Senaste dagarna har det varit ganska spänt mellan grabbarna. Jag har väl märkt av det lite lite grann sista tiden men inte så att jag oroat mig eller tänkt så mycket på det. Det har mest verkat som att Eddie velat vara ifred mer än vanligt och därför varit lite grinigare.
Men nu har det blivit värre.

Igår morse låg Dio bredvid mig i sängen och Eddie var på väg fram mot mig med glatt humör för att hälsa mig god morgon. Dio morrade och spände ögonen i Eddie som såklart reagerade på det och sen var slagsmålet i full gång. Vi lyckades sära på dom men när Eddie kom in i sovrummet igen för att göra nytt försök att säga hej morrade Dio på nytt och så flög dom ihop igen. Vi särade på dom igen och sen gick dom och muttrade ett tag. Höll koll på dom ett bra tag efteråt och det var ganska spänt mellan dom ett bra tag men fram emot eftermiddagen verkade det vara glömt och Dio fjäskade för Eddie. Då hoppades och trodde jag allt bara var en engångsföreteelse. Dio har nämligen vaktat mig och sängen förut en gång. Den lilla skitungen tror att han har ensamrätt på matte.

Men idag har det varit lika spänt. Eddie blåser upp sig, höjer svansen och morrar. Dio morrar tillbaks. Dio blir också spänd och spänner ögonen i Eddie om Dio ligger bredvid mig i soffan. Knuffar bort honom när han gör så och då blir han sitt vanliga lilla Dio igen.
Idag ville inte Eddie följa med på lunchen så jag gick själv med Dio. Vi gick till skogen där vi träffade en labbevalp på 6 månader, en hane, som Dio lekte med.
När vi kom hem möttes vi av en uppblåst Eddie med höjd svans som morrade åt Dio. Eddie sniffade också grundligt på mina byxor och försökte sen sniffa på Dio men jag hindrade honom. Tog in Dio i duschen för att skölja av honom och hoppades på att Eddie skulle lugna ner sig under tiden. Det gjorde han inte. Han var lika spänd när vi kom ut och jag sa åt honom att släppa kylskåpet. Han gick då undan men stod på håll och blängde på Dio, spänd som en fiolsträng och skakade.
Jag fick så lov att ta med båda ut och gå en kort sväng för att få Eddie att tagga ner, slappna av och inte starta något bråk.

Vi har funderat mycket på vad detta förändrade beteende kommer från. Dom har ju kommit överrens hittills även fast dom ibland rykt ihop över saker, alltså resursförsvar. Men detta är något annat.
Först tänkte vi om det är för att Eddie är sjuk men då borde det ha kommit mycket tidigare för nu är han pigg och glad som vanligt. Jag har också funderat på om rakningen har något med det att göra då i alla fall Eddie blir lite konstig mot Dio när Dio är nysnaggad men att det skulle komma nu när dom varit rakade ett tag känns inte troligt.
Den enda orsak vi kan komma på är att Eddies chipkastrering helt och hållet har slutat verka nu. Han har varit sitt gamla vanliga pilska jag i ett par veckor nu. Sniffar och stannar och slickar på fläckar ute, juckar på alla kuddar inomhus, vill gärna sniffa Dio i rumpan när han tror att ingen märker och har vid ett par tillfällen sett ut att vilja hoppa på och rida på Dio men Dio har märkt detta och morrat åt honom. Jag har också märkt det och sagt ifrån så han har aldrig fullföljt det.
Han är också mindre fokuserad vid träningen. Tämligen ointresserad från att bara för någon månad sen vara jättetaggad.
Så vi tror helt enkelt att det är hans hormoner som ställer till det. Han försöker vara macho och när det dessutom varit löptider nyligen så blir det väl ännu värre.

Detta måste vi göra något åt. Vi kan inte ha det så här. En hund som juckar på kuddar dagarna i ända, inte lyssnar ett skvatt när man är ute och är inte ens särskilt fokuserad när man tränar inomhus heller och så på det att båda killarna går och spänner sig och morrar mot varann dagligen. Jag tror att det värsta problemet med Dio är att han försvarar sina resurser, och sig själv när Eddie är närgången. Tror inte det är så mycket att han är "hanig". Så om man bara får honom och förstå att det inte är okej att vakta varken mig, sängen eller soffan mot Eddie så tror jag inte man har så mycket att oroa sig för gällande honom. Däremot, det Eddie håller på med, det är bara machofasoner och pilskhet.
Så det måste vi ta bort och det går inte att försöka fostra bort det. Han kan inte hjälpa att han har så stark sexualdrift och könsprägel.
Jag har ju länge velat kastrera honom kirurgiskt och jag vill det fortfarande. Om han är stabil i sina värden nu så kanske det skulle gå, om det inte vore för att jag inte har pengar till det. Har funderat på hur man ska lösa det. Blå Stjärnan har samarbete med Human Finans så man skulle ju kunna ta det på avbetalning i så fall. Känns ju inte bra att behöva göra det men det är enda möjligheten om man ska göra en kirurgisk kastrering. Såvida man inte lyckas få bidrag från någon fond, Bosses Hundhjälp eller liknande.
Jag hade ju egentligen tänkt kastrera honom hos Distriktsveterinärerna då dom är mycket billigare. Dom tar 2 800:- för en kastrering och Blå Stjärnan tar mellan 4 600-5 500:- så det är STOR skillnad!
Men nu när han har Addison vågar jag inte låta någon annan än Blå Stjärnan göra det.
Alternativet är att chipkastrera honom ännu en gång men det känns inte bra det heller. Man vet ju inte vad chipkastrering gång på gång ger för biverkningar i längden.
Så jag vet inte hur jag ska göra. Ska bolla lite med veterinären nästa gång vi ses så får vi se vad hon säger.
Så här kan vi i alla fall inte ha det.

Det tog emot lite men samtidigt var detta bestämt sedan länge så jag var beslutsam och tvekade aldrig. Dessutom såg jag fram emot att få det gjort och slippa pälsvården.
Japp, nu är det gjort. I förrgår blev Dio snaggad. SÅ skönt! Nu slipper jag tänka på smuts och grus som fastnar, tovor som bildas snabbare än jag hinner med att borsta och kisstinkande päls.
Nu kan han rejsa omkring i skogen utan att ha med sig halva skogen hem.
Vad Dio tycker om saken är svårt att säga. När Eddie blir snaggad blir han glad och lever upp men Dio är ju alltid glad så det är svårt att se någon skillnad på honom. Däremot så har det visat sig att han är en riktig fryslort så det får bli täcke på när vi är ute på morgnar och kvällar. Idag har han legat och huttrat inomhus också så jag la på honom filten. Han är ju inte alls van vid att vara snaggad så det är klart det måste kännas naket och luftigt för honom, men han vänjer sig nog snart. Om inte annat så växer ju pälsen ut. Växer den lika fort som hans klor lär han snart vara lurvig igen.
Eddie blev i alla fall glad över en snaggad Dio... eller snarare pilsk. Han försökte jucka på Dio men när både jag och Dio sa ifrån hoppade han på sitt ständiga offer soffkudden istället. Han juckade som en duracellkanin samtidigt som han stönade?! Han är ju inte frisk någonstans den hunden! Hade det inte varit för addison hade jag kastrerat honom nu men just nu är det inte en sådan bra idé att göra det så jag funderar på om jag ska chipkastrera honom ytterligare en gång. Ska bolla lite med veterinären och se vad hon säger. En ständigt pilsk Eddie är en väldigt jobbig Eddie! Tur i alla fall att suget på Dio gick över så att det "bara" är kudden som blir ofredad.

Igår var det Eddies tur att få ny frisyr. Han är ju så van att bli helsnaggad så han har inte ont av kylan och fryser inte det minsta. Men som alltid när han är nysnaggad vill han inte gärna ligga på golvet så inatt vankade han av och an och bytte sovplats jag vet inte hur många gånger och vid ett tillfälle blev han och Dio osams om hundbädden som står i sovrummet. Vi fick så lov att ställa in den andra hundbädden också, den som står i vardagsrummet i vanliga fall. Vad gör man inte för husfriden?

Före

Eddie ville också vare med på en "före-bild"... enligt husse

Kan stå fint också

Tadaaaa! Efter. En helt ny hund

Portugisiska nakenhundar

Snyggingar!

Kan posera fint också

Årets sista utställning är över och det känns faktiskt rätt skönt.
Det skulle vara solsken igår hade vädersiterna sagt men så mycket sol var det inte. Mest mulet, blåsigt och svinkallt. Trodde jag hade klätt mig tillräckligt men brr vad kallt det var! Var ändå överseende nog att ta med mig filten från bilen och det är jag glad för så jag hade något att sno in mig i men det hjälpte tyvärr inte så mycket. Jag satt där och huttrade ändå.
Som vanligt fick vi vänta i evigheter också innan det var vår tur. Jag visste ungefär vilken tid vi skulle in men vaccinationskontrollen/nummerlappsutdelningen stängde 2 timmar innan det var vår tur så vi var ju tvungna att vara där långt innan vi skulle in i ringen. Bara att gilla läget. Det regnade i alla fall inte. Hade det gjort det hade jag nog stannat hemma.

Gårdagens utställning var otroligt dåligt planerad vad gäller ringarna. Det var 3 ringar som låg på rad mot ett staket vilket innebar att folk kunde bara sitta/stå på en sida av ringarna. Det blev ju jättetrångt! Många fick sitta längre bak, bakom bl.a. tält som ställts upp vid ringarna. Man kunde med andra ord inte hänga med på vad som hände i ringarna. Jag lyckades ändå få en hyfsad bra plats. Jag kunde inte se nummerlappar, domartältet m.m. men jag kunde skymta lite grann mellan tält och människoben vilken ras som var inne i ringen så jag hade hyfsad koll ändå.

Som så många gånger förr var Dio enda portisen så han blev BIR vilket jag hade räknat med. Kritiken var jättebra också. Inga negativa saker alls. Hanteringen gick hyfsad också. Dio var lite rädd och skeptisk men så länge jag matade honom med godis gick det bra och han fick till och med trevligt temperament på kritiken trots att han ryggade lite.
I gruppfinalen räknade jag med att vi skulle komma sist/bli oplacerade. Vi brukar ju bli det. Men först försvann en, sen en till, sen placerades en på fjärde plats och så en på tredje... Då var vi fortfarande kvar i konkurrens med en cocker spaniel. Då förstod jag hur det skulle sluta och mycket riktigt. Cocker spanieln vann och vi blev tvåa. Det är alltid cocker spaniels som vinner gruppfinalen så det kom verkligen inte som någon överraskning men jag blev glad över att vi fick en sån bra placering. Så långt har vi bara kommit en gång tidigare.
Visst hade det suttit fint med en BIS-final som avslutning på utställningssäsongen men BIG-2 som avslutning får jag ändå vara nöjd med.
Nu blir det utställningsuppehåll fram till våren då vi tar nya tag. Ska bli intressant och se hur Dio utvecklas fram till dess.

Om man kollar omdömen om Blå Stjärnan Borås på internet så är det en ganska dyster historia och det är ju... HELT OBEGRIPLIGT!!
Hur i hela friden kan dom ha fått relativt många dåliga omdömen? Det är för mig en stor gåta.
Vi har regelbundet använt oss av Blå Stjärnan i Borås sedan Eddie insjuknade i SLO. Den veterinär vi kom till då är den bästa veterinär jag någonsin har kommit i kontakt med. Jag litar på henne till 110% och känner mig helt lugn när Eddie är i hennes vård. Hon är kunnig, pålitlig, omtänksam och engagerad.

Sedan den dagen för 2,5 år sedan har det blivit många turer till Blå Stjärnan och många olika veterinärer när vi har varit där för andra åkommor än klorna.
Alla veterinärer har varit fantastiskt gulliga och trevliga. Visst finns det veterinärer som man inte klickat lika bra med och veterinärer med varierade erfarenheter och kunskaper men jag har ingenting att klaga på vad gäller vård och bemötande.
Eddie har alltid fått den bästa tänkbara vården. Vi har alltid blivit bra bemötta både i reception och i undersökningsrum. Alla är glada, trevliga och jättegulliga med djuren.
Personalen är pålitliga och proffsiga.

Med det här inlägget vill jag bara ge min syn på saken och hur bra jag upplever att dom är.
Visst har man olika erfarenheter och upplevelser men att få flera dåliga omdömen är dom verkligen inte förtjänta av. Enligt mitt tycke är dom fantastiska hela högen som jobbar där och jag är så otroligt nöjd och glad över att dom finns!

Jag som är stamkund på Blå Stjärnan och har träffat flera ur personalen, har varit in med Eddie för olika mer eller mindre allvarliga åkommor flera gånger per år borde ha en rätt bra inblick i hur bra/dåligt stället egentligen är. Hade dom varit så dåliga som många säger i sina omdömen så hade jag garanterat märkt det för länge sen.
Jag tycker dom förtjänar all cred dom kan få och jag åker gladeligen de extra milen för det proffsiga och trevliga omhändertagandet som vi alltid fått och får.

Idag var det dags igen att åka de där extra milen. Hade tänkt lämna Dio hemma men bestämde mig i sista stund för att ta honom med. Han kan behöva lite miljöträning.
Eddie var lite skeptisk idag och ville inte hälsa på receptionisten vilket han brukar vilja göra. Han vände ryggen till istället och verkade vilja gå ut därifrån. Trodde att den dagen hade kommit då han fått nog och inte längre vill vara där men det gick snabbt över. Jag sa att vi skulle gå och sätta oss och han följde glatt med och som vanligt trippade han glatt in i undersökningsrummet också.
Han nosade runt lite men gick sedan och la sig på sin nya favoritplats, under stolen. Fick dra fram honom därifrån sen när det var dags för blodprovet men idag lyckades veterinären locka upp honom på bordet så att han gick upp på det självmant. Vi fick träffa en annan veterinär den här gången. Även henne har vi träffat en gång förut så hon var inte helt obekant.
Eddie var inte lika nervös idag som förra gången. Han spände sig visserligen men skakade inte och var inte speciellt flåsig heller. Han kanske vänjer sig vid blodproven också så småningom.
Jag trodde att han skulle bli distraherad idag med en nyfiken Dio som ville vara med och kolla och som sedan dessutom blev matad med en massa godis av veterinären men inte då! Eddie stod helt stilla och rörde inte en fena medan provet togs. Han är så snäll! Det var snabbt avklarat även denna gång så nu väntar vi på provsvaren och jag hoppas det dröjer minst 2, men helst 4 veckor innan nästa prov.

Innan vi gick in till kliniken träffade vi en annan veterinär ute på parkeringen. Hon vi var till med Eddies allergi och som också hade hand om honom då han låg inne. Hon tyckte det var kul och se att Eddie ser så pigg och kry ut. Hon sa också att han var riktigt illa ute då han kom in och att det var kritiskt första kvällen innan dom slutligen lyckades häva hans addisonkris. Usch, jag vågar inte ens tänka på vad som hänt om jag hade väntat med att åka in. Att det var så allvarligt och så nära att han strök med har jag inte riktigt förstått förrän efteråt. Jag är SÅ glad att jag litade på min magkänsla och åkte in med honom. Och jag är Blå Stjärnan i Borås och deras fantastiska veterinärer evigt tacksam över att dom räddade livet på min älskade Eddie <3

Nu har jag använt VGW-bältet på Dio vid varje promenad i ungefär en månad.
Jag vill börja med och säga.. Vilken besvikelse!
Märker ingen förbättring på hans ryckande över huvudtaget. Han håller på lika fortfarande. När han rycker eller drar vrids han heller inte om emot mig som det är tänkt utan det är selen som dras emot mig, inte Dio. Han står fortfarande framåtvänd tills han självmant vänder sig om.
Jag kan lika gärna träna med vanlig sele eller halsband. Effekten är exakt densamma.
Hans päls tovar också av selen men det hade jag ju redan räknat med så det kom inte som någon överraskning.
Och sist men inte minst, urusel kvalitet! Flera sömmar har börjat släppa redan så den hänger nog inte med så länge till. Visst kan jag laga men jag har inte rätt nål för det tjocka underlaget så den får vara med tills det har släppt helt och sedan får jag hitta på något annat. Tur att den var billig!
Det är högst tveksamt om det blir något vanligt VGW-bälte här sen. Funderar på att prova det där halsbandet istället, eller köra på med vanlig sele eller halsband.
Så får det nog bli!

Förmodligen var inte ens tuppen uppe igår när vi klev upp och åkte neröver för att möta vårt resesällskap. Dio var piggare än piggast när vi mötte dom vi skulle åka med. Han studsade runt som en studsboll. Tänk om man hade sån energi på morgnarna!
Efter ett snabbt hej till killarna som satt i bilburarna bar det av ner till Skåneland. Enligt alla väderleksrapporter skulle det vara växlande molnighet och uppehåll.
På vägen ner åkte vi förbi en otroligt vacker soluppgång i dimma. Önskar jag hade haft kameran med! Nästan så att jag får åka ut någon tidig morgon med kamera och försöka fånga en sådan soluppgång. Otroligt fint var det!

När vi bara hade några mil kvar började mörka moln hopa sig och jag tänkte att det är klart det kommer bli regn när jag inte tagit med några regnkläder.
Men det kom inget regn. Det var kanonväder hela dagen. Strålande sol och jättevarmt för den här årstiden. Hade kunnat ha sommarkläder utan att frysa.

Vi var först in i ringen och tävlade mot en annan hane från samma kennel. Han är släkt med både Eddie och Dio trots att inte Eddie och Dio är släkt med varandra. Den här hanens pappa är en äldre helbror till Dio. Hanens mamma är halvsyster till Eddie.

Gårdagens utställning var årets sista officiella utställning för vår del och det är också den utställning som har gått sämst rent resultatmässigt. Dio fick "bara" ett very good. Hade ju hoppats på ett excellent. Att vi inte skulle få något CK hade jag räknat med men very good tyckte jag var lite snålt. Very good har han ju fått förut på utställningar så egentligen hakar jag inte upp mig så mycket på det men däremot kritiken är den sämsta vi fått någonsin. Det var anmärkningar på lite allt möjligt, bland annat på för lite driv/kraft i steget vilket jag tycker var väldigt konstigt eftersom han på de flesta kritiker annars har fått att han har kraftfullt/mycket driv i steget.
Men han skuttade rätt mycket igår och då är det ju svårt att springa med mycket driv så det kan ju vara därför han fick anmärkning på det. Jag fick höra sen också att det var många hundar som fick anmärkning på att dom hade för lite driv så det är väl kanske något som den domaren är extremt petig med.
Dio fick i alla fall ingen anmärkning på färg och pigment och det var ändå det viktigaste att han inte skulle få det av en portugisisk domare, så det är jag nöjd med. Det var ju egentligen det enda jag ville veta, vad en portugisisk domare skulle säga om en vit portis med bruna pigment. Så nu vet jag det att brunpigmenterade vita portisar är inget som portugisiska domare (i alla fall inte gårdagens domare) anser vara fel. Hurrey! Då kan ju folk i Sverige sluta tjafsa om dessa pigment nu tycker jag och sluta se ner på vita portisar med bruna pigment.
Jag är också väldigt nöjd med att Dio skötte sig så bra. Han blev lite rädd för domaren så han gick ett varv runt mig och ville gömma sig lite men jag stöttade honom medan domaren kände och då gick det bra och andra gången domaren kom fram och skulle känna så brydde sig inte Dio över huvudtaget. Sån otrolig skillnad motför i våras då han slängde sig bakåt. Att springa gick inte lika bra den här gången eftersom han skuttade och hoppade en del men det är sånt som händer. Dio är fortfarande väldigt barnslig och valpig så det är inte alltid så lätt att koncentrera sig. Han mognar väl han också förr eller senare.

Nu laddar vi inför årets sista utställning, en inoff om två veckor. Sen så blir det utställningspaus fram till våren. Ska bli skönt faktiskt! Under vintern ska vi istället försöka koncentrera oss på lite rally och spår och hoppas på att det kan vara något att satsa på i framtiden.

Stackars Eddie är krasslig igen. Han blev dålig i magen i natt så jag fick gå ut med honom flera gånger men det var bara första och andra gången som han lyckades få ur sig något sen blev det tomt i magen men han var ändå nödig och försökte göra ifrån sig men det kom inget.

Under dagen idag har jag fått gå ut med honom flertal gånger men han har knappt fått ur sig något. Det har mest bara kommit lite vätska om ens något. Antar att han har ont i magen så det är därför han känner att han måste gå på "toa" för det har ju inte funnits något att få ur sig.
Har matat honom under dagen med ris och morotspuré och nu ikväll fick han kokt fisk. Han var jättehungrig stackaren. Nu har han inte visat på ett par timmar att han måste ut så förhoppningsvis har det lugnat ner sig nu. Jag hoppas verkligen det! Jag ska åka på utställning i morgon med Dio och det skulle vara jobbigt att åka bort när Eddie är dålig. Sambon blir ju hemma men ändå... Han är inte lika påläst om Addison som jag är och denna magsjuka kan ha med Addison att göra. Har den det så måste vi hålla koll och åka in med honom om han skulle bli sämre.
Men förhoppningsvis är det bara något han har ätit. Jag rensade skafferiet igår och hittade tuggpinnar och annat som legat där ett tag som jag gav hundarna så det kan ju vara det som gjort honom dålig i magen. Dio har inte varit dålig idag och han åt ju också av det bortglömda godiset men han kanske tålde det bättre. Eddie har alltid haft bra mage och man har kunnat stoppa i honom i stort sett vad som helst utan att han blivit dålig. Men känslig mage är ännu en bieffekt av Addison så det kan ju hända att han inte tål saker och ting lika bra längre.
Jag hoppas i alla fall att det är så enkelt att det blev lite för mycket av det goda igår.
Får se i natt om han måste ut eller om jag kan få sova. Ska upp kl. 04.30 så jag ser helst att jag får sova de få timmarna fram till dess. Och så vill jag såklart att Eddie ska få må bra, men förhoppningsvis är han på bättringsvägen nu.

Nu får det bli en kvällspromenad och sedan sängen. Ska ju snart upp igen.. Ska bli jätteintressant på utställningen i morgon. Det är en portugisisk domare som dömer och det här med vita portisar med bruna pigment är det ju en massa tjafs om i Sverige så det ska bli intressant och se vad en portugis har för åsikt i frågan. Han om någon borde ju veta om det är accepterat eller inte.
Ska bli intressant som sagt :) Förväntar mig inte att vi får CK eller något sådant för det är alldeles för stor konkurrens men jag är mest nyfiken på utlåtandet och blir nöjd om inte Dio blir rädd.
Ska ha med mig en massa korv och hoppas på det bästa :)