tisdag 6 november 2012
Nyår är ett helvete och jag bävar inför den dagen.
Hur mycket man än försöker förbereda sig med fetvadd i öronen, tuggben, hög musik, högt ljud på TV, gå in i ett mörkt rum längst bort från fyrverkerierna och distrahering i form av aktiveringsspel eller tricksträning så slutar det ändå med att Eddie ligger ihopkurad i mitt knä, flåsande och skakande som ett asplöv. Kunde han så hade han krupit innanför skinnet på mig.
Något måste göras.
Har hört om lugnande tabletter. Både bra och dåliga erfarenheter. En jag känner till ger sin raket- och åskrädda hund en tablett varje nyår och hunden sover sig igenom smällandet, totalt oberörd. Låter helt underbart!
Men jag har också hört om hundar som får lugnande som är lika skräckslagna ändå men oförmögna att göra något eftersom dom är så groggy av lugnande tabletter så att dom inte kan fly eller gå undan.
Låter förfärligt.
Pratade med veterinären om det idag när jag ändå var där för chipet. Hon tyckte att jag skulle prova D.A.P.
Jag har hört blandade erfarenheter av det också. Vissa funkar det på, andra har det ingen effekt alls på. Hon verkade inte så sugen på att skriva ut lugnande så nu har jag bestämt mig för att prova D.A.P-halsband tillsammans med Zylkene som också sägs ska ha en god effekt. Håller tummarna för att det ska fungera!
Så nu har jag klickat hem både D.A.P-halsband och Zylkene hos veterinarbutiken.se
http://www.veterinarbutiken.se/beteende-och-harmoni/14-dap-halsband.html
http://www.veterinarbutiken.se/beteende-och-harmoni/57-zylkene.html
En mycket bra sida för övrigt!
Det är ju inte alltid man tar sig iväg till en veterinär för att handla specifika produkter och det är ju inte ens säkert att ens lokala veterinär har det man är ute efter.
Megaderm t.ex. som Eddie äter för sin SLO är helt hopplöst att få tag på. Ingen veterinär här i stan säljer det och heller ingen veterinär hemma i min hemstad.
Som tur är har jag en kompis i Göteborg som köper det åt mig på Västra Djursjukhuset så jag får leverans av henne lite då och då. Ibland passar jag på att köpa det när vi är hos Eddies veterinär i Borås också.
Men det är ju kanske inte en lösning som funkar för alltid så därför är jag så glad att Veterinärbutiken har det i sitt sortiment. Tummen upp för det!
Frakt tillkommer ju såklart men skulle jag behöva åka till Göteborg eller Borås för att köpa det skulle bensinen för att ta sig dit kosta betydligt mer.
Handlar man dessutom flera saker samtidigt så är det ju inte så farligt med den där frakten.
 |
| Nu känner jag mig rustad och redo. Nu kan nyår få komma. Just bring it on! |
Ungefär 1 månad senare än vad jag hade tänkt mig och efter mycket velande har jag nu äntligen tagit ett beslut om Eddies kulors framtid.
Jag hade tänkt kastrera honom kirurgiskt nu i höst och hade sparat pengar till det men dom försvann i somras när han fick sin artros så det blev tomt på kontot. Så jag visste inte riktigt hur jag skulle göra nu.
Om jag skulle chippa honom igen, försöka få ihop pengar ändå eller helt strunta i det.
Bestämde mig mer eller mindre för att ett chip fick det bli och började kolla runt vad dom olika klinikerna tar för ett chip.
Jag vill inte gå till samma ställe som förra gången för dom var otroligt nonchalanta och på gränsen till otrevliga.
När jag ändå kollade runt efter priser passade jag också på att fråga vad en kirurgisk kastrering kostar. Jag hade tänkt mig runt 4500-5000:- och det finns inte en chans i världen att jag skulle kunna hosta upp dom pengarna denna höst, men jag ville ändå kolla om min prisbild stämde.
Det gjorde den delvis. Vissa kliniker tar upp till 5000:- men så hittade jag också kliniker som inte tar mer än 3000:-
Det skulle jag kunna skrapa ihop till så då började jag vela och bestämde mig för att jag nog skulle göra en kirurgisk i alla fall.
MEN...
Sambon sparkade bakut. Han vägrar att kastrera Eddie nu. I och för sig behöver ju inte jag ta hänsyn till det eftersom Eddie är min hund men han erbjöd sig att betala en del av vad ett chip kostar mot att jag väntar med en kastrering tills Dio har blivit äldre och lugnat ner sig. Sambon är rädd för att det kommer bli jättejobbigt med en nykastrerad Eddie och en bråksugen Dio som aldrig kan lämna Eddie ifred. Kanske har han rätt. Det kanske skulle bli kaos med en smärtpåverkad Eddie med tratt och en Dio som alltid ska slita och dra i honom. Så för Eddies skull, hussens skull och husfridens skull blev beslutet att vi chippar honom en gång till och så satsar vi på en kirurgisk kastrering nästa höst istället. Hoppas att jag har det bättre ekonomiskt då så att jag har råd med det. Sambon har dessutom lovat att inte skylla på något nytt för att undvika en kirurgisk kastrering.
Så nästa år kan han inte komma med några undanflykter utan då SKA det ske, såvida ekonomin tillåter det och Eddies hälsotillstånd är bra.
Nu ska jag snart iväg och sätta i det där chippet. Det är inte en dag för tidigt för nu ska det sniffas överallt, slickas på fläckar, juckas på Dio och kuddarna och maten smakar sådääär.
Hoppas att chippet ska funka lika bra denna gång också som det gjorde sist.
måndag 5 november 2012
Men efter dagens lunchpromenad tändes en liten strimma av hopp.
Hade båda hundarna med mig och det är ju också då som problemet är värst.
Mötte först en av pappisarna i området. Den som alltid går lös och provocerar andra hundar men idag hade matten vett nog att koppla hunden. Kors i taket!
Hade inte trott att detta möte skulle gå något vidare eftersom Eddie har blivit provocerad av denna lösa, framrusande och gläfsande pappis fler gånger än vad jag kan räkna till.
Men det gick över förväntan. Eddie spände sig såklart, blåste upp sig och skakade så fort han fick syn på pappisen men han gick något sånär bra att få kontakt med så jag gick på tills han började bli svårare att få kontakt med. Då beordrade jag båda hundarna att sätta sig och sen klickade jag och delade ut godis som en besatt.
Först var Eddie tyst och "bara" spänd som en fiolsträng men när sedan pappisen började skälla så hakade Eddie på och började med sitt gormande men det var inte alls lika kraftfullt som det brukar vara och det gick snabbt över till yl/gnäll och vi kunde gå vidare utan att han slängde sig i kopplet.
Inte långt efteråt mötte vi områdets andra pappis. Lika skällig och ettrig den också men oftare kopplad.
Jag satte ner hundarna igen och klickade som en tok och det gick bra tills pappisen började med sitt gläfsande. Då slängde sig Eddie i kopplet och började gorma men när jag röt NEJ åt honom så lugnade han ner sig och började med sitt ylgnällande istället men vi kunde gå vidare utan att han fixerade sig alltför mycket vid den andra hunden.
Det ser jag som en framgång. En rätt stor framgång faktiskt även om det är svårt att tro. Men med tanke på hur skogstokig han brukar bli 9 fall av 10 så kändes det som ett stort kliv framåt.
Nästa möte var en greyhound som Eddie innan Dios ankomst föga troligt skulle göra utfall mot. Men det var då det. Nu är det annat.
Satte hundarna igen. Har kommit på att det är lättast att behålla kontrollen då och mötena kan ibland gå lättare då.
Eddie spände sig igen och stirrade men slängde sig inte i kopplet och sa inte ett ljud. Däremot drog han, men jag tror det mest var för att det var en tik och han ville fram och lukta på tik.
Jag blev dock lite irriterad på matten som prompt måste gå på vår sida med hunden mot oss, alltså fel sida om man ska vara petig, och inte gick över till andra sidan gångvägen med hunden på "rätt" sida när hon såg att jag stod där vid kanten och försökte ha mina hundar under kontroll.
Man kan ju vara lite sjysst och underlätta för andra hundägare när man ser någon träna hund, men det är ju vad jag tycker det.
När vi nästan var hemma såg jag en border collie komma mot oss en bit bort. Det är en av de svåraste hundarna att möta eftersom Eddie har fobi för border collies (bland annat). Jag tänkte först att vi skulle gå över till andra sidan vägen men jag ändrade mig och ville prova och se vad som skulle hända nu när det hade gått så bra vid de andra mötena.
Denna BC har vi dessutom mött massor med gånger. Det är inte alltid det hjälper att man mötts flertal gånger men han brukar inte reagera lika starkt längre på denna BC som på andra BC's.
Det är gott om gräs på sidan om den gångvägen också så jag tänkte att jag kunde ju alltid hoppa ut dit om det skulle bli för tight.
Jag satte hundarna igen med ryggen mot mötet och sen matade jag på med godis och lät dom inte ta det på en gång utan dom måste kämpa för att få loss godiset ur min hand. Det funkade klockrent!
Eddie märkte knappt när border collien passerade oss. Ägaren hjälpte dessutom till genom att ta hunden på "rätt" sida och gå ut mot kanten för att öka avståndet.
Först när dom hade passerat, hundarna fått godiset och vi skulle gå vidare tänkte Eddie på att det passerat en hund. Han vände sig om och tittade lite men sen släppte han det och knatade på hemåt.
Phu! Så skönt! Vi klarade svåraste mötet av dom alla.
För en gångs skull var jag på bra humör efter en lunchpromenad med massa hundmöten och jag hoppas att Eddie tog till sig av allt beröm han fick.
Nu hoppas jag innerligt att det fortsätter åt rätt håll så vi får bukt med detta dåliga beteende någon gång.
Hoppas hoppas!
fredag 2 november 2012
För oss med artros-hundar (och andra intresserade förstås) finns en patientförening där man kan bli medlem. Det är helt gratis och man får då tillgång till artiklar, frågor och svar, forum och annan värdefull info.
En jättebra sida som jag varmt rekommenderar om man vill veta mer om artros och få råd och tips.
http://www.hundartros.se
Dom finns även på facebook
http://www.facebook.com/pages/Patientf%C3%B6reningen-Hundartros/337737129874
torsdag 1 november 2012
Dom bästa leksakerna är mattes egentillverkade :) Dom blev väldigt poppis, speciellt av Dio.
Filtar för 30:- på second hand och så fläta lite grann och vips så har man en bra leksak, speciellt till kamp. Billigt och bra!
 |
| Alla tre har olika hårdhet och därmed olika stretch. Den blå är lösast med väldigt mycket stretch och den används bara utomhus vid träning. Den vänstra är ganska löst flätad och har en del stretch. Den högra är hårt flätad och har knappt någon stretch. |
söndag 28 oktober 2012
Idag var det avslutning på valpkursen i strålande solsken.
Det gicks såklart inte igenom något nytt nu utan vi hade som ett litet avslutningsprov där vi lottade ordningen vem som skulle börja och självklart fick jag och Dio börja.
På varje moment fick vi poäng som multiplicerades med en svårighetsgrad. Poängen var 0-4 där 0 var sämst och 4 bäst.
För Dio gick det så här:
Hantering
Vi skulle kolla tänder, öron, tassar och gå igenom hunden.
3 poäng x svårighetsgrad 2. Totalt 6 poäng.
Han ville inte stå helt stilla och undrade lite vad jag höll på med.
Koppelvana/fot
Vi skulle gå med slakt koppel genom en liten bana och stanna 3 gånger med hunden vid vår sida.
2 poäng x svårighetsgrad 4. Totalt 8 poäng.
Det gick inte så bra. Dio drog, intresserade sig för annat och gick inte vid min sida. Men han stannade i alla fall när jag sa stanna.
Inkallning
Vi skulle lämna hunden, gå 20 meter och sen kalla in den med störning efter halva sträckan.
4 poäng x svårighetsgrad 3. Totalt 12 poäng.
Inga problem här inte. Dio gjorde allt enligt regelboken och brydde sig inte om störningen. Sprang heller inte iväg när han kom fram till mig.
Lägga hunden
Hunden skulle helt enkelt lägga sig ner på kommando
4 poäng x svårighetsgrad 4. Totalt 16 poäng.
Det gick galant det också. Han la sig ner på första försöket.
Lös hund/fritt följ
Hunden skulle vara lös eller i koppel släpande efter och sen skulle den gå fot i en liten bana.
4 poäng x svårighetsgrad 2. Totalt 8 poäng.
Det här momentet trodde jag skulle gå åt pipan eftersom Dio gärna springer omkring så fort kopplet åker av och jag ville gärna köra helt utan koppel. När jag höll på att koppla loss honom märkte jag att han var lite studsig och bra gärna ville sticka iväg men jag lyckades locka med honom så han följde mig perfekt och hade ögonkontakt med mig hela tiden. Full pott!
Förbud
Vi skulle gå förbi tre skålar med korv utan att hunden skulle gå fram och försöka ta korven.
1 poäng x svårighetsgrad 4. Totalt 4 poäng.
Som väntat gick det åt helsike! Dio drog för kung och fosterland för att komma fram till skålarna och lyssnade inte ett skvatt på mig. Instruktören tyckte jag var för mesig så han kom fram och visade att jag skulle vara mer bestämd i mitt nej. Jag brukar kunna ryta till men jag vet inte varför jag inte gjorde det idag. Jag ville väl försöka få kontakt med Dio ändå kanske.. jag vet inte. Åt helsike gick det i alla fall.
Konst
Här skulle vi visa upp valfritt trick.
1 poäng x svårighetsgrad 2. Totalt 2 poäng.
Jag hade tänkt träna som sjutton på tricks till idag och ev. ta Eddie till hjälp eftersom han kan oändligt många tricks men jag har helt enkelt inte hunnit med någon trickträning så jag fick ta det enda trick Dio kan: high five.
Men idag var det lite svårt med koncentrationen. Plötsligt hade han glömt bort vad high five är så det tog några försök innan han gjorde en halvdålig high five. Totalt misslyckat alltså. Han som gör så snygga och klockrena high five annars och fort går det! Men inte idag inte. Men shit happens. Man kan ju inte vara på topp jämt.
Husse och Eddie var där i början och kollade också på behörigt avstånd för att inte Eddie skulle störa och Dio störas. Dom hann se vår snygga inkallning, men sen åkte dom så dom missade det supersnygga fritt följet och katastrof-förbudet.
 |
| Längst där borta står vi och väntar |
 |
| Inkallning. Inga problem där inte |
 |
| Duktig kille! |
Nu är kursandet över för denna gång. Lite vemodigt och tråkigt är det, men kanske det blir fler kurser i framtiden. Måste bara få ordning på ekonomin först och hitta något bra kursställe eftersom BHK här i stan är ganska dåliga på det här med att hålla kurser. Ska försöka hoppa på en rallylydnadskurs med Eddie också sen någon gång i framtiden.
fredag 26 oktober 2012
Eddie är inte så mycket för närhet, varken av folk eller hundar. Därför vill han inte gärna att Dio lägger sig nära honom. Då flyttar han på sig och lägger sig någon annanstans. I början sökte Dio trygghet och närhet hos Eddie hela tiden men Eddie blev bara förbannad. Nu verkar Dio har fattat vinken och lägger sig sällan hos Eddie.
Så att få se dessa herrar vila bredvid varandra är ytterst sällsynt.
Men plötsligt händer det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
