Först så blev det bättre men nu har det blivit sämre. I 1,5 vecka fick Eddie vara bekymmersfri men nu har han börjat med sitt slickande igen så nu är det tratt som gäller... igen!
Jag blir så less och ledsen både för min och hans skull. Kan han inte bara får vara frisk och kry någon gång?

I måndags ringde veterinären och då var han bättre vilket jag meddelade henne så hon lät positiv och var inte alls säker på att någon allergiutredning behövs. Vår hudspecialist är dessutom sjukskriven så vi kan ändå inte få någon tid förrän hon är tillbaks.
Veterinären satte upp oss på en ny telefontid i början på nästa vecka för att stämma av och se om det går åt rätt håll. Det gör det verkligen inte.
Igår började han slicka som en besatt igen och luktade illa. Jag gick in i duschen med honom för att försöka tömma analsäckarna då det säkerligen är dom igen som besvärar honom. Jag har försökt tömma dom förut vid något tillfälle utan att lyckas. Den här gången lyckades jag inte heller på första försöket men jag provade igen en stund senare med en liten annan teknik och då fick jag ur lite men  jag hade nog behövt få ur mer.
Försökte igen några timmar senare men fick bara ur lite grann då också och han var fortfarande lika besvärad efteråt.

Bestämde mig idag för att inte vänta till efter helgen utan ringde veterinären i morse och bad receptionisten skriva upp oss på en telefontid idag.
Hela förmiddagen har han slickat så fort han inte haft tratten. Efter lunchen duschade jag honom och efter det lät han bli att slicka fram tills nu vid 16-tiden, strax innan veterinären ringde.
Vår veterinär är fortfarande sjukskriven och blir borta förmodligen hela sommaren. Låter inte bra alls och jag hoppas att hon blir bättre så att hon kan komma tillbaks sen med full kraft. Vi behöver henne. Hon är ovärderlig för oss!
Med henne borta kan dom inte göra så mycket men vi bestämde oss i alla fall för ett återbesök hos vår "tillfälliga" veterinär. Hon hade ingen tid förrän om en vecka så vi får ge oss till tåls även denna gång. Hon kommer då att ta blodprov på honom, hon ska lära mig att tömma analsäckarna och Eddie ska gå på allergifoder i minst 2 månader. Fy sjutton! Allergifoder är inte direkt billigt. Jag börjar få lite panik nu över pengarna. Bufferten minskar i rasande fart och vad sjutton gör jag när den är slut? Eddie måste ju få den hjälp han behöver. Jag får sätta mitt hopp till att detta elände snart är slut, att vi får bukt med problemen innan kostnaderna skenar iväg alltför mycket.
Jag vann 3 kg allergifoder på en av Dios utställningar så Eddie ska få äta det nu tills jag vet vad för foder jag ska köpa härnäst.

I morgon skulle Eddie egentligen ha gjort utställningscomeback på en inoff men det lutar starkt åt att han ska få slippa det och få vara hemma med husse istället. Känns såklart trist men det känns inte sjysst mot honom att släpa med honom på en utställning när han inte mår 100% bra. Nästa helg är han så illa tvungen att följa med men då är det bara som support så då kan han ligga och mysa i buren.
Så istället för att raka rumpa och nos på honom idag får det bli helrakat istället.
Min älskade lilla skrutt! Följetongen fortsätter...

Nu har Dio använt fästinghalsbandet Seresto i ungefär 2 veckor. Innan jag satte på det duschade jag honom och hittade 2 krypande fästingar och 2 som hade satt sig efter promenaden på åkrarna som vi var på innan han åkte in i duschen.
När han hade torkat efter duschen och jag tagit bort fästingarna satte jag på halsbandet och sedan dess har han alltid haft det på med undantag då han duschat, badat, blivit borstad och varit på utställning.
En enda fästing har han fått under de här två veckorna (vad jag vet) och då har vi ändå gått i högt gräs och på åkrarna där det finns mycket fästingar, så jag skulle nog vilja påstå att halsbandet fungerar. Några biverkningar har jag inte märkt heller. Han är precis som vanligt och kliar sig inte ens där halsbandet sitter.
Den enda nackdelen med halsbandet är att pälsen tovar sig där halsbandet sitter men jag tar av det någon gång i veckan och borstar igenom pälsen där så det är ändå hanterbart.

Om det inte vore så hiskeligt dyrt skulle jag köpa ett till Eddie också men hittills har jag inte hittat någon fästing på honom. Jag kan såklart ha missat någon/några eftersom dom är omöjliga att se innan dom har satt sig men när jag känt igenom honom har jag i alla fall inte hittat några. Så han får vara utan medel tills vidare. Just nu kan han inte ha Frontline eftersom han ska duschas 1-3 ggr i veckan med specialschampo men jag räknar med att vi slutar med det om ett par veckor så då kommer jag nog att droppa på honom Frontline. Det brukar funka på honom så han får använda sig  av det i år också så kanske jag provar Seresto även på honom nästa år.

Som med alla medel är det väldigt individuellt om det funkar på ens hund eller inte men jag kan rekommendera att prova Seresto. Det ska vara mildare än Scalibor som jag inte vågar prova, så Seresto kan vara ett alternativ om man inte kan ha droppar p.g.a badglad hund, hund som schamponeras ofta etc. och har provat giftfria alternativ som inte fungerar.
Ska finnas att köpa på apoteket. Själv köpte jag mitt på apotea.se

Ikväll hade vi kursavslutning på vardagslydnadskursen så den här gången gick vi inte igenom så mycket nytt utan körde mest rally. Rally som i rallylydnad alltså.

Förra torsdagen tog jag med mig killarna upp till klubben för att vara med på den öppna rallylydnadsträningen. Eddie tycker det är jättekul med rally och hänger med väldigt bra om än i långsamt tempo, medan Dio alltid varit lite ofokuserad och osäker och inte riktigt hängt med så det gick inte så bra med honom då.
Men idag gick det bättre. Visserligen var han ovanligt ofokuserad idag p.g.a. av ett gäng kor i hagen bredvid och att det luktade gott på planen. Tror han blev lite småkär i pumitjejen i vår grupp också så det var inte så lätt att koncentrera sig idag men rallyn gick ändå mycket bättre än sist. Det verkade som att han fattade lite mer den här gången om vad det går ut på och var mer med på noterna så kanske han har en framtid inom rally trots allt. Men självklart MASSOR kvar att lära, men då har vi något att träna på.

Den här kursen har varit helt okej. Inte lika bra som lydnadskursen jag gick med Eddie. Den var mer inriktad på LK1 medan denna varit fokuserad på lydnad i vardagen så egentligen kanske man inte ska jämföra dom eftersom det varit två helt olika kurser egentligen men med samma namn.
Det var också mer action på Eddies lydnadskurs. I den vi gick nu saknade jag träning på att ha hunden lös både med och utan störning. Det var väldigt lite sånt att ha hunden lös vilket är något vi måste träna på. Men det fanns delar som var väldigt bra också med denna kurs. Jag fick en hel del nya idéer och tips som jag inte använt mig av innan så man fick lite nya grejer att prova med och nya inlärningssätt. Bra grejer att använda sig av i vardagen helt enkelt, så den får godkänt.

Snart börjar en grundkurs i lydnad med samma instruktör. Skulle gärna vilja gå den för den är inriktad på LK1 men kursen sträcker sig en bit in i juli och jag hoppas på att jag kommer kunna åka hem i juli så då skulle jag missa typ halva kursen. Dessutom har jag inte råd att gå den heller så jag får se till hösten om det kanske dyker upp någon kurs då som jag kan gå.
Nu ska jag istället fokusera på att träna rally och agility med killarna. Även lite lydnad får det nog bli.

Eddie och husse kom och hämtade oss idag på klubben och Eddie fick köra balansen på agilityplanen. Han tycker att den är så rolig! Hade inte en av de andra kursdeltagarna stannat kvar och tränat agility med sin hund hade jag tränat lite mer seriöst med båda killarna lösa men jag kan ju inte släppa dom när en annan hund är i närheten utan att dom drar dit så dom fick vara kopplade och bara balansera lite. Eller Eddie balanserade, sprang genom tunneln och gick på gungan som han börjar bli bra på nu. Förut har han inte fattat att han måste ta det lugnt i slutet när den vippar över så jag har alltid hållt i och sänkt ner den men idag kunde jag sänka den ännu snabbare och Eddie parerade inför nedslaget. Det har han inte gjort förut så snart kanske han kan ta gungan helt på egen hand.
Försökte också med Dio på balansen men han är definitivt höjdrädd och vågar inte gå upp på den. Jag tar en bit i taget och när han inte vågar gå längre får han stå kvar och äta godis innan jag lyfter ner honom och gör om från början igen. Som längst har han gått rampen upp till dit det plana börjar men det har han bara gjort ett par gånger. Oftast vågar han inte gå längre än upp till ungefär halva rampen. Vet inte riktigt hur jag ska få honom att våga gå ända upp och över. Det kanske bara är att fortsätta som jag gör och även träna baklänges, att han får gå rampen ner. Kommer han inte över den där höjdrädslan så har inte heller han någon framtid som agilityhund men jag hoppas att det släpper så småningom. Ska göra lite andra balansövningar med honom också så att han blir säkrare på tassarna.
Det blir nog bra till slut :)

I förrgår var Eddie till veterinären igen med sina rumpproblem.
Vi fick träffa ännu en obekant veterinär den här gången men hon var jättetrevlig och verkade kunnig så jag gillade henne. Sköterskan var "vår" sköterska som hängt med oss i över 2 år sedan Eddie insjuknade i SLO. Vi har inte träffat henne varje gång vi har varit till veten men vi har träffat henne varje gång vi varit till vår specialist så det har blivit ganska många gånger vid det här laget och hon är välbekant med Eddie. Hon gillar Eddie väldigt mycket och tycker att han är störtskön.

Jag var otroligt nervös innan besöket för jag visste inte alls vad som väntade, om dom skulle gå in med något instrument och hitta en tumör. Det var vad jag befarade allra mest.
Men dom gick inte in med något instrument. Hon kände först igenom honom och sen kände hon på analsäckarna som verkligen behövde tömmas denna gång. Det var massor med vätska som kom ut och det luktade minst sagt apa. Det som kom ut såg inte riktigt normalt ut så det är något som inte är som det ska och han utreds nu efter något som heter PIA -  Parasiter Infektion Allergi
Infektion uteslöt hon direkt för han såg så fin ut överallt. Då återstår parasiter och allergi.
Sköterskan tog en massa prover på honom, dels från pälsen och dels från öronen. Han var nämligen kletig i öronen också igen. Precis som i vintras är det vänster öra som är värst.
Proverna visade att han inte har något mjällkvalster men att han har svamp igen i öronen vilket kan tyda på allergi. Men först vill man utesluta parasiter, så han och även Dio ska nu behandlas mot parasiter. Blir inte Eddie bra av den behandlingen blir det besök hos vår specialist för allergiutredning.
Jag hoppas verkligen att det bara är parasiter så att det inte är allergi han har men det finns tecken som tyder på att det är allergi. Samtidigt så är han så fin i huden och kliar sig inte någon annanstans än i rumpan och det motsäger att det är allergi. Det borde heller inte vara någon hudsjukdom eftersom han är så fin i huden men samtidigt så klassas SLO som hudsjukdom så det är egentligen inte förvånande om han har något mer knas med huden. Vi får helt enkelt vänta och se och hoppas på det bästa.
Under tiden ska Eddie schamponeras 1-3 ggr i veckan med ett klådstillande schampo och öronen ska tvättas med Otodine. Dom ville sätta in Betnovat först som är ett slags kortison men ska han utsättas för pricktester sen kan han inte gå på kortison innan så vi ska prova med bara öronrensen nu och se om öronen blir bättre av det.
Jag fick också en klåddagbok att fylla i så man får en bra överblick över hans kliande och slickande.
Igår slickade han ingenting så jag hoppades att tömning av analsäckarna gjorde susen men idag vill han slicka igen så det var bara att ta på tratten igen.
Stackars Eddie! Jag vill bara att detta ska få ett slut nu, att han ska bli frisk och slippa allt vad klåda och sjukdomar heter.
Men det känns bra i alla fall att en utredning är igång nu. Då får vi ju ett svar förr eller senare och kan sätta in lämplig behandling om nödvändigt.
Är också så otroligt stolt över hur fantastiskt bra Eddie alltid sköter sig hos veterinären. Han hatar verkligen det där bordet och att bli undersökt. Han går inte upp på det självmant och den här gången låg han och småskakade lite när jag hade lyft upp honom. När hon skulle kolla hans mage, ljumskar och armhålor hörde jag på andningen hur nervös och orolig han var över vad som skulle hända, om det snart skulle bli obehagligt och göra ont men han är så otroligt snäll så han finner sig snällt i allt dom gör med honom och säger aldrig ett knyst eller försöker protestera.
Sköterskan sa att det är få hundar som ofta besöker veterinären, som låter sig undersökas gång på gång. De flesta tröttnar till slut och säger ifrån men inte Eddie inte. Han är världens snällaste. Veterinären blev riktigt impad över hur snäll han är och sköterskan sa att Eddie är en riktig guldstjärna. Min duktiga tappra kille! Önskar så att han slapp utstå allt men så länge det är något som går att bota eller hålla i schack är det ju värt det. Vi får kämpa på!

Klåddagboken

Eddies specialschampo

Jag visste inte riktigt hur jag skulle göra, om vi skulle vara med på Dios första officiella utställning eller inte. Jag var lite rädd för diskning eller rapporteringskod men eftersom det gick så bra i torsdags bestämde jag mig för att vi skulle åka.
Den här gången var det inomhus - skönt! Och vi var först in i ringen - skönt!
Han hade två konkurrenter den här gången och jag hade inga förhoppningar över huvudtaget om att vi skulle ta oss vidare. Det hade jag inte innan vi åkte dit heller. Jag förutspådde att han skulle få very good med tanke på hans osäkerhet.

Jag var minst sagt nervös när vi skulle in i ringen men jag försökte att bara se det som träning.
När domaren kom emot oss sprang Dio först fram och hälsade på henne och jag tänkte att det här går ju bra! Men sen ställde hon sig vid hans sida för att börja känna och då ville han inte vara med längre och försökte fly. Jag sa även till denna domare att han blivit skrämd en gång så hon tog det väldigt lugnt med honom och berömde honom hela tiden (på norska så han förstod nog inte vad hon sa men han förstod nog på tonfallet) så han gick att hantera till slut i alla fall.
Men det första hon påpekade var hans pigment. Att han har för dåliga pigment. Jag upplyste henne om att han har bruna föräldrar och därför omöjligt kan ha svarta pigment. Domaren kontrade med att det är ingen ursäkt. Suck!! Vad fasen spelar det för roll om dom har svarta eller bruna anlag? Så otroligt löjligt! Ska man kanske regga om honom till brun? För dom får ju vara avblekt bruna men då skulle det väl bli tjafs om att han är för ljus istället. Han är godkänd men ändå inte. Färgen är godkänd men inte pigmenten. Trams!
Hur som helst gick det som jag förutspådde, att han fick very good, förmodligen p.g.a. rädslan och pigmenten. Hon tyckte att han behöver socialiseras. Säger hon om en hund som var med på möten och midsommarfest när han var 9 veckor...
Han är van vid folk men den där hanteringen på MyDog sitter djupt rotad och har inte så mycket med brist på socialisering att göra. Det är väl bara att träna vidare och hoppas att hans osäkerhet släpper så småningom.

Det blev minst sagt en snabb sorti på Dios första officiella men jag är nöjd ändå över att han fick very good och att han inte blev varken diskad eller fick rapporteringskod.
Nu dröjer det nästan två veckor till nästa utställning. Då har vi en inoff inbokad så då blir det mer träning.

Kritiken:
13 mån vit hane. Önskar bättre pigment. Välskapt huvud med ? (oläsligt). Tjocka läppar. Överlinjen faller mot front, Bra ben, tassar. Korrekt svanssättnig och föring. Rör sig med bra steg men behöver ? (oläsligt). Stabil fram och bak. Snäll men behöver socialisering.

I torsdags var vi på inoff i tidvis hällregn och kyla. Vi var tvungna att vara där senast kl. 11 då vaccinationskontrollen stängde men vi skulle inte in förrän vid 14.30 så det blev en lång och seg väntan i kylan. Vad man står ut med bara för en utställnings skull!

Dio var ensam portis även denna gång och domaren var jättebra. Han påminde till sättet om domaren vi hade på inoffen för några veckor sen. Även denna gång sa jag direkt att Dio blivit rädd för hantering så domaren satte sig på huk och lät Dio hälsa i egen takt och sniffa runt lite vid sekreterarna och runt omkring. Domaren pillade i gräset och pratade med Dio så att Dio till slut blev en smula nyfiken och sen fick domaren till och med klappa honom och rufsa honom i pälsen. När tänderna skulle kollas bad domaren mig att göra det så att inte Dio skulle bli skrämd men medan jag stod där och höll upp munnen på honom kom domaren fram och kände också och Dio stod snällt kvar. Stort kliv framåt!
Domaren gillade Dio jättemycket och tyckte han är jättefin och att han bara behöver lite träning och vana så kommer det nog att bli bra och rädslan för domare kommer att gå över. Hoppas det!

Dio fick HP och blev BIR och fick därför tävla i gruppfinalen. Där var det ungefär 8 hundar och jag trodde väl inte att vi skulle få någon hög placering men när den ena efter den andra försvann tänkte jag att kanske det skulle bli ett bra resultat ändå och till slut var vi bara två kvar! Vi och en cockerhane. Vi fick springa igen och jag trodde nästan att vi skulle ta hem det för Dio sprang för det mesta fint (med lite godislockande) medan cockern bara hoppade och skuttade hela tiden. Men till slut vann cockern ändå men jag blev såklart jättenöjd med att bli BIG-2. Hans bästa placering hittills! Och domaren kom fram igen och sa att han tycker Dio är jättefin. Klart man blir glad över att höra det!
Så det lönade sig att sitta i det där regnet och kylan och vänta på vår tur. Men det var otroligt skönt att få åka hem!

Kritiken löd:
Välkroppad juniorhane med vackert huvud, bra hals över och underlinje, bra proportioner, välvinklad, rör sig med lätta kraftfulla rörelser från sidan.