Vi skulle få provsvaren vid återbesöket hade jag fått information om, men för en stund sedan ringde dom från djursjukhuset och meddelade att dom hade fått svar på cytologiprovet. Dom skulle ju bara höra av sig om provet visade något annat än vad dom trodde att det var så snacka om att jag blev nervös! Höll andan medan jag väntade på vad hon skulle säga härnäst. Säg inte att det är allergi eller något annat hemskt!

Men jag kunde andas ut. Hon ville bara meddela att provsvaren var vad dom trodde, svamp. Phu! Så vi ska fortsätta med behandlingen som vi har fått och när dom får provsvaren från bakterieodlingen så hör dom av sig igen.

Fy för dom att skrämmas så ;) Men det är ju ändå bra att dom hör av sig och meddelar vad dom hittat. Dom är så otroligt trevliga och serviceminded på det där stället. Är riktigt nöjd med dom.
Enda nackdelen är att dom ligger 4 mil bort och är lite dyrare men det är det faktiskt värt.
Vi har alltid blivit trevligt bemötta och Eddie har alltid fått bästa tänkbara vård.
Bara tummen upp för Blå Stjärnan Borås.

Vår vana trogen var vi till veterinären idag. Det är tredje januari på raken som vi är till veterinären nu så det börjar bli en tradition.
2011 var det SLO:n som bröt ut, 2012 var det ett klobrott och nu 2013 öronen.
Både år 2011 och 2012 blev riktiga skitår så jag förväntar mig inget annat av det här året heller.
Början på detta kommer då att bli dyrt om inte annat. Och jag har för närvarande ingen inkomst och vet inte när/om jag får någon heller.
Ingen bra kombination.

Dio fick vara hemma med husse. Orkade inte ta med honom. Tänkte att Eddie behöver nog så mycket lugn och ro han kan få om öronen ska kollas, vilket han hatar.
För Dio gick jorden under att behöva lämnas ensam hemma med husse. Det var såååå synd om honom. Han hade suttit och gnällt och tyckt synd om sig själv. Han är så "mammig" den lilla skrutten så det är ju bara nyttigt för honom egentligen att vara utan mig ibland. Men vid nästa vet.besök kanske han får följa med. Sköterskan har aldrig sett en vit portis förut så det kan ju vara kul att ta med Dio så att hon får se en :)

Eddie var som vanligt glad att få komma till doktorn. Vi förstår inte hur han kan vara så glad över att komma dit med tanke på allt han har fått utstå. Alltid när vi blir uppropade i väntrummet trippar han glatt in i undersökningsrummet. Däremot hatar han undersökningsbordet för det förknippar han bara med smärta och elände. Han var lite mer vrång på bordet idag och flög upp i min famn vid ett par tillfällen så vi fick börja om.
Sköterskan skrattade och sa: Det är tur att matte är stark!
Så stark är jag inte, men Eddie väger ju inte mer än runt 20kg och det orkar jag bära en kort stund i alla fall :)

Vi hade "vår" sköterska idag som känner Eddie väl. Det är alltid skönt och tryggt med någon som varit med länge och som känner ens hund rätt väl. Hon är verkligen jättegullig och gillar Eddie jättemycket. Hon hade bara en massa gott att säga om honom idag. Han får alltid beröm över att han är så otroligt snäll, speciellt med tanke på allt han varit med om. Han är helt otrolig hos veterinären egentligen. Kommer alltid dit med ett glatt humör, säger aldrig ett knyst, försöker aldrig nafsa eller skydda sig. Min duktiga, tappra kille!

Idag tog dom två slags prover från båda öronen. Ett cytologiprov som ska visa om han har en överväxt av jästsvamp eller bakterier.
Och så tog dom en bakterieodling. Provsvaren får vi vid återbesöket om det inte skulle vara något annat som kräver annan behandling. I värsta fall är det allergi han fått men jag tror inte det. Han har inte haft några öronproblem tidigare, utom ett par öroninflammationer när han var liten, så jag tror inte det är allergi. Men man kan ju aldrig veta. Allergier förekommer hos portisar så visst finns risken. Hoppas verkligen att det inte är det.

Vi ska på återbesök tisdag nästa vecka till hans specialist så att hon får kolla på honom också och se om öronen blivit bättre.
Till dess ska han få droppar, Betnovat.
Hans öron ska också rengöras varje dag med en öronrens som heter Otodine.
Så får vi väl hoppas att detta gör susen så att öronen blir fina igen.


Vid återbesöket ska han också få träffa en ortoped så jag ska lämna kvar honom över dagen för röntgen så får vi se vad ortopeden säger om hans artros. Måtte vi slippa operation!

Tur att jag sålde bilen känner jag, så att jag har pengar till kostnaderna som allt detta kommer att medföra. Inte säkert försäkringen tar allt och självrisken är ju inte direkt gratis heller.
Han är dyr i drift Eddie men självklart värd varenda krona.
Hoppas ändå att han ska hålla sig frisk och välmående efter detta så att vi slipper veterinären ett bra tag framöver.

I nuvarande numret av Härliga Hund finns en tävling där man kan vinna en utgivning av en egen bok.
Den tävlingen vill jag verkligen delta i och jag vill verkligen verkligen vinna den!
Att ge ut en bok, eller flera, har länge varit en dröm.

Skriva är jag bra på. Har alltid varit. Det har funnits med mig sen jag lärde mig att skriva och har alltid varit mitt sätt att uttrycka mig på. Att jag skulle bli författare var liksom givet både hos mina lärare och hos folk som kände mig.
Men det har väl aldrig varit ett yrke jag drömt om att jobba inom. Jag har varit nöjd med att skriva dagböcker, dikter, små berättelser.
En gång har jag skrivit en roman. Fick en 5:a på den i nian. Hade kanske kunnat ge ut den om inte hunden hade käkat upp den.

Nu för tiden skriver jag inga berättelser. Jag har ju bloggen.
Men för ett par-tre år sen var det två personer som oberoende av varandra sa till mig att jag borde skriva en bok om Eddie.
Hmm.. borde jag? Ja, kanske...

Jag bestämde mig för att jag skulle försöka få en bok utgiven, men i lite annorlunda tappning. Under Eddies första år bloggade jag mycket, i hans namn. Jag skrev bloggen utifrån hans synvinkel så jag tänkte att det kunde vara lite kul med en bok som en "hund har skrivit".
Eddie var en påhittig valp och unghund som hittade på det ena toket efter det andra och när jag deltog i tävlingen Årets Familjehund var vår blogg ett omtyckt inslag. Det var också mycket tack vare bloggen som vi vann.
Så en sådan bok bestämde jag mig för att göra, men det kom aldrig mer än till tanken mest p.g.a att jag inte riktigt tror på mig själv och min förmåga att skriva och beröra. Tyckte och tycker väl lite fortfarande att hans blogginlägg är för dåliga.
Men jag har väl fortfarande planer på att försöka få en sådan bok utgiven ändå, eller att ge ut den själv. Sen någon gång.
För nu vill jag även ge ut en bok om Eddie och mitt hundägande ur min synvinkel och började skriva så smått på en sådan bok förra året. Sen körde jag fast och väntade på inspiration.
Men nu när denna tävling dök upp måste jag verkligen få tummen ur och sätta fart. Bidraget ska vara inne i mars och en bok skriver man ju inte i en grisblink direkt.
Det är otroligt ont om tid men jag ska i alla fall göra ett försök. Hinner jag inte kanske jag skickar in manus baserat på Eddies blogginlägg istället, den bok jag hade tänkt göra från början.
Men jag hoppas att skrivarlusten och inspirationen ska infinna sig så att jag kan skicka in manus på en bok skriven av mig. Det vore verkligen en dröm som gick i uppfyllelse om jag skulle vinna denna tävling.
Hoppas att jag ska hinna och hoppas att jag vinner!
Vem vill köpa min bok om den nu blir verklighet någon gång..? ;)

Så var MyDog till ända, för vår del i alla fall.
Det har varit nervösa, svettiga, jobbiga men roliga dagar.
Dio har skött sig jättebra men dragit som en tok så nu har jag blåsor i händerna. Men det är bara att jobba på. Förr eller senare slutar han väl med det där dragandet.

Idag stod vi som sagt i montern. Jag beslutade mig för att Eddie fick stanna hemma. Hade inte varit rättvist mot honom att ha honom med när han inte är helt kry. Skulle vi dessutom fastna i en veterinärbesiktning är det inte säkert vi skulle komma in heller med dom öronproblemen. Så han fick vara hemma och mysa med husse.
Min monterkompanjon skulle bli lite sen så jag trodde jag skulle bli själv i montern först men jag hade sällskap tills min kompanjon kom. Dom som stod innan mig stannade kvar tills hon kom så både jag och Dio fick sällskap av ett par människor och en brun och en svart portis. Det var lite kul att alla tre färgerna fanns representerade ett tag.

Att stå en lördag mitt på dagen är det jobbigaste passet för det är alltid mest folk då men idag tycker jag ändå att det var rätt lugnt jämfört med förra året. Då fick vi verkligen prata HELA tiden! Idag var det bara några få som kom fram för att få reda på så mycket som möjligt inför ett ev. portisköp i framtiden.
En familj stod jag och pratade länge och väl med och dom kom tillbaks igen en stund senare och pratade lika länge igen och ställde kompletterande frågor. Mamman i familjen verkade helt såld på portis när dom gick därifrån och hon tackade så mycket för infon. Kul att kunna hjälpa till i valet av ras.

Dio fick mycket uppmärksamhet såklart. Det har han fått under alla tre dagarna. Jag har aldrig förr fått så många blickar och så mycket uppmärksamhet på MyDog. Inte till och från MyDog heller för den delen. Folk har tittat, tisslat och tasslat, stoppat mig vid spårvagnshållplatser och på gatan och frågat vad det är för ras alternativt om han är en portis. Ingen av alla jag mött under dessa dagar har sett en vit portis förut.
Igår träffade jag en tjej med portis på spårvagnen som skulle dit och titta bara. När jag ställde Dio kom hon upp och tittade och stannade och pratade en stund. En jättetrevlig tjej som jag hoppas att jag springer på igen vid något tillfälle.
Inne på mässan har jag blivit stoppad flertalet gånger och ibland har jag sett i ögonvrån hur folk har tittat, fotat och kommenterat. Bästa kommentaren idag när jag passerade ett bord vid cafét var: Åh, titta vilken diamant!
Söt, fin och vacker är också kommentarer han fått.
Jättekul med all uppmärksamhet! Jag gillar egentligen inte uppmärksamhet. Hatar att stå i centrum och håller mig gärna i bakgrunden men nu är det ju Dio det gällt så då tycker jag bara att det är kul. Alltid kul att höra så fina ord om sin hund.

Något vi inte hade planerat idag var att gå rasparaden men "monterchefen" frågade om jag kunde tänka mig att gå. Självklart! Lite nervöst var det med tanke på att vi var totalt oförberedda på det men det gick bra. Dio drog och hoppade lite men gick fint mestadels.

Innan vi åkte hem avslutade vi dagen med lite shopping. Var på jakt efter en regnoverall till Eddie men det var fruktansvärt dåligt med overaller i år. Hundkläder över huvudtaget. Det som fanns var mest till småhundar eller så var det vanliga täcken eller fleeceoveraller. Inte heller hundskor fanns i någon vidare utsträckning.
Det kändes som att det var mycket färre monterutställare i år och sämre utbud av produkter.
Men lite fick jag med mig hem i alla fall, dock inget halsband. Kors i taket! Jag som alltid handlar halsband. Jag hittade ett superfint halsband som skulle passa Dio men det var snordyrt så jag köpte det inte. Synd att det var så dyrt för det var himla fint och brett och bra.

Nu är jag helt slut så det är skönt att jag inte ska stå i montern i morgon, men jag gör det gärna nästa år igen.

Uppfrån fr. vänster: en påse blandat smågodis som luktar så fantastiskt gott (om man är hund), en reflexväst till Dio, PlaqueOff till Eddie, ett koppel till Dio som är lite läder/mockaaktigt. Skulle egentligen ha ett tjockt läderkoppel hade jag tänkt men det här var så mjukt och skönt och dessutom på rea och kostade bara 50 spänn! Så jag kunde inte låta bli att köpa det istället. Får hoppas att det är hållbart. Två st. 10-pack tuggben blev det också så nu klarar dom sig väl förhoppningsvis ett tag.

Lite secondhand-inköp blev det också. Fick besök i montern av en bloggläsare så av henne köpte/fick jag en overall, ett täcke och en sele. Att starta en hundblogg var ju inte så dumt ändå ;)

Om du följt bloggen så vet du att jag var till veterinären med Eddie i början på december för misstänkt öroninflammation, vilket det inte var. Det var inte heller svamp.

Efter en vecka av rengöring med klorhexidin utan förbättring fick jag clindabuc utskrivet som han åt i 10 dagar. Något bättre blev det men långt ifrån bra.
Nu har han även fått samma bruna illaluktande gegga i det andra örat. Ringde djursjukhuset i onsdags för att boka en tid hos hans hudspecialist istället men hon är svårt att få tid hos och sköterskan tyckte inte vi kunde vänta så på måndag ska vi till en annan veterinär på djursjukhuset och om inte h*n kan lösa gåtan så blir vi inbokade hos specialisten.

Som om det inte vore nog har Eddie också problem med frambenen. Jag märkte det på nyårsdagen. Vi skulle gå en långpromenad men när vi hade kommit knappt halvvägs ville han inte gå längre. Hade mina misstankar om att han hade ont. Han visade inget men det måste han ju nödvändigtvis inte göra. Vi fortsatte hela rundan runt i alla fall.

En stund efter att vi hade kommit hem ville han inte stödja på vänstra benet och haltade på det högra. Hans artros sitter i den högra armbågen så jag tyckte det var konstigt att det var vänster han inte ville stödja på.
Hältan i höger har mer eller mindre gått över nu men han är fortfarande försiktig med att lägga tyngd på det vänstra. Mycket konstigt! Kan det vara så att han har artros i vänster också? Vore konstigt det också. Hans armbågar är friröntgade och jag tycker det vore konstigt om artrosen beror på någon gammal skada. Fast han kan kanske ha slagit i båda armbågarna vid något tillfälle, eller så är det kanske av att han ramlade ner för en trappa när han var liten. Men tycker det är konstigt om det inte visar sig förrän nu i så fall.
Har i alla fall förberett djursjukhuset på att han kanske måste röntgas också. Hoppas att det inte är något allvarligt. Man blir ju så himla orolig att han ska ha råkat ut för någon skum sjukdom som förstör lederna. Usch! Får hoppas att det inte är så.

Som grädde på moset fick jag också höra av sambon idag när jag var på MyDog att Eddie fått en trasig klo på ena baktassen. Inte det också! Nu har klorna hållt sig i schack väldigt länge och så ska han få en trasig klo nu när han har de andra besvären också.
Det börjar bli lite mycket på en gång nu tycker jag! Min stackars lilla oturskille :(
Förhoppningsvis är det kanske inte någon större fara med klon. Han har inte slickat något sen jag kom hem så sambon tror att den kan ha rättat till sig själv. Förmodligen har den ramlat av men jag ska kolla hur det ser ut ändå utifall att det är någon bit som sitter kvar och måste dras.

Hoppas att dom kan hjälpa honom på måndag så han får bli frisk. Nu får det räcka med sjukdomar!

I morgon skulle han ha stått med mig och Dio i rasmontern på MyDog men jag har mer eller mindre bestämt mig för att han kommer att få stanna hemma. Det blir nog skönast för honom att slippa sitta i en rasmonter och kanske bli grinig för att han inte mår helt bra.
Han får väl följa med nästa år istället så får Dio försöka charma besökarna i år på egen tass vilket han inte lär ha några problem med.

Lite nervöst och svettigt har det varit men jag ångrar inte att vi anmälde oss. Det var ju inte så farligt som jag trodde att ställa på en sån stor och välbesökt utställning. Men så var han ju ensam i sin klass också. Kan tänka mig att det blir mer nervöst sen när han blivit stor och får större konkurrens.

Hans syster var där också och det var så otroligt kul att se henne och Dio ihop. Dom är verkligen lika som bär! Dom har nästan inget som skiljer dom åt. Hon är lite grövre men annars såg dom identiska ut. Och så söta tillsammans! Dom fann varandra direkt. Undra om unghundar som inte setts sen dom var små kan känna igen varandra?

Det gick bra i ringen för båda de vita syskonen. Jag har ju inte tränat så mycket med Dio så han är inte lika duktig som syrran men lika snygg. Och med tanke på att vi inte tränat så mycket så får jag väl vara nöjd ändå med hur han uppförde sig. När han väl koncentrerar sig springer han jättefint så det gäller bara och träna på att få upp koncentrationen.
På hantering också, framför allt efter gårdagens domare som jag inte vill ställa för igen.
För det första var han väldigt hårdhänt. Höll Dio i pälsen/skinnet och drog för att han inte skulle kunna smita. Det resulterade ju bara i att Dio blev rädd och försökte krypa upp i mitt knä. Tack för det domarj*vel!
För det andra hade han ingen koll på det här med att det finns bruna portisar som är vita och således har bruna pigment. Han trodde att både Dio och syrran var felpigmenterade, alltså svarta pigment som var blekta/för ljusa.
Men det kan väl vem som helst se att dom har bruna pigment!
Dio missade ett HP p.g.a. det och gick därför inte vidare och syrran missade förstaplatsen. Andra portisägare vi pratade med tyckte att vi skulle gå och klaga men vi orkade inte.
Båda fick i alla fall superfina kritiker.

Det här med bruna pigment på vita portisar är ett ständigt diskussionsämne i portisvärlden. Många tycker att brunpigmenterade vita portisar inte är vita, utan bruna. Visst, genetiskt är dom bruna men då kan man lika gärna säga att vita portisar med svart pigment inte är vita utan svarta. Samma grej liksom. Fast det verkar mer accepterat av någon anledning. Många tycker också att dom inte har något på utställningar att göra eftersom dom har "fel" färg. Jag blir så trött på sånt. Vad spelar det för roll om dom har bruna eller svarta pigment? Hela den här biten med godkända och icke godkända färger är jag så trött på och tycker bara det är löjligt att hänga upp sig på sånt.
Tur att det finns folk och domare som inser att bruna pigment inte spelar någon som helst roll.

Jag nämnde för dagens domare vad som hände igår så att hon skulle veta att Dio har bruna föräldrar och därför inte kan få svart pigment, men hon verkade påläst och undrade bara vad det var för en domare som hade betett sig så.

Det gick bra idag också trots att Dio var övertrött och därför totalt okoncentrerad och inte kunde springa ordentligt. Som befarat blev han också efter gårdagens hantering rädd för domaren så nu har vi verkligen något att jobba på. Hur tränar man bäst bort rädsla vid hantering av okända människor?

Domaren tyckte vi behövde träna. No shit! Men hon gav oss ändå ett HP så vi gick vidare till BIM. Dios syrra hade kommit tvåa så tyvärr var det inte henne vi ställdes mot. Det hade ju varit jättekul annars om de vita syskonen hade ställts mot varandra.
I BIM vann tiken, men då blev vi i alla fall BIM med ett HP.

De här utställningsdagarna och resultatet får man väl allt vara nöjd med. Nu ska jag verkligen få tummen ur och köra ringträning och träna hantering så att han kan koncentrera sig och springa snyggt i ringen och inte hoppa undan i ren förskräckelse när domaren kommer. Hans utseende verkar det då inte vara något fel på.

Dio... eller syrran... eller?

Syrran i ringen

Gårddagens kritik

Dagens kritik

Som HP-pris valde jag en pokal. Inte för att jag har någon plats för den så jag vet inte var jag ska ha den men tänkte att det kunde vara lite kul med en pokal

BIM-rosetten

Julen är över för den här gången och jag är tillbaks i södern igen. Skittråkigt!
Ville i vanlig ordning inte återvända. Jag ville stanna där hemma, men det går ju inte när man har en sambo här nere.
Men det blev i alla fall ändrade planer. Istället för att åka tåg ner tidigt på nyårsafton åkte jag bil ner idag istället.

Min barndomskompis boende i Göteborg men som flyttar till Stockholm om en månad (tyvärr!) tyckte att jag skulle stanna ett par dar extra där hemma och fira nyår med henne. Tågbiljett hade jag ju redan köpt och gick inte att avboka, men om jag stannade skulle jag få åka bil ner med henne gratis.
Först sa jag nej. Är ju så van att fira nyår med sambon men så pratade jag med honom och han tyckte jag skulle stanna för Eddies skull.
Vi tänkte att det skulle vara mycket lugnare med smällandet där hemma så att han skulle slippa få sådan panikångest för adaptil och zylkene hjälper inte ett skvatt mot skotträdsla har jag nu fått bevis för. I alla fall inte på Eddie. Jag hade starka misstankar om att det inte skulle hjälpa men något måste man ju prova med. Tyvärr stämde mina misstankar.

Det var en kväll då Eddie inte hade någon som helst lust att gå ut. Jag hade tjatat och tjatat men han ville inte. Till slut fick jag med honom ut i alla fall. Vi hann bara komma ut på gårdsplanen så sköts det en fyrverkeripjäs från bandymatchen ett par km bort. Eddie reagerade som han alltid gör. Med stark rädsla. Tvärvände och sprang in där han kröp ihop i soffan.
Då blev jag riktigt orolig och gruvsam inför nyårsfirandet där det skjuts raketer precis utanför.
Men det gjorde mitt beslut att stanna hemma över nyår lättare att fatta och det var helt klart rätt beslut jag tog.

Det blev Eddies lugnaste nyår någonsin. Vi firade i min kompis sommarstuga ute på landet där vi åt och drack gott och hade det väldigt lugnt och skönt.
Vid tolvslaget hördes det några smällar på långt håll så Eddie blev lite orolig och kröp upp i mitt knä men när han väl låg där kändes han trygg och blev aldrig stressad. Inget skakande, inget flåsande och inget hjärta som rusade. Så otroligt skönt! Både för honom och mig. Önskar att alla nyår vore så lugna. Tyvärr är dom ju inte det så nästa gång måste jag nog tyvärr droga honom, i alla fall om vi kommer att fira här nere. Men än är det ju långt dit så än behöver jag inte gruva mig för det.

I morgon är det dags för MyDog. Dio är rakad, duschad, fönad och borstad. Vet inte om jag lyckats få bort alla tovor men nu är energin definitivt slut efter en tidig morgon och bilåkande hela dagen så nu orkar jag inte mer. Nu ska jag bara duscha mig själv, leta kläder och packa väskan så är jag redo för sängen sen. Förhoppningsvis somnar jag som en stock så jag är någotlunda utvilad då klockan ringer tidigt i morgon.
Hoppas att Dio kan koncentrera sig lite i morgon så att det blir en lyckad dag.
Wish me luck!