Höga ambitioner är bra att ha, men att ha för höga är ju bara dumt. Jag tror kanske att jag har lite för höga ambitioner just nu.
Hade tänkt anmäla Dio till inofficiell rallylydnadstävling i vår men att hitta någon inofficiell tävling i närheten - omöjligt! Så det får bli officiell på en gång, men... Med vår nivå just nu så skulle vi inte få många poäng, om ens några för jösses vilka problem vi har i vissa moment!
Vissa moment kan han bra. Kontakten kunde vara bättre men den är ändå hyfsad. Fot kan han klockrent nu och det är nog faktiskt en del av problemet. Det intressanta är att Eddie har exakt samma problem så det är ju något fel på mig och min förmåga att lära ut. Jag har kört fast och vet inte hur jag ska komma loss.

Momentet vi har absolut störst problem med är "framför". Att hunden ska sätta sig framför med nosen vänd mot en, sen ska man backa ett steg och hunden följer efter, fortfarande med nosen vänd mot en.
Detta har vi tragglat nu till leda men vi gör inga framsteg. Problemet är att dom inte förstår att dom ska ställa sig framför. Lockar jag med en godis och drar med handen som en båge så går dom i en snäv båge och ställer sig med nosen mot mig, visserligen snett, men ändå. Nosen är i alla fall åt rätt håll. Jag belönar och provar sen att ta ett steg bakåt och här har vi det största problemet. Båda går då och ställer sig bredvid mig i fotposition. Varje gång!! Jag har provat att locka med godis men då har Eddie börjat med att snurra framför mig istället eller så ställer han sig med rumpan utåt åt sidan. Likadant med Dio. Han snurrar inte men ställer sig med rumpan ut åt sidan, går och ställer sig i fotposition eller hoppar upp på mig och nafsar mig i händerna.
Vi kommer verkligen inte förbi detta. Hur sjutton ska jag bära mig åt för att lära in det? Någon som har något bra tips? Det är ju heller inte speciellt snyggt att jag får böja mig framåt och dra en båge med handen så det vill jag också få bort. Jag vill kunna säga kommandot "framför" och dom går och ställer sig i perfekt position framför men just nu är det vääääldigt långt borta! Jag förstår att jag måste ta det i små steg men när det inte ens funkar med små steg, hur sjutton ska jag göra då?

Ett annat moment vi har problem med är när man sätter hunden och ska gå ett varv runt den, ingen av killarna sitter still. Dom måste hålla koll på var jag är så dom flyttar på tassarna eller flyttar hela sig. Jag har provat att belöna i korta intervaller, alltså att jag tar ett pyttesteg och om dom inte rör sig belönar jag, men det har inte gett något resultat än det heller. Finns det något annat att prova?

Som sagt, "lite" problem har vi i vissa moment och jag behöver nya tips och idéer för mina är slut. Det är framför allt "framför" som vi verkligen har kört fast på. Vill ju så gärna få fason på detta så att jag vågar mig ut på tävlingar i vår ;)

Första dagen på utmaningen och det är dags för en liten presentation av mig själv.
Jag heter Linda och är född och uppvuxen i Hälsingland men i mina ådror rinner mest Jämtlandsblod. Bor sedan några år tillbaks på Västkusten där jag egentligen inte trivs något vidare alls. Har ständig hemlängtan och hoppas på att kunna flytta hem igen så småningom. Jag saknar mitt Norrland!
Bor med sambo och två hundar och är för tillfället arbetssökande grafiker/originalare. Kreativitet genomsyrar mitt liv. Älskar att fotografera, skriva och pyssla. Jag gör bland annat hundhalsband och armband av paracord. Smycken höll jag på med ett tag men har tröttnat lite på det så nu får pärlorna bo i garderoben tills inspirationen infinner sig igen. Mitt nästa projekt får istället bli lera som jag höll på med för ett 20-tal år sedan. Ett 20-tal år sedan! kanske ni tänker. Hur gammal är människan? Blir 36 i år, en ålder som jag har lite panik över. Egentligen har jag haft panik länge. Typ sen jag fyllde 30. Åren rullar på i rasande fart och jag har inte ens hunnit bilda familj än. När ska jag hinna? Och hur ska jag våga? Att bilda familj på Västkusten skulle innebära att jag blir fast på Västkusten, något som vore en mardröm eftersom jag har sådan stark hemlängtan.
Hur som helst angående leran så är det dags att återuppta den igen nu känner jag. Annars på fritiden jobbar jag ideellt med grafisk formgivning. Men jag hoppas på att få ett riktigt jobb inom det området SNART! Helst igår.
Hästar tillhör också mina intressen. Har ridit sen barnsben men nu för tiden rider jag inte regelbundet utan det brukar bli en veckas ridresa utomlands varje år istället. Hittills har jag varit på ridresor i Rumänien, Ungern, Irland och Mallorca.
Min första hund fick jag när jag var 8 år. 14 år senare dog han och då skulle jag aldrig mer ha hund. Det löftet höll jag i nästan 9 år. Abstinensen blev helt enkelt för stor till slut och nu sitter jag här med två hundar.
Mer än så behöver ni egentligen inte veta om mig, så det får räcka så ;)

Det cirkulerar en utmaning bland hundbloggarna och jag tänkte att jag skulle haka på den jag också.
Så här ser schemat ut för denna 20 dagars utmaning. I morgon kör jag igång med den :)

Dag 1 – Presentera mig själv
Dag 2 – Presentera min hund
Dag 3 – Berätta om din hunds ras
Dag 4 – Din första hund
Dag 5 – Andra husdjur i ditt liv
Dag 6 – Renrasig eller blandras?
Dag 7 – Hundsport
Dag 8 – Har du och din hund tävlat?
Dag 9 – Viktiga egenskaper när du väljer hund
Dag 10 – Ett roligt ögonblick med din hund
Dag 11 – Hur valde du kennel?
Dag 12 – En ras du skulle vilja ha
Dag 13 – En ras du inte vill ha
Dag 14 – Det här älskar min hund
Dag 15 – Det här tycker inte min hund om
Dag 16 – Visa en rolig bild på din hund
Dag 17 – Ditt favoritminne med din hund
Dag 18 – Tik eller hane?
Dag 19 – Varför har du hund?
Dag 20 – Ditt mål för 2014

Veligare människa än mig finns inte!
Bestämde mig för ett tag sen, eller ganska länge sen, att jag skulle göra en canvastavla av Eddie. Vilken bild jag skulle använda hade jag också klart för mig men än har det inte blivit av p.g.a. min ekonomi. Canvastavlor är ju inte direkt billiga.
I julklapp önskade jag mig därför bidrag till en canvastavla och det fick jag så nu ska det bli av, MEN... Nu har jag börjat vela om vilken bild jag ska använda, eller om jag rent utav ska använda flera bilder.
Min budget ligger på ca. 700:-. För det priset kan jag köpa antingen en stor canvas, två mellanstora eller flera små. Jag tänkte då först att jag skulle göra två mellanstora. En med den bild på Eddie jag hade bestämt mig för och en med en bild på Dio men jag har inte någon klockren bild på Dio. Jag har väl några som är skapliga men ingen som känns så där riktigt rätt, medan jag har flera på Eddie som känns väldigt rätt.
Så nu vet jag inte i alla fall hur jag ska göra.

Äntligen snö! Inte mycket men bättre än inget. Killarna blev alldeles tossiga igår kväll när snön precis hade lagt sig och den fortfarande låg kvar på gångvägarna.
Så idag fick det bli en tur på åkrarna. Här är dagens bildbomb.

Dio funderar nog på om det finns något där borta att jaga. Några rådjur möjligen, eller kanske fåglar!

No comment! ;)

Här lipar man åt fotografen

Mattes snyggingar <3

I morgon får det nog kanske bli en pling till veterinären i alla fall.
Eddie har droppat urin sen i eftermiddags. Han är fortfarande inte så extremt kissnödig men visst kissar han ganska mycket nu igen, men inte på värsta viset.
Så nu börjar jag noja mig om att han kanske blivit inkontinent, men varför skulle han ha blivit det? Visst kan dom bli det av kastrering och även av chipkastrering men han har inte haft några tendenser till det vid tidigare chipkastreringar.
Däremot har han droppat urin när kortisondosen varit hög, så jag tror och hoppas att det är orsaken nu också. I värsta fall finns det ju medicin mot inkontinens, men jag hoppas verkligen att det inte är det som är orsaken till läckaget.
Hoppas på att vi kan prova med en sänkning av kortisonet och att han ska funka på en lägre dos.
Bara att hålla tummarna!

Vet inte vad killarna har stoppat i sig men någonting är det i alla fall.
Inatt kl. 4 skulle nämligen Dio prompt ut och bråttom var det. Då visade det sig att han var dålig i magen. Kl. 6.30 var det dags igen för nästa urladdning.
Eddie däremot sov lugnt vidare.
Sen vid den vanliga morgonrundan vid 9-tiden visade det sig att också Eddie var dålig i magen så med tanke på det måste det vara något som dom har stoppat i sig, men jag har ingen aning om vad.
Igår gick vi bara koppelpromenader bortsett från när vi var på grusplanen och tränade rally. Efter träningen fick dom springa lösa en stund och vid sidan av planen finns högt gräs, så det är om dom hittade något där som dom stoppade i sig. Inte vad jag såg men det är ju inte alltid lätt att hinna med och se.
Men jag tror mer på att det är något här hemma som var dåligt, kanske korven dom fick igår, eller kålen. Något annat har dom inte ätit vad jag kan komma på, bortsett från torrfodret då men det är knappast det som är boven.
Så idag får det bli risdiet. Nu verkar det visserligen som att det värsta har lagt sig och att dom fått ur sig allt det "onda" men det är lika bra att sätta dom på risdiet ändå tills magarna blivit helt normala igen.
På sätt och vis är det "skönt" att även Dio är dålig för då vet jag att Eddies magåkomma inte har med addison att göra och allt som inte har med addison att göra är positivt. Sen är det självklart inte kul att dom är dåliga i magen men att det bara är något dom har stoppat i sig eller möjligen en vanlig magsjuka som smittat känns ändå som en lättnad. I övrigt är dom pigga och glada också så allmäntillståndet är inte påverkat.

Vi gick till skogsslingan idag på lunchen. Eddie är inte alltid så sugen att gå dit men idag ville han absolut dit. Det var med bestämda steg han styrde kosan ditåt och när vi kom dit släppte jag båda lösa. Dio rände runt som ett skållat ollon som vanligt men han var duktig och kom på inkallning. Eddie vek inte en tum från min sida. Antagligen mest p.g.a. att jag hade hans älskade pip i fickan. Innan vi gick hemåt igen fick dom göra ett varsitt uppletande. Dios pip la jag ganska långt upp i en backe bakom stock och sten för att göra det svårare för honom eftersom han är så duktig på det. Han snurrade runt ett tag och kom sen utan pip men jag stod bara tyst kvar och han stack iväg igen som en kanonkula för att göra ett nytt försök och då hittade han den. Skam den som ger sig!
För Eddie gjorde jag det lite enklare men ändå lite svårare än i skogen härom dagen. Även han snurrade runt lite, men han är inte den som ger upp i första taget så han sökte på och till slut hittade han den och var så stolt och glad när han kom tillbaks med den. Älskade lilla skrutt! Det är så härligt att se honom så harmonisk, men ändå pigg och glad, hur motiverad han är och hur han njuter av livet efter allt han fått vara med om.
Mina duktiga pojkar!
Nästa gång tänkte jag att jag ska försöka filma. Kan vara intressant att ha på film så man kan se och jämföra hur snabba dom är på att hitta leksaken och se om dom blir snabbare med tiden.