Jag har kommit till insikt.
Problemen med utfall då båda hundarna är med kvarstår, ibland mindre ibland mer. Det går upp och ner helt enkelt. Senaste tiden har det varit mest ner.
Problemet har jag skuldlagt Eddie för då det är han som alltid blivit rabiat mot andra hundar då Dio varit med. Dio har ju indirekt varit orsaken till att Eddie gör utfall när Dio är med eftersom Eddie sällan gör utfall då man går med honom själv.
Har tänkt att Eddie vill väl kanske skydda den lilla och kanske är det fortfarande så till viss del.
Men senaste dagarna har jag vid utfallen tittat på båda hundarnas reaktion och analyserat dom.
Jag har kommit fram till att många av utfallen orsakar inte Dio indirekt utan han orsakar dom direkt.
I många fall är det Dio som först börjar stirra, som blåser upp sig och spänner sig och det är väldigt ofta som det är Dio som ger det första skallet. Allt detta triggar igång Eddie och hans utfall är ett faktum.

Som idag till exempel mötte vi en bekant hund. Vi kallar honom penntrollet för att han ser ut som ett penntroll. Vi har mött honom flertalet gånger förut innan Dios tid. Han och Eddie har hälsat på varandra utan några som helst problem och vi har kunnat mötas och gå om varandra och Eddie har i de flesta fall inte brytt sig så mycket.
Men idag gjorde han utfall mot den och det var Dio som började.
Eddie var jätteduktig och skvallrade för mig att nu kommer det en hund. Jag berömde och försökte samtidigt få Dio att släppa fokus som vi det laget hade fryst blicken på "penntrollet". Jag lyckades inte få någon kontakt med Dio som istället började skälla på honom. Då var inte Eddie sen med att haka på och började med sitt gormande så att båda två stod och gormade på detta penntroll.
Hade inte Dio varit med är jag säker på att vi hade kunnat passera utan problem.

Längre fram mötte vi en labbe. Eddie blev osäker, satte sig på rumpan och stirrade. Det brukar alltid följas av ett utfall, även när inte Dio är med så jag försökte distrahera honom så gott det gick.
Dio stirrade på labben, drog i kopplet och satte igång med sitt skällande och Eddie hakade på. I det fallet är det stor risk att Eddie hade börjat gorma ändå även om inte Dio hade varit med, men lite kontaktbar var han ändå så kanske det hade gått att passera den utan utfall om inte Dio varit med.

Summa summarum... Det är alltså Dio som aktivt orsakar många av utfallen. Även när jag går med honom själv så skäller han på andra hundar. Han gör inga utfall men han skäller.
Han gjorde lika hos veterinären också. I väntrummet satt Eddie tyst som en mus trots att det var 3 andra hundar där. Av Eddies kroppsspråk att döma tyckte han att det var obehagligt och kände sig osäker men han valde att istället för att försöka skrämmas, sätta sig lite bakom mig istället och ha mig som en skyddande barriär. Dio däremot skällde på alla hundar som kom in. När vi hade lämnat av Eddie och vi mötte en cavalier i gången på vägen ut skällde han.

Visst är det Eddie som lärt honom att andra hundar är "farliga" då Dio inte skällt från början och inte brytt sig så mycket utan det har kommit successivt ju fler utfall Eddie har gjort i Dios närhet, men Eddie har faktiskt lugnat ner sig en aning och det känns som att Dio börjar ta över.
Så nu får jag tänka om. Jag har tänkt att det är Eddie jag ska lägga mest krut på men han sköter sig ju redan så bra när man går med honom själv. Han börjar bli lättare att tygla när Dio är med också även fast vi har långt kvar innan problemet är borta, om det nu någonsin kommer att försvinna.
Jag har nu kommit till insikt med att det är Dio jag ska lägga mest krut på. Det är honom jag måste lära att möta andra hundar utan att vilja dra fram till dom och utan att skälla på dom.
Så det får bli massor av skvallerträning när jag går med honom själv.
Vissa hundar som Eddie hade problem med redan innan Dios ankomst kommer Eddie förmodligen alltid att göra utfall mot men övriga hundar som han i normala fall inte skulle ha gjort utfall mot hoppas jag att vi ska kunna möta i framtiden om jag bara får Dio att kunna möta hundar utan att han spänner sig och skäller.
Får jag bara Dio att lugnt traska vidare i möten med andra hundar så tror jag att vi kanske kan få bukt med detta problem. Hoppas jag i alla fall.
Det är i alla fall min nya plan tills jag kommer på något annat.

Jag hann inte tänka så mycket eller vara så nervös över väntan på Eddie.
Efter att vi kom hem strax innan 10 i morse och jag gick en kort runda med Dio började jag må riktigt dåligt så jag blev sängliggande i flera timmar.
Dio var jätteduktig och jag är riktigt impad av honom! Han låg i närheten och slumrade hela tiden. De få gånger jag var uppe gick han bara efter och tittade på mig.
I normala fall hade han protesterat högljutt mot bristen av aktivitet och att han inte fick komma ut på så länge.
Jag försökte gå ut med honom vid 15-tiden men så fort jag klev upp ur sängen blev jag fruktansvärt yr, illamående, kallsvettades som en tok och var likblek.
Blev förvånad att inte Dio började skälla och springa mot dörren vilket han alltid gör i normala fall när det är dags att gå ut, men idag förblev han tyst så jag provade att gå och lägga mig igen och väntade bara på att protesterna skulle komma, men dom kom aldrig.
Han hoppade upp och la sig bredvid mig och somnade. Gokillen min! Han förstod nog att jag inte var på topp. Han var lugn som en filbunke hela dagen.
Inte förrän vid 16-tiden när veterinären ringde att Eddie kunde bli hämtad lyckades jag pallra mig ut på en liten runda.
Jag var inte direkt i skick att köra 4 mil då så sambon fick komma hem och skjutsa oss.

Eddies röntgenresultat visade sig vara jättebra. Phu! Ingen försämring har skett, han visade ingen som helst smärta vid böjningsprovet och han har full rörlighet, så vi behöver inte vidta några åtgärder. Så himla skönt!! Men jag kommer nog ändå att ge honom glukosamin i förebyggande syfte.
Inte blev det så dyrt som jag hade befarat heller. Idag kom jag undan med att betala 266:- inkl. direktregleringskostnad på 120:-
Jösses vad billigt! tänkte jag och blev överlycklig över den nätta summan.
Men så tänkte jag på förra veckans faktura och vad jag betalat allt som allt för hela kalaset. Då var jag inte längre lika glad. Runt 2 600:- har det gått på sammanlagt. Fy sjutton!! Men hade jag inte haft försäkring hade jag fått betala nästan det dubbla så man får i alla fall vara glad för det.
Nu kan jag andas ut till nästa vecka då provsvaren på blodprovet kommer. Hoppas innerligt att det också ska vara helt i sin ordning.

I morse var jag och lämnade Eddie hos hans veterinär. Det är 1 år sedan vi var hos henne senast så det var ett kärt återseende. Hon blev så glad åt att se oss att hon gav mig en kram.
Hon är fantastisk! Världens gulligaste. Verkligen rätt person på rätt plats.

Jag hade Dio med mig också för att dom skulle få se honom och Dio skulle få träna lite. Eddie förstod direkt vad som väntade och gick och satte sig i hörnet och försökte göra sig så liten och osynlig som möjligt. Lilla gubben!
Under tiden bekantade sig veterinären och sköterskan med Dio. Jag berättade om incidenten på MyDog med den hårdhänta domaren så veterinären lockade upp Dio på bordet där hon höll honom, klämde på honom och matade honom med godis. Det är verkligen inte alla veterinärer som skulle ta sig tid till att öva hantering på en hund som inte är patient där.
Dio fick panik även denna gång men det gäller att bara öva och öva så att han förhoppningsvis kommer över den här rädslan som han har fått. Innan vi fått bukt med den kommer jag inte att våga ställa honom på en officiell utställning p.g.a. att jag är rädd att få en rapporteringskod på honom om han är så rädd för domaren. Då är det smartare att ställa på inofficiella utställningar tills han inte visar någon rädsla eller obehag längre.

Eddie blev efter en stund nyfiken på allt godis som Dio stod och smaskade i sig så han kom fram till bordet han också.
Veterinären frågade honom om han skulle ta och kliva upp där han också.
Icke sa nicke! sa Eddie och gick iväg och ställde sig vid skrivbordet och låtsades vara upptagen av att undersöka hyllorna.
Men till slut klev han upp i alla fall med lite lockande och pockande. Han tycker verkligen inte om att vara där uppe, men han är så otroligt snäll och genomlider eländet. Fast idag var det inte så mycket elände.
Hon tittade bara lite snabbt i öronen och lyssnade på hjärtat.

Öronen såg jättefina ut. Det var lite gegg och rodnad kvar längst in men det är fortfarande några dagar kvar på behandlingen så det kommer nog att bli bra.
Hjärtat däremot lyssnade hon på väldigt länge och efteråt var hon lite bekymrad för hans puls var väldigt låg. Med tanke på att han inte är så jätteförtjust över att bli undersökt borde hans puls istället ha varit högre än normalt.
Dessutom har han gått upp i vikt och för första gången i Eddies liv fick jag höra något som jag aldrig någonsin trott att jag skulle få höra:
Han får inte öka något mer i hull.
Eddie som alltid varit en tanig lite kille har blivit en knubbis som måste hålla koll på vikten hädanefter. Ovant minst sagt!

Pulsen i kombination med viktuppgång och att han inte äter så mycket fick veterinären och misstänka att han har sköldkörtelrubbning så dom kommer även att ta ett blodprov på honom.
Ja, fattas bara det också, att han drabbats av sköldkörtelrubbning. Men det är tack och lov enkelt att behandla. Om han drabbats av sköldkörtelrubbning kommer han förmodligen att få äta Levaxin och förhoppningsvis fungera som vanligt.
Been there, done that! Jag har också ätit Levaxin förut p.g.a. för låg ämnesomsättning.
Vi får se vad provsvaret säger, men jag hoppas såklart att sköldkörteln beter sig som den ska. Det räcker med sjukdomar nu!
Jag misstänker dessutom att det är kastreringschipet som påverkat hans vikt. Dumt nog glömde jag nämna för veten att han är chippad, men det kanske inte spelar någon roll för blodprovet? Låg puls ska dom väl ändå inte få av ett kastreringschip? Vi får se vad hon säger, så får jag väl upplysa henne om chipet nästa vecka när hon ringer om provsvaret.

Klorna skulle hon också kolla, när han blivit drogad. Inte för att jag bett om det, utan för att hon vill. Hon brukar alltid vilja ta en titt på dom oavsett. Hoppas hon inte hittar något som jag inte sett. Han är väldigt känslig på sporrarna men jag har inte sett något konstigt så jag tror att dom är okej.

Avslutningsvis ska han också bli röntgad av en ortoped för att se hur artrosen ser ut. Hoppas det ser bra ut så vi slipper operation!

Nu är det bara att sitta här hemma och vänta på att det ska bli eftermiddag så att jag kan åka och hämta honom. Det blir en nervös väntan. Dels p.g.a. resultatet på röntgen men också för vad notan hamnar på. Känns som att det kan bli dyrt.. Huvaligen!

Idag var första dagen på två veckor som Eddie frivilligt ville gå ut. Han till och med "tjatade" om att gå ut i morse.
Dio hade redan varit ut på sin morgontoalett så det blev en egen liten runda med Eddie. Vi gick förbi en som stod och sopade snö och när hon dunkade borsten i backen blev Eddie rädd för det small ju lite. Han är så otroligt ljudkänslig!
Jag vände, gick tillbaks och gick fram till kvinnan med borsten. Känner igen henne sen förut. Hon brukar hjälpa till att rasta grannskapets hundar men det är länge sen jag såg henne med någon hund nu. Alla hennes "daghundar" har blivit gamla och kilat vidare.

Jag gick fram till henne och förklarade att vi bara skulle titta på borsten så att Eddie fick se vad det var som small. Vi blev stående där ett bra tag och pratade hundar. Hon kände igen mig också och minns oss från när Eddie var liten och sjövild och från hans värsta SLO-tid för 2 år sen då han gick med bandage.
Eddie fick titta på borsten och hon provade att dunka den i backen och då gick det bra. Det kanske är så man får träna med honom, att gå fram och titta på vad det är som låter. Det går ju inte med skott och sånt men med en del annat går det ju.

På lunchen var Eddie pigg på att haka på igen. Det har han inte heller varit senaste två veckorna.
Vi gick till hundrastgården men det var en BC-hane där så vi kunde inte gå in. Eddie har blivit attackerad av BC's och BC-blandisar så han har lite fobi för BC's och framför allt hanar och blir otroligt osäker i deras sällskap vilket alltid brukar sluta med att han blir attackerad. Det är som en ond cirkel.
Denna BC verkade visserligen lydig och behärskad men det är ju otroligt dumt att chansa. Det var himla synd att han var där, annars hade vi kunnat gå in för de andra hundarna som var där känner jag till sen tidigare och vet att Eddie funkar med.
Men en annan gång kanske...

Vi gick till fotbollsplanen istället så killarna fick springa av sig lite. Det var nog välbehövligt och Eddie tycker ju att det är så otroligt kul med snö. I morse skuttade han och småsprang mest hela tiden.

Jag är helt säker på att det är snöns förtjänst att Eddie så gärna ville gå ut idag. Tack snön! Hoppas att du stannar kvar länge!

Har tänkt länge att jag skulle berätta om julen. Inte för att det finns så mycket att berätta.
Vi njöt av snön och det fina vädret, lekte i snön (hundarna i alla fall), åt god mat, öppnade paket, skällde ut tomten (återigen hundarna), lekte med London på nyår, gick vår favoritrunda runt sjön och pulsade i halvmeterhög snö.
Brorsan med tjej och 2-åring kom och hälsade på vid ett par tillfällen och hundarna skötte sig exemplariskt! Det var en dag som den lilla speedade 2-åringen sprang runt och härjade men hundarna bara låg där totalt oberörda mitt i kaoset.
Så mycket mer än detta hann vi inte med under vår Norrlandsvistelse
Men en hel del bilder blev det som jag tänkte dela med mig av.
Varning för bildbomb! ;)

Mattes snygging

Balkongen längst ner, längst ut till vänster som skyms bakom trädet är lägenheten där jag bodde tills jag var 9 år.

Myskillarna ♥

Eddie vill också ha paket

Dio försöker lista ut vem som är tomte

Eddie väntar på julklapp medan Dio försöker ta saken i egna händer och muddra tomtesäcken

Snöröjning

Snö i massor=Underbart!

Klassisk vy av min kära hemstad. Ni som följt "112 På liv och död" kanske känner igen den :)

Finaste killarna

Mitt underbara vackra Hälsingland. Gud vad jag saknar bergen!

Bara skotern som fattas!

Hela gänget i Londons stuga

Dio har tagit över brorsans tjej London

Galen London

Bus med London

Världens sötaste lilla isbjörn!

♥

Eddie och London spanar på Londons matte som är uppe på taket och skottar snö

Undra vad dom letar efter?

Eddie ville inte vara med och leka. Han hade ont och ville gå in och krypa ner i soffan

London funderar lite

Det finns ingen som kan se så ledsen ut som London

Gokillen ♥

Med tanke på att jag för närvarande inte har någon inkomst (och det vete gudarna när jag får någon) och Eddie ska till veterinären igen kanske jag borde hålla hårt i pengarna, MEN...

Det här vädret... Jag är så OTROLIGT less på det! Regn och mörker dag ut och dag in. Jag längtar hem till vinterlandskapet. Det här vädret blir jag bara på dåligt humör och deprimerad av, hundarna blir blöta och skitiga och det ser ut som ett grustag inomhus trots dammsugning.

Igår gick jag med hundarna en och en. Dio har inte fått vara lös på ett tag så jag tänkte träna på att ha honom lös och det är lättast om inte Eddie är med.
Den lilla vattenhunden hade overallen på men vad hjälpte det när han fick för sig att bada! Ner i den äckliga lortiga bäcken med overall och allt och sen härja runt i gräs och lera.
Det var bara att stoppa in honom i duschen när vi kom hem.

Idag fick han inte springa lös. Det blev koppelpromenad på asfalt i hopp om att minimera risken att komma hem med en lortgris. Det hjälpte inte. Hela han var brun när vi kom hem så det fick bli en dusch igen. Hade i och för sig inte overallen på för jag tänkte att SÅ skitig kan han väl inte bli av att bara gå en koppelpromenad på asfalt. Jag hade fel.

Satte mig och letade overaller så fort jag kom hem. Dio har ju sin jag köpte i lördags men den släpper in lite fukt och smuts så jag behöver en till som ett alternativ. Dessutom med det här vädret hinner den ju knappt torka och bli ren innan det är dags att gå ut igen så en till som ombyte är inte helt fel.
Eddie har ju ingen overall alls så det var mest till honom jag kollade. Hittade en som verkade bra men den fanns bara upp till stl. 50 trots att den låg under kategorin "Stora hundar". Dåligt!
Hittade också en hos haromi.se till hyfsat bra pris och i det stuk jag vill ha men Häromi har ju så dyr administrationsavgift så jag skippade den också.
Som sista alternativ kollade jag hos grand-prix.se och se där! Där hittade jag det jag sökte så jag köpte en åt dom var. En olivgrön/svart till Dio och en röd/svart till Eddie. Hoppas att dom ska passa. Funderade på om jag skulle köpa en stl. större till Dio för han växer väl fortfarande men jag beslutade till slut för att köpa en i stl. 50 till honom. Det är ju nu han behöver den och 55 kan bli lite för långt så nu hoppas jag att 50 passar ett tag till.

Nu får det i alla fall vara färdigshoppat för lång tid framöver, förutom det nödvändiga som mat och sånt.

I och med Dios ankomst bestämde jag mig för att Eddie ska få vara nerklippt så att jag bara får en päls att hålla reda på.
Men jag har saknat Eddies långa päls. Han är så fin och mysig i sitt lurv så jag har låtit pälsen vara och väntat på att den ska växa ut.
Nu börjar jag vela igen om jag inte ska raka ner honom i alla fall?
Dios päls börjar bli jobbig och Eddies päls börjar bli så pass lång nu att den kräver pälsvård. Det vore ju skönt att bara ha Dios päls att koncentrera sig på åtminstone nu under de kommande månaderna då Dios vuxenpälsen börjar komma och pälsvården är som allra jobbigast.
Hur ska jag göra? Ska han få vara ett lurvigt troll eller en nakenfis?
Vad tycker du?