Den här dagen för 1 år sedan satt jag som vanligt vid datorn och kollade senaste nytt på facebook. Vilken dag som helst skulle ett gäng valpar födas hos killarnas uppfödare och jag tänkte att det skulle vara spännande att följa det även fast jag inte skulle ha någon valp efter den kombinationen. Tanken var att jag skulle ha en valp efter Eddies halvsyster som dom försökte para i januari förra året med Dios pappa men dom fick inte till det så uppfödaren valde istället att para en av sina bruna tikar som en gång tidigare parats med samma hane. Den gången blev det två vita valpar. Uppfödaren hade lovat mig då hon erbjöd mig en gratis valp att om hon någonsin fick en vit valp igen så skulle den bli min. Skulle det nu bli vita igen? Nej, det trodde vi verkligen inte och någon brun valp var jag inte intresserad av så någon sommarvalp skulle det inte bli för min del. Jag hoppades istället på att bli med valp till vintern då dom skulle göra ett nytt försök med Eddies halvsyster och Dios äldre helbror.

Så satt jag nu där och kollade facebook då uppfödaren skrev att valpningen hade satt igång. Följde med spänning vilka små krabater som skulle titta ut då uppfödaren plötsligt skrev att det kommit en vit tik, och en till... Hjärtat flög upp i halsgropen på mig. Trodde hon skojade först men det gjorde hon ju inte. Vita valpar!! Visserligen två tikar men jag hade ju blivit lovad en vit valp om det någonsin blev någon mer så då fick jag ju så lov att ta en tik. Började grubbla och klura på hur det skulle gå med en pilsk Eddie då uppfödaren skrev att det nu även tittat ut en vit hane. Då svimmade jag nästan! Blev alldeles skakis. Var inte alls beredd på att bli med valp och så var han plötsligt född!
Det var bara till att försöka börja förbereda sig mentalt och att övertala sambon som vägrade en till hund. Någon övertalning lyckades jag inte med i den bemärkelsen att han sa ja. Han kapitulerade helt enkelt och det var mot hans vilja jag hämtade Dio 9 veckor senare.
Nu har det gått ett år sen den där dagen då jag började bearbeta både mig själv och sambon för en till hund och nu är han nog ganska glad över Dio även fast Eddie är den stora favoriten i hans ögon.
Så hipp hipp hurra för vår Dio idag! Det här året har gått ruskigt fort och jag tycker inte det var länge sen han var en liten skrutt som skuttade omkring och knappt vågade lämna min sida. Saknar den lilla tussen ibland. Den stora Dio tar sig mycket större friheter ;)

Tårta blev det idag såklart. Ingen födelsedag utan tårta, även om man är hund. Den här gången blev  det en tårta av kokt ris blandat med vov-färs och sedan toppad med ost, mjukost, korv och leversnittar. Den gick hem hos grabbarna som slukade den med hull och hår.

Killarna väntar på tårta

Eddies tårtbit är nog godare..?

Efter att ha bloggat på hemlig plats ett tag nu har jag bestämt mig för att prova här igen. Har sett att många hittat till bloggen när dom sökt på hundrelaterade saker. Det som det söks allra mest på är utan tvekan SLO. En av de största anledningarna till att jag startade bloggen var att sprida information om SLO då jag vet att det behövs och då känns det oerhört trist om inte folk ska kunna gå in och läsa om det jag vet om SLO och mina erfarenheter.

Så nu är vi tillbaks igen tills vidare.

I förrgår kom både buren och min paracord. Jag beställde buren den 4:e och den kom den 9:e. Det är verkligen snabb leverans för att vara från Tyskland. Finns ju butiker i Sverige som tar betydligt längre tid på sig.
Hämtade buren igår och så fort jag hade packat upp den la sig Dio i den så burträningen med honom bör ju inte bli några problem. Den ser ut att vara i minsta laget för att rymma två portisar men det kommer förmodligen inte vara så ofta som båda två ligger i den samtidigt så den får duga.

Paracorden kunde jag inte låta bli att hämta i förrgår så fort jag fick avin och nu två dagar senare har jag experimenterat och försökt lära mig olika tekniker. Helt lätt är det sannerligen inte men kul och övning ger ju färdighet. Jag önskar jag hade obegränsat med pengar så jag kunde köpa på mig en massa material och sitta och pyssla och prova nya grejer, men tyvärr har jag inte obegränsat med pengar och materialet är rätt dyrt i inköp också så när detta tar slut får jag spara lite så att jag kan köpa nytt. Då ska jag också ge mig in på att göra koppel, utställningskoppel, fler typer av halsband, leksaker och säkert lite annat smått och gott. Vad jag ska göra med allt jag skapar har jag dock ingen aning om, men om någon vill köpa så säljer jag gärna. Kan även göra grejer på beställning.

Nedan följer det jag hittills lyckats åstadkomma. Allt säljes om någon vill ha det utom de två tjocka halsbanden (turkosa och rosa/svarta). Eftersom detta är gjort av en nybörjare (än så länge) och kan ha lite småskavanker så som ojämnheter, skarvar och avslut som inte är så snygga säljer jag dom för mindre än vad som är brukligt.
Halsbanden säljer jag för 50:- Armbanden för 20:-

Detta får bli Dios nya halsband. Det blev lite väl tight men jag hoppas att det töjer lite på sig.

Armband med blomliknande knytning. Längd 24cm

Första halsbandet jag gjorde. Ganska nöjd fast det blev långt ifrån perfekt. Det får bli Eddies, trots att han är kille men killar kan väl också ha rosa ;)

Helstryp. Lite stretch i det så det kommer nog töjas lite vid användning. Längd inkl. ringar ca. 50cm men kan nog som sagt bli lite längre

Halvstryp. Längd ca. 40-50cm.

Armband. Längd ca. 21cm

Jag som skulle spara pengar men nu har jag shoppat loss igen istället. Lyxfällan nästa?
Beställde en bur i förra veckan. Har letat runt på en massa siter och kollat i affärer. Hittade en bur med rätt mått för 500:- på Dollarstore när jag var hemma men den skulle jag ju inte få med mig på tåget så det fick vara.
Hittade också en bur med rätt mått på xxl.se för bara 399:- och jag skulle jättegärna beställa från dom för dom verkar seriösa och bra och har dessutom en jättetrevlig kundtjänst men buren hade bara en dörr på kortsidan och jag vill helst ha en på långsidan också uti fall att man skulle använda den i bilen någon gång. Så det blev ingen order hos dom heller men kanske i framtiden om jag behöver några andra hundgrejer.
Till slut föll valet på en bur från zooplus.dk
Jag hade varit in och kikat på den svenska sidan zooplus.se och tyckte att även dom hade bra priser men .dk var billigare. 379 danska kronor (med nykundsrabatt) och frakten ingick så jag beställde därifrån. Med avgift för valutaomvandling och betalning via paypal blev summan runt 440:-, ungefär en hundring billigare än den svenska sidan.
Buren skickas från Tyskland så den har inte kommit än, men jag hoppas att den gör det. Jag hade googlat på Zooplus innan för att läsa om folks erfarenheter och det mesta jag hittade var bara positivt så jag tror inte att jag blir blåst. Jag har dessutom fått sändningsnummer men på det får jag bara fram att paketet lämnat terminalen i Tyskland så jag vet inte var buren befinner sig just nu men då borde den i alla fall vara på väg.
Nu skulle jag bara ha haft en rullvagn också (svindyrt!) eller hjul att sätta fast på buren (också dyrt!) så att jag kan dra den. Tror det skulle bli asjobbigt att kånka runt på den samtidigt som jag har två hundar i andra näven varav den ena drar hela tiden. Får se om jag kan komma på någon lösning på det.

Innan helgen köpte jag på mig en del paracord också för mitt nästa projekt (jag och mina projekt!) så jag hoppas att det kommer i morgon så jag kan sätta igång med mitt pyssel som jag egentligen inte har tid med men det ska bli så kul med mitt nya pyssel så jag måste ju prova det första jag gör när det kommer.
Mer om det kommer i bloggen sen :)

Hade tänkt mig en härlig promenad på åkrarna idag. Riktigt så blev det inte.
Det började bra med att hundarna sprang omkring och busade och Eddie kom på inkallning men sen stack dom iväg ut på den relativt nygödslade åkern. Tror dom fick korn på något för Dio stack först vilket han inte brukar göra men kom tillbaks när jag ropade. Sen stack Eddie åt exakt samma håll och var lika fokuserad på något långt bort bland husen som Dio hade varit. Sen stack Dio efter igen men dom vände när jag visslade i visselpipan. Dom kom i full galopp och hoppade över det breda djupa diket som dom hade hoppat över innan för att ta sig ut på åkern.
Eddie ramlade omkull när han landade och efter kom Dio i full fart och studsade in i Eddie så det tog tvärstopp. Dios "handled" vek sig och Dio skrek till och kunde sen inte stödja på benet.
Då blev jag livrädd! Var helt säker på att han brutit leden.
Jag lyfte upp Dio och funderade på närmsta vägen hem, om jag skulle gena över åkern som bonden jämnade till så fint igår, men jag bestämde mig för att gå den vanliga vägen genom skogen. Någon mobil hade jag såklart inte tagit med mig heller så jag hade inget annat val än att börja traska med 18kg Dio i famnen.
Men då började dom skjuta på skjutbanan så Eddie blev rädd. Fick så lov att ställa ner Dio för att skynda mig att koppla Eddie innan han skulle lägga benen på ryggen och springa hem.
Dio stod nu på benet men haltade kraftigt så jag lyfte upp honom igen och började gå men Eddie drog för kung och fosterland för att springa hem så jag var tvungen att sätta ner Dio igen för att kunna hålla Eddie. Då haltade han lite men sen gick han hux flux som vanligt igen och ville springa omkring men jag kopplade honom så det blev koppelpromenad hem även för hans del.
Han gick helt normalt hela vägen hem så förmodligen vrickade han sig bara. Tack och lov!
Eddie drog hela vägen hem men när jag stannade till för att han skulle lugna ner sig la han sig ner och skakade. HATAR skotträdsla!
Hem kom vi i alla fall efter många om och men. Har klämt, känt och böjt igenom Dio men ingen reaktion så förhoppningsvis blev det bara en tillfällig vrickning men jag tänkte att jag ska ta det lugnt med honom ändå någon dag eller två så att leden får återhämta sig ordentligt efter vrickningen.
Får se hur det går. Dio är inte så bra på att ta det lugnt ;)

Vilken underbar påskhelg vi har haft där hemma! Kanonväder med strålande sol varje dag. Jag hade tänkt mig långpromenader runt sjön i solskenet men istället blev det mys på isen hela påskhelgen. Vi tillbringade 3-4 timmar på isen varje dag fredag-måndag och det var helt underbart! Både för 2-bentingar och 4-bentingar.
Jag är egentligen rädd för isar och har mycket stor respekt för dom vilket är lite underligt egentligen eftersom jag under hela min uppväxt har tillbringat mycket tid på isen. Alltid när vi var hos mormor och morfar i Jämtland på vintrarna tog vi sparken ut på isen och runt udden där vi satte oss och solade, hade picknick och pimplade.
Men sedan mormor och morfar gick bort har jag undvikit isar av någon anledning. Jag har aldrig varit med om någon incident men ändå har jag varit för feg för att ge mig ut på isen.
Men nu var det dags! Jag trodde det skulle vara delvis öppet vatten eftersom vi skulle ut på älven men hela den älvensträckan var täckt av tjock is så det var ju hur lugnt som helst.
Hundarna kunde springa lösa för det mesta och vi hade ett gammalt täcke med oss som dom kunde vila på.

Första dagen var det ett överförfriskat gäng där och anglade. En av tjejerna kom fram och ville hälsa på hundarna. Jag kände genast igen henne. Vi umgicks en period när vi var i 12-13 årsåldern då vi var ute sent på kvällarna, gick på disco och tjuvrökte. Jag har knappt sett henne sedan dess och undrat hur det gått för henne eftersom hon kommer från ett missbrukarhem, så det var kul att få återse henne. Hon sa åt mig att släppa hundarna för det gjorde inget om dom sprang bort till hennes gäng så jag släppte dom och dom rusade runt och levde loppan. Stal bland annat kött från anglargänget men jag tror inte att det gjorde dom så mycket.
Till lunch grillade vi korv över öppen eld. Supermysigt!
Vi hade så mysigt och skönt där på isen att vi inte kunde låta bli att åka dit resterande dagar av helgen. Perfekt för hundarna också som blev trötta och nöjda efter några timmar på isen, men sista dagen hade Eddie ont i klorna så han ville inte springa så mycket då, förutom när vi skulle åka hem då han stack iväg längre upp längs älven där han stannade och skällde på ett hus.
Att vi ropade och visslade brydde han sig inte om. Han befann sig hundratals meter bort så han såg ut som en liten prick men verkade inte ett dugg orolig att vi skulle försvinna. Jag däremot fick lite panik när han stannade vid huset eftersom vägen går förbi precis vid det huset men som tur var sprang han aldrig ut på den. Tur också att just den älvensträckan hade tjock is. Hemska tanke om det hade funnits svag is där någonstans. Usch! Sabla hund att sticka iväg så där. Han är verkligen egen min kära Eddie och funkar inte riktigt som andra hundar. Dio sprang med en liten bit men stannade halvvägs och visste inte riktigt vem han skulle springa till men det slutade med att han sprang till mig.
Sticker Dio iväg funkar det så gott som alltid med att springa iväg åt andra hållet för att han ska komma efter men på Eddie funkar inte sånt. Han bryr sig inte.
Tack och lov kom han tillbaks sen ändå när vi gick mot bilen. Tror han tyckte det var skönt sen att komma hem och vila tassarna. Vi har knappt märkt av hans SLO senaste året så man glömmer liksom bort hans sjukdom, eller snarare förtränger den och slappnar av lite väl mycket. Man låter honom rusa omkring som han vill och tror att det ska vara lugnt men efter dom här dagarna på isen blev jag påmind igen om att han lever med denna sjukdom varje dag, varje timme, varje minut även om han nu för tiden oftast inte har några besvär. Men att springa i sådan snö flera dagar i sträck är uppenbarligen ingen hit för SLO-klor. Dom höll men han blev öm. Dock tror jag inte han deppar för det. Han tycker nog det var värt det för han hade så kul.

Londons och hennes matte var också hemma och matten hade tänkt att vi skulle sova över där någon natt men då började London löpa så det gick inte. Det fick bli en promenad inne i stan istället. Det gick faktiskt riktigt bra. Eddie är ju lite avtrubbad på grund av chippet. Dio var och nosade i baken på henne men avbröt när jag sa ifrån. Hoppas det fortsätter så! Det räcker med EN "snuskgubbe" i den här flocken.

Här kommer ett gäng bilder. Det är så kul att fota grabbarna så det blev många bilder som vanligt.

Killarna håller koll på korven

Det var länge sen (för att vara jag) som jag bloggade nu. Det finns två anledningar till det. Dels så har jag tappat sugen lite att blogga av förklarliga skäl.
Den andra anledningen till min frånvaro är att jag varit hemma i Norrland över påsken. Jag skippade att ta med mig datorn av utrymmesskäl och att blogga från mobilen är inte helt optimalt så då blev det inget bloggande.
Men nu så ska jag väl försöka ta igen det lite.
Visserligen har jag det lite körigt nu så det kan bli knappt med tiden men jag ska göra mitt bästa.
Ni som följt min blogg kanske minns att jag berättade i vintras om att det var spännande saker på gång. Hittills har jag inte avslöjat vad det gällde men det kan jag göra nu.
Jag har tagit över som redaktör för rasklubbstidningen, ett arbete som ska bli spännande och roligt men ett arbete som jag också har stor prestationsångest inför.
Hittills har jag inte börjat jobba med kommande numret (mitt första!) som ska vara ute snart så det brinner lite i knutarna men jag ska sätta igång så snart jag vilat upp mig efter dagens långa sega tågresa. Klev upp kl. 5 i morse och kom fram 13.30 så jag är minst sagt seg i huvudet så idag blir det bara vila för hela slanten men sen så hoppas jag att jag ska ha energi att sätta igång med allt som måste göras.

Jag har också vunnit på triss... nästan i alla fall. Fick telefonsamtal från ett företag förra veckan som hade sett mitt CV på nätet och vill nu träffa mig så i morgon ska jag dit på anställningsintervju. Jag tror egentligen inte att tjänsten är något för mig alls men med tanke på att jag inte blivit kallad till en enda intervju på 3 år så får man ju ta varje chans man får. Det är ju bra övning om inte annat.
På fredag ska jag på ännu en intervju på ett jobb som jag verkligen vill ha. Det blir troligen bara deltid men det är ju bättre än inget så jag hoppas verkligen att jag får det och att det är lika bra som det verkar. Bara till att hålla tummarna!

Det verkar bli en vardagslydnadskurs i vår också så jag kommer att anmäla Dio till den. En nybörjarkurs i agility börjar snart också så jag började vela lite om jag skulle anmäla till den istället men jag tror vi har mer nytta av vardagslydnaden, hoppas jag i alla fall, så jag går den nu så kan vi ta agilityn till hösten eller nästa vår. Då kommer han vara röntgad också så då har jag svart på vitt hur statusen på hans leder är.
Snart sätter alla utställningar igång också så jag får nog börja träna lite. Dios pung är nästan helt läkt nu men han är lite rädd om den så jag måste träna på att få ta på den utan att han protesterar.
Det känns som att det kommer att bli en fullspäckad vår. Lite ovant när man varit arbetslös så länge och egentligen inte haft så mycket att göra om dagarna mer än att söka jobb, umgås med hundarna, fixa CV, webportfolio och lite annat småjox. Undra när jag ska hinna träna mig själv? Måste ju bli fit till beach 2013. Men med bra planering hinner man väl med det mesta.

Nu ska jag gå igenom alla bilder jag tog där uppe. Det blev en hel del, men nästan bara från när vi var ute på isen.
Återkommer i ett senare inlägg med lite bilder.