... för det är Eddies födelsedag!
4 år har han hunnit bli lilla skrutten. Fy sjutton vad åren går fort! Det är ju inte länge sen han var liten, samtidigt som det känns som att han alltid har funnits här. Han har varit med om mycket tråkigheter under sitt 4-åriga liv men han är tapper min lille kämpe så han har kämpat på. Hoppas nu att han får vara frisk och bekymmersfri i fortsättningen.

Den blev uppskattad av båda två och tog slut i ett litet nafs!

Så var tårtan klar!

Tårtan tänd och redo att ätas av tårtsugna hundar

Killarna väntar på tårta

Eddie är tårtsugen

"Puss på dig brorsan och grattis på födelsedan!"

Grattis på 4-årsdagen världens bästa Eddie!

Tårtan gick hem hos killarna

Dio hjälper Eddie att öppna presenten

En sån rolig leksak låg det i paketet. Den slaktade Eddie på 10 minuter...

... innan Dio tog över

Dio fick också en leksak för att ingen avundsjuka skulle uppstå men den var inte Eddie sen med att sno och slakta

Dragkamp om Dios leksak

Den nyblivna 4-åringen

Jovars, en helt okej födelsedag tyckte nog Eddie

Sen jag kom tillbaks från Mallis för ett par veckor sen har det regnat varje dag. Enligt rapporter regnade det här hemma varje dag jag var på Mallis också.
Vad jag hatar den här delen av landet. Vill inte bo här. Fick jag bestämma skulle vi bo i Norrland.
Jag är så trött på detta eviga regnande här på Pestkusten (Västkusten).
Men så idag visade sig den där stora gula som jag inte sett sen jag var på Mallis.
Äntligen!
Då passade jag på att vara ute lite extra länge med vovvarna och Eddie fick träna lite rally.
Pissblött och lerigt är det ju i markerna men vi slapp i alla fall bli blöta uppifrån. Några droppar regn kom det (såklart!) men inte så mycket att jag blev blöt. Men någon annan blev blöt däremot för det är ju fantastiskt kul att bada i diken och lerpölar :)

Mina fina killar ♥

Fortfarande vit och fin

Inte längre lika vit och fin

"Eddie vänta på mig!"

Eddie tycker att detta är jättejobbigt men aldrig att han säger ifrån

Eddie fick nog och hoppade upp på bordet som var både torrt och valpfritt

Min lilla skitgris

Hemma igen och väntar på duschen

Så var det äntligen dags för lilleman att börja plugget.
Vi hade ju missat de två första gångerna av valpkursen p.g.a. min resa så vi träffade instruktören en timme innan för att få lite snabb sammanfattning av vad som gåtts igenom innan och jag fick visa upp vad Dio kan.
Dio visade sig från sin bästa sida och skötte sig jättebra. Så bra att instruktören tyckte att vi helt klart var bäst i klassen *stolt matte*
Men det var innan dom andra kom det. När dom kom blev det betydligt svårare för lille Dio att visa att han är duktig. Inte helt lätt att koncentrera sig på matte när man omges av 6 mer eller mindre jämnåriga kompisar. Det gick trots allt ganska bra ändå och det var ju ett utmärkt tillfälle att träna på det vi behöver träna på så det kan nog kanske bli bra till slut. Hoppas jag.

.
Idag var det dags för Dio att gå ut i utställningsringen för första gången.
Vi var tvungna att vara där ganska "tidigt" för man måste visa upp vaccination och hämta nummerlapp innan kl. 11. Vi skulle inte in i ringen förrän vid 13-tiden så det blev lång väntan i hällregn. Brr!
Hundarna hade regntäcken på sig men det hjälpte ju inte så mycket. Dom blev blöta och kalla ändå. Paraply med filt under hade jag ställt upp också men Eddie ville inte ligga där och Dio låg bara där stundtals så på slutet satt dom och huttrade båda två, stackarna, men så kom Eddie bästis för att vara hejarklack och då blev det livat så då fick dom upp lite värme.

När det äntligen var vår tur hade regnet upphört och solen tittade fram lite. Det var så dags då! Vid det laget var den nytvättade Dio från gårdagen skitigare än skitigast, men så är det när man bor i den här delen av landet. Då får man räkna med regn och smuts under större delen av året.
Dio har i alla fall inte ont av regnet. Han går ut i alla väder. Värre är det ju för Eddie som hatar regn, men han var jätteduktig idag. Klagade inte det minsta och när vi var inne i ringen satt han så snällt vid vårt "läger" och tittade på oss.

Det gick riktigt bra för Dio i hans debut. Han var ensam portisvalp så konkurrensen var ju obefintlig, men det behöver ju inte gå bra för det, men det gjorde det. Domaren gillade Dio så han fick HP och blev BIR valp så vi gick alltså vidare till finalen och himmel vad många valpar som var med i den! Vi upptog hela ringen så vi fick springa i omgångar.
Efter första rundan plockade domaren ut 5 av oss som gick vidare och vi var en av dom :)
Vet inte hur många valpar vi var från början men kanske ett 20-tal så det var himla skoj att komma så långt, men sen kom vi inte längre.
Det slutade med en 5:e plats. Lite snopet känns det ju att hamna precis utanför pallen men med tanke på hur många valpar som var i finalen så är jag ändå jättenöjd.
Dio hade inte kunnat få en bättre kritik heller.
Nu funderar jag på om jag ska våga ställa honom på MyDog i januari också. Han kommer i så fall att vara portisklippt då. Sugen är jag allt så jag ska ta en funderare på det.

Blött och kallt tyckte Dio. Men skönt att ligga en stund på filten under paraplyet

.

.
I söndagsnatt kom jag hem från en underbar vecka på Mallis. Den var helt kanon bortsett från vissa irritationsmoment, men det fick man försöka att inte tänka på.
Jag är sedan innan helt förälskad i Spanien. En vecka på Mallis gjorde ju inte direkt den förälskelsen mindre. Som jag älskar det landet! Kulturen, människorna, klimatet, språket... Love it!
Skulle mycket väl kunna tänka mig att emigrera dit.
Sen jag kom hem känner jag mig bara deppig och längtar tillbaks. Hatar detta regnande vareviga dag, denna kyla och blåst.
Saknar solen och värmen där borta. Hoppas att det inte dröjer alltför länge innan jag får återse "mitt" kära Spanien igen.

Sambon och killarna mötte mig utanför flygplatsen och herrejösses så glada hundarna blev! Framför allt Dio. Han var helt GALEN! Eddie hälsade på min kompis istället, för Dio tar väldigt stor plats när det kommer till att hälsa och umgås så Eddie får liksom inte plats och han låter Dio ta den platsen också.
Jag blev näst intill uppäten av Dio. Han bet i mig överallt samtidigt som han morrade och gnällde och visste inte riktigt vart han skulle ta vägen.
Valptänderna är borta men han har ännu inte slutat med sitt bitande tyvärr. Han måste precis som Eddie ha något i munnen när han blir glad och nu fanns inget till hands så min arm och mina händer blev halvt uppätna istället. Tokiga Dio!

När vi kom hem kunde Eddie hälsa ordentligt på mig och det gjorde han med besked! Hela mitt ansikte tvättade han flera gånger om.
Han hade nog saknat mig lite för han var väldigt "mammig" dagen efter jag hade kommit hem. Gullungen!
Jag hade saknat killarna en hel del också så det var kärt återseende från alla håll.

Det hade i alla fall gått förhållandevis bra med killarna. Dagmatten kom aldrig till användning för sambon jobbade en hel del hemifrån så hundarna var inte ensamma så mycket.
En dag tog Dio en sork som han lekte med och dödade så nu vet jag att han är en jägare.
Eddie jagar också men jag är osäker på om han verkligen skulle ta ett djur i munnen. Tror nog mest att han är intresserad av själva jakten.
Dio däremot... Honom kommer man ju uppenbarligen inte kunna släppa fram till kaniner och andra smådjur. Trist!
Tur att det inte var jag som var ute med honom när han hittade sorken. Jag hade fått panik och blivit alldeles förtvivlad över den stackars sorkens hemska öde.

Nu är man tillbaks i vardagen igen och bara att ta tag i alla bestyr. Längtar redan till nästa ridresa...
.

.
Någon som är bra på hundpsykologi och kan förklara detta fenomen?

Här i området bor en kinesisk nakenhund, en hane, som är Eddies absoluta hatobjekt men det har inte alltid varit så.
Förut kom dessa två herrar bra överrens och dom brukade alltid hälsa på varandra och hade inga hard feelings mot varann.
Allt vände en dag när jag vad skadad och hoppade på kryckor och vi mötte kinesen. Eddie blev skogstokig! Gjorde utfall och skällde vilket kom som en TOTAL överraskning. Verkligen som en blixt från klar himmel.
Sen den dagen klarar han inte av kinesen och jag kan inte för mitt liv begripa varför!
Kinesen har inte gjort Eddie nånting. Han har inte morrat, inte skällt, inte gjort utfall. Han har bara skällt någon enstaka gång när Eddie redan kört igång med sitt gormande, men oftast ignorerar han Eddie och bara knatar på.

För ett tag sen fick kinesen tillökning i flocken av en kinesflicka (en valp), så en kväll när Eddie var ute med husse mötte dom kineserna och då gick det plötsligt hur bra som helst och jag tror till och med att dom hälsade på varann.
Men både innan och efter det har Eddie blivit vansinnig när vi mött dom.
Ikväll såg jag dom på långt håll så jag gick ut en bit på gräset på sidan om gångvägen och sa åt hundarna att sitta. Eddie hade då redan fått syn på kineserna och hade blicken fixerad på dom.
Jag klickade i hopp om att få honom att tappa fokus men han var totalt blockerad och det gick inte ens att trycka in godis i munnen på honom eller få någon som helst kontakt med honom över huvudtaget. Han satt stel som en pinne och stirrade och skakade. Jag har aldrig sett honom skaka i en sån situation förut. Han reagerade på ungefär samma sätt som när han blir rädd för smällar men inte lika kraftigt.
Antingen var det av upphetsning han skakade eller så var det av rädsla. Jag tror på det senaste för han hade samma kroppsspråk och ansiktsuttryck som när han blir rädd annars. Mycket märkligt beteende! Om han nu är rädd, varför i hela friden är han rädd för kinesen som aldrig gjort honom något?

När kineserna passerade oss slängde sig Eddie i kopplet och gormade. Oerhört otrevligt beteende!
Och jag fattar ingenting! Jag förstår inte varför han beter sig så mot just denna hund eller hur sjutton jag ska få bukt med det. Om jag ändå kunde förstå orsaken bakom så kanske man kunde klura ut något sätt att jobba bort det men när jag inte har en susning om varför han beter sig som han gör så har jag heller ingen aning om vad jag ska göra åt problemet.

Är det någon som har en teori om vad orsaken till detta beteende kan vara? Och någon som har några tips om hur jag ska få honom att sluta med detta mycket otrevliga aggressiva/osäkra beteende?
.

.
Tiden går fort när man har roligt!
Den lilla blir 5 månader idag så snart har jag haft honom i 3 månader.
Tre månader som faktiskt har gått över förväntan. Jag trodde inte att det skulle gå så bra som det faktiskt har gjort. Visst har det varit jobbigt emellanåt och är fortfarande ibland men inte alls så jobbigt som jag trodde att det skulle bli.
Jag funderade mycket på hur det skulle vara att ha två hundar. Hur stor skillnad det skulle vara motför att ha en.
Skillnaden är bara marginell. Tycker egentligen inte att det är någon skillnad alls. Lite extra jobb blir det ju med en vuxen hund och en valp. Valpen kräver ju lite mer och man kan inte alltid ta med båda på promenaderna, men annars tycker jag inte att det är någon större skillnad.

I 5-månaderspresent fick Dio sig en rakning av nosen. En present som inte var ett dugg uppskattad. Han ville inte alls bli klippt så det tog ett tag och min trimmer var riktigt slö. Dios päls är helt annorlunda motför Eddies så det gick riktigt segt att klippa men jag lyckades till slut i alla fall.
Jag saknar skägget lite som han såg så busig och valpig i men det är samtidigt skönt att ha blivit av med det och det växer ju ut igen så småningom.


När Dio var klippt fick Eddie sig en knäpp och blev förbannad så han flög på (!) Dio. Jag fattade ingenting! Det är ett helt oacceptabelt beteende och jag talade om för honom vad jag tyckte om saken så han lugnade ner sig snabbt och gick och la sig, men han var ändå på spänn och morrade så fort Dio kom i närheten men jag hann förhindra att han flög på honom igen.
Efter en stund lugnade han ner sig och nu är allt som vanligt igen.
Ibland är Eddie oerhört svår att förstå sig på! Jag hoppas att det var en engångsföreteelse så att det aldrig någonsin händer igen.

Vilken Dio tycker du förresten bäst om? Med eller utan skägg? :)
.