lite läskigt med domaren men hon var förstående så hon tvingade sig inte på honom utan lät mig hjälpa till istället.
Vi träffade en tjej med en lagottokille som vi pratade mycket med. Våra killar kom jättebra överrens och när vi båda var klara lät vi dom leka och busa. Dom fann verkligen varann! Dom var så söta tillsammans.
Hon tog kort på oss också med sin mobil när vi var inne i ringen och MMS:ade mig dom sen. Har dock inte laddat över dom till datorn än.

Till den officiella utställningen på Gotland var jag rätt nervös, mest över hur Dio skulle reagera på domaren och hur domaren skulle reagera på Dios ev. rädsla.
Att det bara var 9 portisar anmälda lugnade mig dock lite. Det är alltid jobbigare när det är fler inne i ringen, när det är "proffs" med.
Det visade sig att Dio var enda junioren så han hade ingen konkurrens. Jag studerade också domaren innan vi skulle in, hur hon verkade. Om hon verkade så barsk och sträng som mina förutfattade meningar om ryssar är.
Hon verkade dock ganska glad och avslappnad så jag hoppades att det skulle gå bra.
Det hade inte kunnat gå bättre! Dio brydde sig inte ett dugg vid hanteringen. Han blev inte ens misstänksam och backade inte undan det minsta. Phu! Gissa om jag blev glad! När vi skulle springa fick han dock lite fnatt och försökta galoppera ut ur ringen men överlag gick det bra. Vi skulle behöva ringträna med andra hundar, den saken är då klar!
Utlåtandet blev excellent med CK! Jyppi! Där satt den! Det har varit mitt mål att få CK så nu är det målet nått. Mission accomplished :) Nu hade vi visserligen ingen konkurrens men domaren hade ju kunnat strunta i att ge oss CK ändå.

I konkurrensen med dom andra hanarna sen blev vi dock oplacerade. Domaren tittade knappt åt vårt håll men jag hade inte väntat mig heller att vi skulle bli placerade i konkurrens med andra. Dio står sig inte i konkurrens. Det har vi fått bevis för i samtliga inofficiella och officiella utställningar. Det är bara i en enda inofficiell utställning som vi har blivit placerade, då vi blev 2:a i BIG. Men annars har vi antingen kommit sist eller blivit oplacerade vilket ju egentligen är samma sak.
Men jag är toknöjd ändå över resultatet på Gotland. Mest nöjd är jag nog över att hanteringen gick så bra. Hoppas att det fortsätter så!

I lördags var vi på en inofficiell utställning. Även denna gång var vi ensamma och således utan konkurrens. Domaren gillade Dio jättemycket, speciellt hans pälsfärg. Hon blev helt såld! Så det var självklart för henne att det skulle bli HP och BIR. Den här gången tyckte Dio det var lite läskigt så han backade undan lite men överlag gick det bra.
I gruppfinalen var vi 4 stycken som deltog och som väntat kom vi sist... som vanligt! Men eftersom det bara var 4 med fick vi pris ändå.
I början av Dios utställningskarriär hade jag hopp och tro om att han skulle kunna bli något inom utställningsvärlden men det hoppet och tron börjar falna. Så fort det är konkurrens så blir vi sist. Alltid! Så jag tror nog inte längre på att han kommer att nå några större framgångar men jag tänker inte ge upp än. Ska försöka något år till i alla fall.

Vi har två utställningar kvar i år, i alla fall som är inbokade. Om dom blir av återstår att se.
Sen när den sista utställningen är över kommer jag med största sannolikhet att snagga honom. Skulle vara skönt med en paus från pälsvården, speciellt över den värsta årstiden av dom alla då det bara är regn, slask och smuts här nere. Som jag saknar höstarna där hemma! Och då är jag inte ens något fan av hösten. Tycker inte om hösten alls men senaste dagarna har jag kommit på mig själv med att verkligen längta hem till hösten där hemma. Saknar den något så otroligt mycket! Saknar att gå i skog och mark i den klara, höga luften i strålande solsken. Det skiljer helt klart mellan höstarna där hemma och här nere. Hösten där hemma är mycket renare, mer fridfull, mer njutbar. Önskar jag kunde åka hem någon vecka men det går inte nu. Har varken råd eller tid. Jag får snällt vänta tills det blir vinter och jul. Inte fy skam det heller!
Ser faktiskt fram emot en snaggad Dio också. Jag är SÅ nyfiken på hur han ser ut utan päls. Om några veckor vet jag.. :)

999. Det var numret på vår nummerlapp på gårdagens utställning hemma i Norrland. The number of the beast fast upp och ner. Med ett sådant nummer kunde det ju inte gå annat än bra tänkte jag.
Varmt som tusan var det, men Dio verkade inte lida så mycket av det. Lite slöare var han men annars verkade han inte ha så ont av det.
Den här gången hade vi bara en konkurrent men när jag såg vem det var förstod jag att det här kommer inte att gå vägen. Vi har ställts mot henne flera gånger tidigare. Det är en uppfödare som bor vid Västkusten så jag blev förvånad över att se henne där, att hon åkt så långt. Hon klår oss alltid så jag förstod att det skulle bli så även denna gång.

Dio har börjat bli duktig på att springa nu. Perfekt är det inte för han gör fortfarande små skutt ibland men om man jämför med för några månader sen så är det stor skillnad. Att stå är han hyfsat bra på också men sätter sig ibland och igår blev han så trött efter springrundan och när han stått en stund så då satte han sig ner hela tiden men jag tror inte domaren brydde sig så mycket om det. Dio tyckte att domaren var lite läskig även denna gång men domaren tyckte inte alls att det var något problem. Hon tyckte att han var hanterbar och tror att han kommer att finna sig i att bli klämd på så småningom när han har vant sig och fått rutin. Jag gillade gårdagens domare. Hon var jättetrevlig och rar mot hundarna och när hon märkte att Dio tyckte det var lite obehagligt struntade hon i att känna mer på honom utan tittade bara så att allt var på plats. Vi fick inte ens någon negativ kritik över hans "blyghet". Hon såg det som sagt inte alls som något problem. Hon hade säkert hans ringa ålder i åtanke också. Det verkade så i alla fall.

När vi hade sprungit, blivit bedömda och väntade på konkurrensen så dök mina föräldrar upp med brorson och Eddie. Jag sa åt dom att gå och gömma sig innan Dio skulle få syn på dom men istället gick dom och ställde sig bredvid oss medan vi väntade på att vår konkurrent skulle dömas klart. Detta resulterade såklart i att Dios koncentration var som bortblåst och han drog, skuttade och vände sig om sen när vi skulle springa sista varvet. Suck!! Hade dom bara gått undan en kort stund istället för att komma fram till oss kanske det hade gått bättre för oss.
Nu blev vi som vanligt placerade sist. Börjar bli tröttsamt! Inget mål uppfyllt den här gången heller alltså. Jag hade som mål att undvika sista platsen men icke! Men vi fick i alla fall excellent och jättefin kritik:
14 month, excellent type with a lovely coat. Typical head with good proportion, nice eyecolor. I would like slightly better pigmentation on the nose. Good neck and topline. Chest and forechest needs more time, very strong hindquarters, excellent angulations, moves well

Fotot taget av en kompis till ägaren av Dios halvbror. Tyvärr vet jag inte alls hur dom ser ut så jag träffade dom aldrig. Fick detta foto av uppfödaren. Inte visste jag att det fanns paparazzis på plats ;)

Det har varit utställningsuppehåll nu ett tag men idag var det dags igen. Hade inga stora förhoppningar och kände mig inte speciellt taggad eller sugen heller. Tror mest det var vädret som drog ner suget och humöret. Enligt vissa rapporter skulle det vara korta regnskurar, enligt andra sol och 20 grader. När jag åkte iväg i morse var det 9 grader och regn. Inte mycket som stämde där inte. Jag hoppades på att det skulle klarna upp lagom till vi skulle in i ringen men se det gjorde det inte. Det regnade och regnade och regnade så innan vi ens hunnit fram till ringen var vi pissblöta. Regnkläder hade jag med mig men hade hoppats på att hinna installera oss vid ringen innan jag skulle behöva ta på mig dom. När vi väl kom fram till ringen var det ingen idé. Var ju redan blöt liksom.

Tack och lov var vi först i ringen idag. Det är rätt skönt att vara det så man får det överstökat och kan åka hem om man inte går vidare vilket jag hoppades på att vi inte skulle göra idag. Jag trodde inte vi skulle gå vidare heller. Skulle bli mycket förvånad om vi gjorde det.
Jag hade som mål att få excellent och att inte komma sist i konkurrensen. Det skulle vara bästa resultatet hittills om det blev så.
Men så det blev det inte. Jag tror inte domaren gillade Dio. Han gillade inte henne heller. Han var som vanligt snäll men tyckte även denna gång att det var obehagligt och backade undan och hade inget som helst intresse av att undersöka domaren. Det har han ändå haft innan på de senaste utställningarna och delat ut en och annan puss men inte idag. Jag sa att han blivit skrämd men hon brydde sig inte så mycket om det utan var ganska "mekanisk" i sitt sätt. Men det var bara Dio hon var så emot. De andra hundarna pjoskade hon med så jag tror inte Dio föll henne i smaken riktigt.
Så resultatet blev "bara" very good. Kritiken var i det stora hela bra men nog ändå den "sämsta" vi fått hittills.
Så ingen bra dag med andra ord men jag hade det på känn och hänger inte läpp för det. Bättre lycka nästa gång både resultatmässigt och vädermässigt hoppas jag. Lite trist att vi inte uppfyllde mitt nästa mål men jag får hoppas att vi gör det nästa helg istället. Ska försöka hinna med att träna lite innan dess också. Dio skötte sig bra idag ändå men alltid bra att träna lite. Man kan ju alltid bli bättre.
Det var i alla fall fantastiskt skönt att få sätta sig i en varm, torr bil och åka hem. Eddie var med också och han satt och skakade i buren för han frös så så det var bara bra att det gick dåligt idag så han fick komma in i värmen.
Han hade kanske blivit varm ändå för lagom när jag hade börjat rulla med bilen tittade solen fram. Det var så dags då! Men jag misstänker att den försvann lika snabbt igen.
Nu laddar vi om inför nästa helg. Då får Eddie vara hemma hos mina föräldrar om dom kan tänka sig det så slipper han ligga på en utställning och ha tråkigt och jag får det lite lättare med bara Dio att hålla reda på. Jag hoppas verkligen det går bättre nästa helg. Vore så kul att inte komma sist för en gångs skull.

I söndags var vi på Dios andra officiella utställning. Eddie fick haka på också eftersom husse i huset var bortrest.
Enligt väderleksrapporten skulle det komma regnskurar men dom kom inte förrän på vägen hem. Istället var det strålande sol och varmt. Riktigt så varmt hade jag inte räknat med att det skulle bli så det blev rätt svettigt. Men hellre det än regn.
Vi kom iväg senare än vad jag tänkt så jag var inte alls säker på att vi skulle hinna fram innan det var vår tur. Vi hann bara åka i 5 minuter också så spydde Dio och inget papper hade jag med mig i bilen. Det var bara galla som kom och ett löv så det var inte så mycket men det rann och Eddie tyckte det var jätteäckligt och tryckte sig mot ytterdörren för att inte få på sig spyan.
Det hände precis i höjd med brukshundsklubben så jag svängde in där, skyndade mig ut med hundarna och torkade med lakanet som hundarna brukar ligga på så jag fick i alla fall bort det mesta från skyddet i baksätet. Det fick duga. Tack och lov luktade det knappt något heller.

Efter mycket stress och jäkt hann vi fram med ganska god marginal så jag kunde sätta mig ner och ta det lugnt ett tag och lugna nerverna.
Jag var lika, om inte mer, nervös den här gången som hans förra officiella. Hade ingen aning om hur Dio skulle reagera på domaren som den här gången var manlig, något som han brukar ha svårare för. Dessutom var vi sammanlagt 3 i ringen och Dio brukar inte kunna uppföra sig något vidare när vi är flera.
Men det gick över förväntan, ja till och med fantastiskt bra! Vi var först i ringen och det kan ha underlättat när vi sprang. Han har svårare med koncentrationen om det är någon hund framför.
Hanteringen gick superbra också, i alla fall för att vara Dio. Han blev rädd för domaren först och gömde sig bakom mig men med lite lockande med godis så fick domaren känna på honom.
När vi hade sprungit ett varv skulle domaren känna på honom igen och då stod han helt stilla till synes helt oberörd. Snacka om att jag blev glad! Han sprang också jättefint i ringen och gjorde bara ett litet skutt och drog lite när dom andra var med. Men annars gick det som en dans. Så här bra har det aldrig tidigare gått! Jag hade inte räknat med några framgångar idag heller och inte på något bättre än very good så när sekreteraren ropade upp excellent jublade jag nästan. Jag var helt lyrisk när vi gick ut ur ringen i väntan på att dom andra två skulle bli bedömda. Redan där var jag hur nöjd som helst och brydde mig inte om vi skulle gå vidare eller ej. Jag var så himla nöjd över att Dio skötte sig så bra och att vi fick excellent.
Vi gick inte vidare heller som jag förutspått men det gjorde mig absolut ingenting. Vissa har höga krav men mina krav är för närvarande väldigt låga. Målet efter förra officiella har varit att få ett excellent på någon officiell utställning men att det skulle komma redan nu det trodde jag inte.
Nu är nästa mål att få ett CK men jag tror det kommer att dröja. Tills dess ser jag varje utställning som bra träning.
Domaren tyckte att Dio är jättefin men att han behöver mer träning så mer träning får det bli och till slut kanske det där CK:t kommer.
Det blev bra kritik även denna gång. Det är verkligen en riktig snygging jag har! :)

Det blev en fin utställningsdag igår. Strålande sol och varmt. Enligt väderleken skulle det komma regnskurar men dom kom inte förrän vi var på väg hem.
Hade räknat med att vi skulle in i ringen vid 10.30-11 tiden och räknade med en bilresa på ca. 1,5 timme så jag klev upp 7.30 efter en sömnlös natt. Dels var det så varmt trots fläktar och öppet fönster och dels var Eddie orolig och vankade av och an hela natten så jag kunde inte sova.
Han blir alltid lite orolig när han är nysnaggad. Det kanske kliar, eller känns ovant.

Väl på utställningen visade det sig att domaren tog otroligt lång tid på sig så vi fick vänta och vänta och vänta... Vi kom väl inte in förrän vid 14-14.30 tiden. Otroligt segt! Och smått irriterande att jag gick upp så pass tidigt när jag inte hade behövt det, speciellt när jag knappt hade sovit något. Hade varit skönt att få sova ett par timmar till.
Men det är alltid svårt att veta i förväg hur snabb domaren är. Ibland går det fort också.
Förutom Dio (och såklart Eddie som fick stanna hemma) var det en tik anmäld också men hon dök aldrig upp så Dio blev BIR. Han skötte sig väldigt bra och domaren var jättegullig. Jag sa som vanligt att han blivit rädd för hantering och då drog hon direkt sin egen slutsats om varför. En slutsats som stämmer mycket bra. Hon sa att hon inte är förvånad så det verkar vanligare än man tror med domare som inte tänker sig för.
Dio var väl inte helt bekväm med situationen men det gick bra ändå. Domaren fick kolla både tänder och känna på honom efter att ha bekantat sig lite med honom och berömt honom massor. Domaren tyckte att det gick jättebra och vi fick superfin kritik även denna gång.
Han börjar lära sig att springa fint nu, i alla fall när vi är ensamma i ringen. När andra är med blir det svårare..
I gruppfinalen drog han efter dom andra hundarna, gjorde lite små utfall och skällde men det är något vi får träna på, så kommer det nog att bli bra till slut. Hoppet lever i alla fall om att han ska låta sig hanteras och kunna springa fint även med andra i ringen. Ju mer rutin han får desto bättre kommer det att gå, hoppas jag i alla fall.
I gruppfinalen gick det sämre. Där blev vi oplacerade men jag är nöjd ändå. Jag är så glad över att hanteringen gick så pass bra, att domaren var så trevlig, gullig och förstående och att vi fick en sån fin kritik.
Nästa helg är det dags igen. Officiell den här gången så då blir det nervöst igen.
Gårdagens fina kritik:
Hane 13 mån. Mkt fin hane. Rastypisk. Bra huvud. Bett UA. Bra öron. Mkt fin päls. Välskött. Bra ben och benstomme. Bra könsprägel. Ok rygglinje. Bra svans. Välmusklad. Välvinklad. Mkt välvisad. Rör sig bra.

Jag visste inte riktigt hur jag skulle göra, om vi skulle vara med på Dios första officiella utställning eller inte. Jag var lite rädd för diskning eller rapporteringskod men eftersom det gick så bra i torsdags bestämde jag mig för att vi skulle åka.
Den här gången var det inomhus - skönt! Och vi var först in i ringen - skönt!
Han hade två konkurrenter den här gången och jag hade inga förhoppningar över huvudtaget om att vi skulle ta oss vidare. Det hade jag inte innan vi åkte dit heller. Jag förutspådde att han skulle få very good med tanke på hans osäkerhet.

Jag var minst sagt nervös när vi skulle in i ringen men jag försökte att bara se det som träning.
När domaren kom emot oss sprang Dio först fram och hälsade på henne och jag tänkte att det här går ju bra! Men sen ställde hon sig vid hans sida för att börja känna och då ville han inte vara med längre och försökte fly. Jag sa även till denna domare att han blivit skrämd en gång så hon tog det väldigt lugnt med honom och berömde honom hela tiden (på norska så han förstod nog inte vad hon sa men han förstod nog på tonfallet) så han gick att hantera till slut i alla fall.
Men det första hon påpekade var hans pigment. Att han har för dåliga pigment. Jag upplyste henne om att han har bruna föräldrar och därför omöjligt kan ha svarta pigment. Domaren kontrade med att det är ingen ursäkt. Suck!! Vad fasen spelar det för roll om dom har svarta eller bruna anlag? Så otroligt löjligt! Ska man kanske regga om honom till brun? För dom får ju vara avblekt bruna men då skulle det väl bli tjafs om att han är för ljus istället. Han är godkänd men ändå inte. Färgen är godkänd men inte pigmenten. Trams!
Hur som helst gick det som jag förutspådde, att han fick very good, förmodligen p.g.a. rädslan och pigmenten. Hon tyckte att han behöver socialiseras. Säger hon om en hund som var med på möten och midsommarfest när han var 9 veckor...
Han är van vid folk men den där hanteringen på MyDog sitter djupt rotad och har inte så mycket med brist på socialisering att göra. Det är väl bara att träna vidare och hoppas att hans osäkerhet släpper så småningom.

Det blev minst sagt en snabb sorti på Dios första officiella men jag är nöjd ändå över att han fick very good och att han inte blev varken diskad eller fick rapporteringskod.
Nu dröjer det nästan två veckor till nästa utställning. Då har vi en inoff inbokad så då blir det mer träning.

Kritiken:
13 mån vit hane. Önskar bättre pigment. Välskapt huvud med ? (oläsligt). Tjocka läppar. Överlinjen faller mot front, Bra ben, tassar. Korrekt svanssättnig och föring. Rör sig med bra steg men behöver ? (oläsligt). Stabil fram och bak. Snäll men behöver socialisering.

I torsdags var vi på inoff i tidvis hällregn och kyla. Vi var tvungna att vara där senast kl. 11 då vaccinationskontrollen stängde men vi skulle inte in förrän vid 14.30 så det blev en lång och seg väntan i kylan. Vad man står ut med bara för en utställnings skull!

Dio var ensam portis även denna gång och domaren var jättebra. Han påminde till sättet om domaren vi hade på inoffen för några veckor sen. Även denna gång sa jag direkt att Dio blivit rädd för hantering så domaren satte sig på huk och lät Dio hälsa i egen takt och sniffa runt lite vid sekreterarna och runt omkring. Domaren pillade i gräset och pratade med Dio så att Dio till slut blev en smula nyfiken och sen fick domaren till och med klappa honom och rufsa honom i pälsen. När tänderna skulle kollas bad domaren mig att göra det så att inte Dio skulle bli skrämd men medan jag stod där och höll upp munnen på honom kom domaren fram och kände också och Dio stod snällt kvar. Stort kliv framåt!
Domaren gillade Dio jättemycket och tyckte han är jättefin och att han bara behöver lite träning och vana så kommer det nog att bli bra och rädslan för domare kommer att gå över. Hoppas det!

Dio fick HP och blev BIR och fick därför tävla i gruppfinalen. Där var det ungefär 8 hundar och jag trodde väl inte att vi skulle få någon hög placering men när den ena efter den andra försvann tänkte jag att kanske det skulle bli ett bra resultat ändå och till slut var vi bara två kvar! Vi och en cockerhane. Vi fick springa igen och jag trodde nästan att vi skulle ta hem det för Dio sprang för det mesta fint (med lite godislockande) medan cockern bara hoppade och skuttade hela tiden. Men till slut vann cockern ändå men jag blev såklart jättenöjd med att bli BIG-2. Hans bästa placering hittills! Och domaren kom fram igen och sa att han tycker Dio är jättefin. Klart man blir glad över att höra det!
Så det lönade sig att sitta i det där regnet och kylan och vänta på vår tur. Men det var otroligt skönt att få åka hem!

Kritiken löd:
Välkroppad juniorhane med vackert huvud, bra hals över och underlinje, bra proportioner, välvinklad, rör sig med lätta kraftfulla rörelser från sidan.

Fy farao vad trött jag är! Klev upp kl. 6.20 i morse. Gick och la mig vid 23.30-tiden igår men kunde inte somna för att Dio låg och morrade, voffade och skällde om vartannat åt minsta lilla ljud. Han är så otroligt vaktig! Sen när jag äntligen var på väg att slumra till kom sambon hem efter 2-tiden någon gång onykter och pratglad.

Ett par rosetter till till samlingen

Dagens kritik

Detta lyckades duktiga Dio skrapa ihop på uppletet

En kam vann jag också på katalognumret

Nu har utställningssäsongen utomhus börjat. Idag var det dags för den första. Vi hade inte tränat så mycket inför denna utställning heller men lite grann har vi i alla fall tränat och han har blivit hyfsat duktig på att stå. Ibland behöver jag inte ens hjälpa honom att hålla upp svansen. Att springa har också gått bra för det mesta.
Men att springa med en massa hundar och folk runt omkring är något helt annat. Han kan verkligen inte springa ordentligt när det väl gäller så vi måste träna massa mer på det. Tyvärr har jag inga att träna med men lite kanske det hjälper att träna på egen hand också. Dessutom blir ju varje utställning en träning i sig också.

Dio var enda portisen anmäld och enda portisen på plats också vad jag såg men vi träffade ändå en portismänniska. Det visade sig vara ingen mindre än Dios pappas uppfödare så det var ju jättekul att få träffa ägaren till Dios farmor. Lite synd att inte farmodern var med. Hade varit kul att träffa en släkting till Dio.

När det blev vår tur blev jag nervös och undrade hur det skulle gå. Domaren såg rätt barsk och sträng ut, liksom domaren på MyDog som skrämde Dio så att han numer är rädd för hantering.
Men man ska inte döma hunden efter håren för domaren var jättetrevlig och gullig. Jag sa på en gång att Dio blivit rädd för hantering efter att en domare varit hårdhänt mot honom.
Idioter! utbrast domaren. Jag kan inte annat än att hålla med. Kan fortfarande bli upprörd över hur en domaren kan hålla fast och dra en valp i pälsen/nackskinnet för att den inte ska smita undan. Man ska ju inte göra det med någon hund, men en valp?! Obegripligt.
Dagens domare sa sen att då skulle vi ta det lite lugnt med Dio och ägna honom lite extra tid och så matade han honom med godis, pratade med honom och lät honom pussa domaren i ansiktet och borra in huvudet vid hans hals. Dio var ganska rädd och skeptisk första minuterna (den sitter djupt rotad den där hanteringen på MyDog) men när domaren reste sig och gick undan ville Dio gå efter så kanske kanske att lite av hans rädsla försvann där. Hoppas det. Men mer träning behövs såklart så jag hoppas att de kommade inoff-utställningarna ska hjälpa.

När vi skulle springa galopperade Dio iväg och ville inte lyssna särskilt mycket men han sprang fint stundtals i alla fall. Han blev BIR och gick vidare till BIG. Tror vi var 6-7 stycken i finalen. En åkte ut efter första varvet. Oss flyttade han fram till andra plats och vi fick springa igen. Då halkade vi ner till 3:e plats och efter ytterligare ett varv halkade vi ner till 4:e. Dio kunde verkligen inte springa! Han drog som ett ånglok, galopperade, skuttade, var på väg att springa fram till en hund utanför och försökte nosa de andra hundarna i baken. Han har nämligen precis upptäckt det här med tjejer och löp så han börjar bli fixerad vid bakar.
Så det slutade med att vi blev BIG-4 men det får man väl ändå vara nöjd med. Domaren sa att han ville ha oss högre men att vi slarvade och jag kan inte annat än att hålla med. De andra sprang fint vilket Dio inte gjorde! Men det är bara att träna och ta nya tag. Vi fick jättefin kritik så om bara Dio kan skärpa till sig och springa ordentligt så kan han bli farlig i ringarna.
Nästa helg är det på´t igen och nytt försök. Ska se om jag hinner träna lite på springandet under veckan och så ska jag ha godare godis med mig till helgen så får vi se om han springer bättre.

Jag blir lika förvånad varje gång som vi får "välvisad" på kritiken

Lite nervöst och svettigt har det varit men jag ångrar inte att vi anmälde oss. Det var ju inte så farligt som jag trodde att ställa på en sån stor och välbesökt utställning. Men så var han ju ensam i sin klass också. Kan tänka mig att det blir mer nervöst sen när han blivit stor och får större konkurrens.

Hans syster var där också och det var så otroligt kul att se henne och Dio ihop. Dom är verkligen lika som bär! Dom har nästan inget som skiljer dom åt. Hon är lite grövre men annars såg dom identiska ut. Och så söta tillsammans! Dom fann varandra direkt. Undra om unghundar som inte setts sen dom var små kan känna igen varandra?

Det gick bra i ringen för båda de vita syskonen. Jag har ju inte tränat så mycket med Dio så han är inte lika duktig som syrran men lika snygg. Och med tanke på att vi inte tränat så mycket så får jag väl vara nöjd ändå med hur han uppförde sig. När han väl koncentrerar sig springer han jättefint så det gäller bara och träna på att få upp koncentrationen.
På hantering också, framför allt efter gårdagens domare som jag inte vill ställa för igen.
För det första var han väldigt hårdhänt. Höll Dio i pälsen/skinnet och drog för att han inte skulle kunna smita. Det resulterade ju bara i att Dio blev rädd och försökte krypa upp i mitt knä. Tack för det domarj*vel!
För det andra hade han ingen koll på det här med att det finns bruna portisar som är vita och således har bruna pigment. Han trodde att både Dio och syrran var felpigmenterade, alltså svarta pigment som var blekta/för ljusa.
Men det kan väl vem som helst se att dom har bruna pigment!
Dio missade ett HP p.g.a. det och gick därför inte vidare och syrran missade förstaplatsen. Andra portisägare vi pratade med tyckte att vi skulle gå och klaga men vi orkade inte.
Båda fick i alla fall superfina kritiker.

Det här med bruna pigment på vita portisar är ett ständigt diskussionsämne i portisvärlden. Många tycker att brunpigmenterade vita portisar inte är vita, utan bruna. Visst, genetiskt är dom bruna men då kan man lika gärna säga att vita portisar med svart pigment inte är vita utan svarta. Samma grej liksom. Fast det verkar mer accepterat av någon anledning. Många tycker också att dom inte har något på utställningar att göra eftersom dom har "fel" färg. Jag blir så trött på sånt. Vad spelar det för roll om dom har bruna eller svarta pigment? Hela den här biten med godkända och icke godkända färger är jag så trött på och tycker bara det är löjligt att hänga upp sig på sånt.
Tur att det finns folk och domare som inser att bruna pigment inte spelar någon som helst roll.

Jag nämnde för dagens domare vad som hände igår så att hon skulle veta att Dio har bruna föräldrar och därför inte kan få svart pigment, men hon verkade påläst och undrade bara vad det var för en domare som hade betett sig så.

Det gick bra idag också trots att Dio var övertrött och därför totalt okoncentrerad och inte kunde springa ordentligt. Som befarat blev han också efter gårdagens hantering rädd för domaren så nu har vi verkligen något att jobba på. Hur tränar man bäst bort rädsla vid hantering av okända människor?

Domaren tyckte vi behövde träna. No shit! Men hon gav oss ändå ett HP så vi gick vidare till BIM. Dios syrra hade kommit tvåa så tyvärr var det inte henne vi ställdes mot. Det hade ju varit jättekul annars om de vita syskonen hade ställts mot varandra.
I BIM vann tiken, men då blev vi i alla fall BIM med ett HP.

De här utställningsdagarna och resultatet får man väl allt vara nöjd med. Nu ska jag verkligen få tummen ur och köra ringträning och träna hantering så att han kan koncentrera sig och springa snyggt i ringen och inte hoppa undan i ren förskräckelse när domaren kommer. Hans utseende verkar det då inte vara något fel på.

Dio... eller syrran... eller?

Syrran i ringen

Gårddagens kritik

Dagens kritik

Som HP-pris valde jag en pokal. Inte för att jag har någon plats för den så jag vet inte var jag ska ha den men tänkte att det kunde vara lite kul med en pokal

BIM-rosetten

Nybörjarturen var som bortblåst på dagens utställning men jag hade inte räknat med annat heller. Det är bara två månader sen Dios förra utställning men det är stor skillnad på honom nu och då. Då var han inte så intresserad av annat än mig, men nu är det annat. Hans intresse för att sniffa har ökat avsevärt och den berömda "tonårsdövheten" har börjat inträda så man kan väl säga att koncentrationen var allt annat än på topp idag och att lyssna på mig var inte direkt prio 1.
Vi har ju inte tränat speciellt mycket heller så jag får allt skylla på det lite grann också.
Men han fick i alla fall ett HP och bra träning. Övning ger ju färdighet så ju fler utställningar desto bättre kommer det att gå... hoppas jag.
Förhoppningsvis kommer han så småningom att springa fint bredvid mig också istället för att flyga fram ;)

Fin kritik blev det i alla fall så om vi bara tränar och han visar sig från sin bästa sida i ringen så kan han nog bli en farlig konkurrent. Det får bli nya tag på MyDog för nu har jag precis anmält oss till båda dagarna.

Dagems kritik

I några sekunder kunde han i alla fall springa fint

"Kom igen matte, nu racar vi!"

"Tjohoo, det här var ju kul! Nu springer vi!"

Han kunde också stå stilla några sekunder

Dio hittade en ny plats att ligga på i bilen när vi skulle hem

Nu är det bara en vecka kvar till utställningen.
Vi har inte utställningstränat speciellt mycket, dels för att jag tycker det är sååå tråkigt att träna på och dels för att jag tyckt att Dio redan kan springa ganska fint.
Att stå har vi tränat lite mer på för det har han inte kunnat alls. Lite bättre har det blivit nu men han gillar fortfarande inte när jag håller i svansen så då vrider han sig och sätter sig ner men med lite godis går det troligen att undvika.

Idag bestämde jag mig för att ringträna lite. Katastrof!
Dels är han ju 2 månader äldre nu än på sin första utställning så nu har han börjat bry sig om olika dofter, han har huvudet fullt av massa annat och hormonerna rusar i kroppen så han har liksom lite svårt med koncentrationen.
Så idag var det nosen i backen mest hela tiden.
Sen så gillar han inte utställningskoppel heller. Han tycker det känns obekvämt så han stegrar sig och hoppar som en bångstyrig häst.
Oj oj.. hur ska detta gå?
Det får bli en stunds träning varje dag nu kommande vecka så kanske han kan springa snyggt en liten bit i alla fall... i bästa fall. Vore ju så kul om han kunde visa upp sig så där snyggt, men jag har inga krav eller förhoppningar om det nu. Det krävs bra mycket mer träning för det och han är ju dessutom fortfarande en sprallig valp så det är inget man kan begära av honom.
Det får vi ta sen när han blivit vuxen och förståndig :) Nu får jag vara nöjd så länge han inte skuttar omkring för mycket eller drar åt alla möjliga håll.
Men träna ska vi göra ändå. Lika bra att börja i tid. Synd det är så tråkigt att träna på bara men med lite flyt så kanske man får lön för mödan sen när det verkligen gäller ;)

.
Idag var det dags för Dio att gå ut i utställningsringen för första gången.
Vi var tvungna att vara där ganska "tidigt" för man måste visa upp vaccination och hämta nummerlapp innan kl. 11. Vi skulle inte in i ringen förrän vid 13-tiden så det blev lång väntan i hällregn. Brr!
Hundarna hade regntäcken på sig men det hjälpte ju inte så mycket. Dom blev blöta och kalla ändå. Paraply med filt under hade jag ställt upp också men Eddie ville inte ligga där och Dio låg bara där stundtals så på slutet satt dom och huttrade båda två, stackarna, men så kom Eddie bästis för att vara hejarklack och då blev det livat så då fick dom upp lite värme.

När det äntligen var vår tur hade regnet upphört och solen tittade fram lite. Det var så dags då! Vid det laget var den nytvättade Dio från gårdagen skitigare än skitigast, men så är det när man bor i den här delen av landet. Då får man räkna med regn och smuts under större delen av året.
Dio har i alla fall inte ont av regnet. Han går ut i alla väder. Värre är det ju för Eddie som hatar regn, men han var jätteduktig idag. Klagade inte det minsta och när vi var inne i ringen satt han så snällt vid vårt "läger" och tittade på oss.

Det gick riktigt bra för Dio i hans debut. Han var ensam portisvalp så konkurrensen var ju obefintlig, men det behöver ju inte gå bra för det, men det gjorde det. Domaren gillade Dio så han fick HP och blev BIR valp så vi gick alltså vidare till finalen och himmel vad många valpar som var med i den! Vi upptog hela ringen så vi fick springa i omgångar.
Efter första rundan plockade domaren ut 5 av oss som gick vidare och vi var en av dom :)
Vet inte hur många valpar vi var från början men kanske ett 20-tal så det var himla skoj att komma så långt, men sen kom vi inte längre.
Det slutade med en 5:e plats. Lite snopet känns det ju att hamna precis utanför pallen men med tanke på hur många valpar som var i finalen så är jag ändå jättenöjd.
Dio hade inte kunnat få en bättre kritik heller.
Nu funderar jag på om jag ska våga ställa honom på MyDog i januari också. Han kommer i så fall att vara portisklippt då. Sugen är jag allt så jag ska ta en funderare på det.

Blött och kallt tyckte Dio. Men skönt att ligga en stund på filten under paraplyet

.

.
Nu har jag bestämt mig för att anmäla Dio till den inofficiella utställningen som äger rum om en månad, men jag tänker inte klippa honom. Jag tänker ställa ut honom i päls, förutom nosen som jag kommer att raka snart.
Jag mailade och frågade arrangören och hon tyckte att jag absolut ska ställa ut honom även fast jag inte vill klippa honom än.
Mest som en kul grej och bra träning vilket också är enda anledningen egentligen till att jag vill ställa ut honom som valp på en inofficiell utställning.
Om domaren dömer ut honom p.g.a. att han inte har rätt frisyr så gör det ju inget. Det är ju inget som registreras i alla fall. Då har han ändå fått prova på hur det är på en utställning, men det är klart att det vore kul om det gick bra ändå. Det är det väl alltid :)
Så nu har vi något att träna på närmaste veckorna så att han förhoppningsvis visar sig från sin bästa sida ;)
.