Hur man gör en spaniel av en portugis.
Man tar en styck lurvig portugis och en trimmer. Rakar av rubbet men lämnar pälsen på öronen kvar. Klart!
Vips så har man helt plötsligt en spaniel :)

Gjorde slag i saken idag och rakade Eddie. Det ska visserligen bli kallt nu igen sägs det men jag tyckte ändå det var på tiden att raka. Antingen det eller ta tag i pälsvården men det senare hade jag ingen lust med så då återstod bara att raka och det var välbehövligt. Han hade några rejäla tovor som hade filtat sig. Visst hade jag kunnat reda ut dom med lite jobb och massa ryggont men med tanke på att Dio kräver en hel del nu så rakade jag hellre, även fast det tog emot lite att göra sig av med Eddies goa lurviga päls. Men den växer ju ut igen och kanske jag låter honom vara långhårig efter nästa utväxt, men just nu under Dios värsta tovperiod är det skönt att slippa hålla efter Eddies päls.
Så nu är han snaggad och husse är överlycklig.

Jag lämnade pälsen på huvudet och "dammvippan" på svansen kvar först, mest för att retas med sambon som vägrade gå med på en sådan frisyr. Jag tycker väl inte heller att det är så snyggt men jag ville ändå prova och se hur det såg ut och faktiskt tycker jag att det blev rätt så fränt och kunde faktiskt tänka mig att behålla honom så.
Men så kom sambon hem och han fick "utbrott". Det fulaste han någonsin sett och tyckte Eddie såg förjävlig ut och sa att det där måste jag fixa och raka bort omedelbart. Så jag rakade bort det men lämnade päls kvar på öronen för omväxlings skull. Brukar alltid snagga rubb och stubb annars.
Sambon kunde tänka sig att behålla långt på öronen men dammvippan tjatade han om att jag skulle raka bort också. Jag tyckte det såg bra ut med att behålla dammvippan så jag var inte helt med på att raka bort den men sambon tjatade hål i huvudet på mig så jag rakade bort den också så nu har Eddie sin råttsvans som han alltid får när han blir snaggad.
Jag tyckte det såg bättre ut när dammvippan var kvar men jag får väl lämna den nästa gång jag rakar ner honom.
Han blev hur som helst söt med sina håriga öron. Spanielutseendet klär honom :)

En halvlånghårig portis genererar ganska mycket päls!

Idag har det varit lite gruff här hemma. Det första kom när Dio hade varit ute med husse. Dom hade träffat en goldenhane som Dio "kramades" med.
När dom kom in igen blev Eddie såklart jätteglad att dom var tillbaka och försökte hälsa på husse men Dio var i vägen. Då blev Eddie förbannad och tjafs uppstod.
Till slut lyckades dom lugna ner känslorna i alla fall även fast Eddie fortfarande var på lite dåligt humör, förmodligen för att Dio luktade annan hund.
Det har nämligen hänt förut.
När jag kom hem från MyDog med Dio blev Eddie förbannad på Dio och började tjafsa. Min teori är att det var för att han luktade annan hund.

När dom precis hade lugnat ner sig efter första gruffet kom jag hem från mötet på Arbetsförnedringen. Båda blev överlyckliga och försökte hoppa på mig för att hälsa. Dio är ganska framfusig av sig och bra på att ta för sig medan Eddie är mer tillbakadragen och inte vågar ta för sig så han brukar få stå tillbaka för att Dio tar sådan plats.
Eddie som fortfarande var lite grinig efter första gruffet tänkte plötsligt inte tolerera att Dio skuttade runt och hoppade på både mig och honom och tog sådan plats så Eddie blev förbannad igen och båda började tjafsa och skällde på varann.
Jag gjorde ingenting. Jag tänkte att dom får reda upp det där själva men det hela eskalerade så till slut var dom i luven på varann. Då sög sambon tag tag i Dio medan jag tog Eddie och höll dom tills dom lugnat ner sig.
Det hela lugnade sig bara efter ett par minuter och då fjäskade Dio allt han förmådde för Eddie. En liten stund senare låg dom sedan och lekte och skojbrottades på golvet och allt gammalt groll var glömt.
Långsinta är dom i alla fall inte och det är ju tur det!

Det har varit en bra dag idag ur hundmötessynpunkt.
Vi mötte tre hundar under vår lunchrunda och inga utfall blev det. Lycka!
Tre problemfria möten av tre möjliga. Inte illa!

Första hunden såg jag på ganska långt håll. Såg inte riktigt vad det var för hund först. Bara att den var svart. Eddie gör ofta utfall mot svarta hundar, även när inte Dio är med, så jag tänkte vika av och göra en avstickare för att slippa mötas på gångvägen.
Men när dom kom närmare såg jag att det var Dios "klasskompis" från valpkursen så då fortsatte jag rakt fram istället, även fast det fanns risk för att Eddie skulle göra utfall.
Vi har inte setts sen kursen slutade i höstas så jag tänkte att det kunde vara kul att säga hej åtminstone. Utfall eller inte.

Dio och lilla Laban som inte är så liten längre måste ha känt igen varann för båda blev jätteglada när dom möttes och slängde sig direkt i varandras "famn" och "kramades". Konstigt nog gjorde inte Eddie utfall heller. Han stod så lugnt och snällt på sidan om och väntade tills lillbrorsan hade "pratat" klart med sin kompis.
Självklart har jag en teori om detta också varför inte Eddie gjorde utfall.
Jag tror att Dio kände igen Laban strax innan vi möttes och agerade därför helt annorlunda motför hur han brukar agera. Han brukar spänna sig, stirra, dra i kopplet och ofta skälla. Det gjorde han inte i mötet med Laban. Jag tror att Eddie uppmärksammade detta att Dio inte spände sig utan snarare var avslappnad om än väldigt glad.
Då såg inte heller Eddie någon anledning till att göra uftall. Han var knappt ens intresserad av Laban. Kanske såg han att Dio och Laban var tjenis med varandra och höll sig därför lite i bakgrunden.
Det är i alla fall min teori.
Kul var det hur som helst att återse dom. Det är långt ifrån alla hundägare man funkar med men Labans familj är jättetrevliga. Hon var lite sugen på att gå allmänlydnadskurs också så eventuellt ses vi igen om det blir någon sådan i vår. Annars kommer vi säkert springa på varann fler gånger. Dom bor inte så långt bort och jag går ofta förbi deras område.

Nästa hundmöte var med "Penntrollet" som Eddie alltid funkat med förut men som han gjorde utfall mot förra gången vi möttes.
Idag gjorde jag en liten avstickare när jag fick syn på honom. Dio vände sig om och stirrade och var på väg att skälla, medan Eddie var förhållandevis lugn. Han frustade till lite men faktiskt så skvallrade han också! Vilken lycka för en frustrerad matte!
Det gick ju superbra! Faktiskt så var Dio det största problemet. Det var han som reagerade mest och som hade svårast att släppa fokus.
Just som Penntrollet hade gått förbi och vi var på väg tillbaks till gångvägen kom en papillon. Papilloner är också något som Eddie har "fobi" för och ofta gör utfall mot men idag gick det jättebra. Inget utfall alls. Han skvallrade igen!
Fantastiskt skönt!
Nu hoppas jag på fler bra dagar.

Det har varit rätt tyst om vargen senaste dagarna så förhoppningsvis har den dragit vidare. Lite synd dock att jag aldrig fick syn på den.
Men för säkerhets skull håller jag hundarna kopplade ett tag till. Sent igår kväll när jag var ute hörde jag ett läte från skogen på andra sidan åkrarna. Jag vet inte hur jag ska beskriva det riktigt och vet inte vad det kan ha varit. Det kan nog kanske ha varit en uggla eller liknande men jag tycker inte det lät riktigt så heller.
Lite kusligt var det allt och med vargen i bakhuvudet tänker man ju att den kanske står och iakttar en på avstånd.
Men inga nya vargrapporter har kommit från det här området så man får väl förmoda att den inte är kvar.

Däremot har det kommit rapporter om en skabbräv någon kilometer härifrån. Jag går inte där så jätteofta men det händer lite nu och då, men ska man inte kunna gå där heller nu utan och vara rädd för att hundarna ska bli smittade med skabb?
Jag älskar vargar och rävar, men vad fasen.. Dom kan väl hålla sig inne i skogen och inte vara här inne i stan och "härja"?
Det får bli kopplade hundar om jag rör mig i det området också. Eddie går visserligen alltid kopplad men Dio vill jag ha lös så mycket som möjligt så att han förhoppningsvis lär sig så småningom att kunna gå lös utan att göra avstickare här och där.
Just nu är det lite bomull i öronen så nu är jag ändå lite försiktig med att ha honom lös, men förhoppningsvis återfår han hörseln snart och då måste vi fortsätta träna.
Då får alla vargar, skabbrävar och andra "farliga" djur hålla sig undan.

Slut på idéer när det gäller tricks och aktivering?
Kolla denna video!
Grymt!
Där ligger man i lä.
Prestationsångesten är på topp!

Det är lite spännande det här med vargen. Nu har jag fått ytterligare rapporter om den.
Nu är den verkligen inpå knuten!
En person med hund mötte den idag i skogsdungen som vi kallar "Lilla skogsrundan". Den ligger precis vid en rad villor ett par hundra meter från vår lägenhet.
Om det är sant eller inte vet man ju förstås inte men varför skulle folk ljuga? Visst kan dom tro sig ha sett en varg medan det i själva verket varit något annat men enligt denna person mötte hon vargen som sedan försvann åt motsatt håll. Då borde hon ju ha sett om det verkligen var en varg.
Nu funderar jag på om jag ska ge mig ut på vargexkursion, med kamera, utan hundar.
Helst vill jag i så fall vänta tills det blir fint väder men då kan den ju ha hunnit försvinna från området, vilket jag hoppas och vill att den gör men först vill jag hinna få en skymt av den.
Vore riktigt häftigt att få syn på den och förhoppningsvis hinna fota den. Så länge jag inte har hundarna med mig har jag inget emot att möta en varg.
Det vore en grym upplevelse.

Skitväder!
Så kan man sammanfatta vad jag vaknade till i morse. Plusgrader och slask. Hatar!
Den lilla snö som var är nu borta. Deprimerande.
Jag hade ingen lust med någon långpromenad idag. Det hade inte Eddie heller. Dio hade nog kunnat vara ut hur länge som helst men han fick rätta sig efter oss andra.
Vi har tränat lite inomhus istället.
Bestämt mig för att lära Dio apport. Han fattar inte riktigt vad det är än så det måste han lära sig om vi ska hålla på med lydnad och/eller vattenarbete sen.

Laddade upp med en "apport", den här gången i form av ett tygben i brist på annat, godis och klicker.
La apporten framför Dio och väntade, men inget hände. Han satt bara och tittade på mig och krafsade lite på apporten men inget mer. Eftersom han inte ens försökte ta den i munnen tänkte jag att jag får börja med att han nosar på den men inte ens det gjorde han.
Jag satt och väntade och väntade men han bara satt och tittade på mig.
Även där är Eddie och Dio helt olika. Eddie är väldigt klickerklok, provar sig fram, bjuder på beteendet och är otroligt kvicktänkt.
Dio är lite mer... blond ;) Och inte lika klickerklok.
Efter att ha suttit flera minuter utan att något hände tog jag hjälp av Eddie.

Eddie har full koll på apport så han visade hur det ska gå till. Då ville Dio såklart göra likadant som honom så då passade jag på att klicka och belöna så fort han tog apporten i munnen, men poletten trillade inte ner ändå. Snart hade han glömt hur han skulle göra och la sig ner och låg bara och tittade på mig.
Det kommer att krävas tålamod med denna inlärning, helt klart. Men någon gång trillar nog poletten ner.

Tränade Eddie lite också. Han kan apport men hans problem är att han släpper den direkt så jag ska försöka få honom att hålla den tills jag säger till. Det var inte helt lätt det heller skulle det visa sig. Vet inte riktigt hur jag ska få honom till att hålla den. Jag provade med att inte belöna när han släppte på en gång men njaa.. Han ville ändå släppa den direkt nästa gång han tog den, men är jag bara ihärdig så kanske han förstår till slut vad jag är ute efter.
Det är ju egentligen bara bra att vi har något att träna på.

Jag hoppas vintern kommer tillbaks så man kan vara utomhus och träna utan att bli pissblöt och lerig. Hatar att vara ute i detta väder så nu får vintern gärna komma tillbaks... pronto!