.
Eddie är helt hopplös att ha lös. Han drar iväg och är totalt stendöv. Lyssnar inte det minsta på mig. Han har alltid varit dålig på att lyssna och alltid gått sin egen väg men vissa gånger är han värre än andra som idag t.ex. då jag släppte honom på en gammal igenvuxen fotbollsplan vid skogen och åkrarna. Han drog iväg åt alla möjliga håll och reagerade inte det minsta när jag ropade eller tog med mig Dio och gick åt ett annat håll. Dio är tack och lov raka motsatsen och kommer oftast direkt när jag kallar på honom.
Det är endast när man laddat upp för träning som Eddie kan lyssna hyfsat, men i den vanliga vardagen skiter han i vilket.
När man släpper honom är det en chansning. 9 gånger av 10 missköter han sig och kommer inte på inkallning. Han kommer inte tillbaks och stannar hos mig förrän han sprungit sig trött.
Jag har verkligen provat ALLT men inget funkar.

• Belönat med det godaste godiset när han väl kommer men då tar han i bästa fall godisen och drar igen snabbt som ögat, eller så springer han bara förbi. 
• Lockat med roliga leksaker men han bryr sig inte om dom.
• Kampat med någon trasa eller favoritbollen på rep när han väl har kommit men han kampar lite halvhjärtat i några sekunder och sen drar han igen.
• Har provat att kvittra, jollra och fåna mig men han kunde inte bry sig mindre. Det är totalt ointressant.
• Sprungit åt andra hållet men det skiter han också i tills han är klar med sitt och när han väl kommer springer han bara förbi
• Försvunnit utom synhåll men det är också lönlöst då han själv springer utom synhåll och kan vara borta ett bra tag. En gång var han puts väck i en halvtimme. Jag fick sätta mig på en sten och vänta och hoppas på att han skulle komma tillbaks för jag hade inte en susning om vart han hade tagit vägen. När han väl kom tillbaks sprang han bara förbi och letade reda på en hög med bajs att rulla sig i vilket på sätt och vis var tur för då lyckades jag fånga honom.
• Han vet vad "hit" betyder men skiter uppenbarligen i det, utom i koppel. Då vet han mycket väl att han ska komma när jag kallar på honom. Jag har provat att betinga "hit" som man gör med klickerträning ungefär. Jag säger "hit" och ger godis, "hit"-godis, "hit"-godis o.s.v. men det har inte gett någon effekt alls.
• Visselpipa. Har provat att vissla på honom men det funkar bara ibland. När han känner för det.
• Väntat med att kalla på honom tills han är på väg mot mig eller jag är säker på att han kommer men då får jag vänta förgäves för det händer inte. Visst springer han emot mig ibland och jag kallar då på honom och säger att han är duktig men han springer bara förbi eller stannar och fintas innan han drar vidare.
• Tränat med lina men han fattar att han har lina på sig så då håller han sig nära så det är ingen skillnad på lina och koppel för honom. Han beter sig likadant med koppel på som med lina men om linan åker av drar han som en avlöning.

Vad mer kan man prova? Vad ska jag ta mig till med honom? Att jag aldrig kommer att kunna gå promenader med honom utan koppel har jag insett för länge sen men jag vill ju gärna kunna släppa honom ibland på öppna ytor, i skogen etc. utan att han drar iväg och vägrar komma när jag ropar på honom. Jag är snart nära att ge upp men det är ju inget liv för en hund att alltid gå i koppel, och att åka till skogen har man ju inte alltid möjlighet till så för hans skull vill jag att han ska kamma till sig och börja lyssna och lyda så att han kan få vara lös ibland.

.
Det här med hundfoder är ju en hel vetenskap och ibland tar det uppenbarligen tid innan man hittar rätt.
Jag måste byta foder på Dio... igen.
Hos uppfödaren åt han Robur som han funkade bra på men det fodret har för högt pris för min plånbok så jag bytte till Doggy Pro. men det funkade han inte alls på. Det blev många, stora, lösa högar per dag så då fick jag så lov att byta. Valet föll på Carrier som är relativt billigt och vetefritt. Han har nu ätit det i ungefär 1 månad men inte heller det har funkat bra.

För det första är han inte så jätteförtjust i det. Visst äter han det till slut om inget annat erbjuds men han kan hoppa över flera måltider för att han inte tycker det är så gott.
För det andra är avföringen fortfarande lös. Det blir färre högar än med Doggy men fortfarande ganska många per dag. Han lägger heller inte på sig så mycket och känns ganska tanig.
Så jag har nog inget annat val än att byta igen. Frågan är bara till vad?
Funderar på Magnussons, Arion eller Tello... eller kanske Halla? Det är väl i stort sett de enda foder jag hittat som inte kostar multum men ändå verkar helt okej.
Får nog ta en tur till butikerna och kolla utbud och priser. Foderbilen eller numera Animail tycker jag har blivit så dyra så jag vill helst slippa beställa därifrån men jag kanske blir så illa tvungen om utbudet här i stan är begränsat.
Men först måste jag bestämma mig för vilket foder jag ska prova...
.

.
I november chipkastrerades Eddie. Jag hade funderat på kastrering ett tag p.g.a. att han är så otroligt översexuell. Han juckar på tikar, kastrerade som okastrerade, unga som gamla. Han juckar på valpar, hanar som tikar. Han juckar på vissa kastrater. Han juckar på kuddar. Han juckar på täcken. I löptider går han omkring som en osalig ande och vill bara gå ut hela tiden och kan ibland pipa. Matlusten är det lite si och så med också.
Han är helt enkelt skitdryg med sitt översexuella beteende och juckande i tid och otid och det går inte att avbryta honom när han juckar på andra hundar. Han flyger bara på igen och är helt blockerad. Får han inte fram och jucka stressar han upp sig något otroligt. Piper, gnäller, skakar, gläfser och dreglar.
Hemma hos andra där det luktar hund ska han skvätta och markera, något som är oerhört svårt att få honom att sluta med.
Det är ytterst sällan han kan umgås med tikar och valpar på ett normalt sätt och det går inte att träna honom där andra hundar varit som på t.ex brukshundsklubben. Han springer bara omkring och letar tikfläckar och det går inte och få honom att fokusera på annat hur mycket man än försöker eller vilket gott godis man än har. Så jag bestämde förra hösten att något måste göras åt detta.

Egentligen är jag emot kastrering på friska hundar men jag tycker inte att översexualitet är ett speciellt friskt beteende. Hunden mår inte bra av det och vi mår inte bra av det.
Det tog emot att kastrera honom kirurgiskt så jag bestämde mig för att prova chipkastrering först för att få ett hum om hur han skulle bli. Och vilken skillnad det blev!

Allt juckande försvann. Helt plötsligt kunde han leka med tikar på ett normalt sätt, blev inte längre stressad och pilsk på sin bästa kompis, och juckade inte längre på valpar. Att träna honom gick helt plötsligt också så mycket bättre då han inte längre sprang sicksack över planen med nosen i backen och lock för öronen.
Kuddarna slapp bli påsatta flera gånger om dagen och helt plötsligt åt jycken i alla fall minst en gång om dagen istället för tidigare kanske en gång varannan, var tredje dag.
Inte en enda gång har han skvätt hemma hos någon annan med hund heller.
Han ville inte längre ut i tid och otid under löpperioderna och kunde lättare slappna av.
Vi mötte till och med en tik i höglöp en dag men Eddie var inte intresserad. Han tyckte snarare att hon var lite läskig som bjöd ut sig så och körde upp rumpan i fejjan på honom.
Så denna chipkastrering har varit otroligt positiv och det har varit så skönt med en lugn och harmonisk hund som inte stressat upp sig över alla tikar i området. Det var också så skönt och se att han kunde leka med sin bästis utan att sitta som fastklistrad på henne.

Jag har egentligen bara upplevt ett par nackdelar. I början blev han piggare. Nästan som en valp på nytt men det avtog sen och han blev istället slöare och ville mest ligga hemma och slappa. Pälsen tovade lite mer än vanligt också och kändes lite ulligare men det är verkligen det enda jag kan komma på som inte varit positivt med det hela.
Det positiva överväger helt klart så jag hade bestämt mig för att göra en kirurgisk kastrering på honom nu i höst men dom pengarna försvann tyvärr när han blev sjuk i juli så där sprack dom planerna.
Jag hade hoppats på att hans nya lugna beteende på något vis skulle bli befäst så att han skulle blivit av med sitt översexuella beteende för gott, men så blev det tyvärr inte.

Nu har effekten av chipet försvunnit och han börjar bli sitt gamla pilska jag igen. Han nosar återigen efter massa tikfläckar när man är ute och går, han har börjat jucka på kuddarna igen så smått och ikväll har han vankat av och an och velat gå ut för att jaga brudar. Jag vet att åtminstone en tik i området löper. Härom dan ställde hon upp sig för Eddie och han var inte sen att haka på, men dom hade koppel på så dom hann aldrig göra något.
Ikväll har han också juckat på Dio. Jag som hade hoppats på att han hade slutat med såna dumheter men tydligen var det chipets förtjänst också att han inte juckat på Dio tidigare.

Med tanke på att det tar några månader till innan Dio är könsmogen måste jag nu ta ställning till hur jag ska göra. Jag kan inte ha en Eddie som juckar på Dio dagarna i ända. Jag vill heller inte ha tillbaks den gamla pilska Eddie. Jag vill ha en lugn och harmonisk Eddie som inte stressar upp sig över allt som inte är en vuxen hanhund med kulorna i behåll.

Nu är frågan hur jag ska göra. Om jag ska sätta in ett nytt chip så snart som möjligt eller om jag ska vänta och spara ihop pengar till en riktig kastrering istället? Att jag ska kastrera honom kirurgiskt har jag mer eller mindre bestämt mig för men jag har inte pengar till det nu och jag vet ju heller inte när jag kommer att få råd till det. Med min dåliga ekonomi kan det dröja länge, såvida jag inte mot förmodan skulle få ett jobb snart.
Vad göra? Kanske bäst att sätta in ett chip ändå och försöka satsa på en kirurgisk kastrering till sommaren eller nästa höst.
Vill ju egentligen få det gjort så snart som möjligt. Han blir ju inte direkt yngre.

En annan fundering är hur Dio kommer att reagera om Eddie kastreras. Tänk om Dio blir lika hanig och översexuell som Eddie, kommer han då att stressa upp sig över en kastrerad Eddie och hålla på och jucka på honom?

Det är mycket att fundera på och jag måste nog fatta ett beslut snart. Innan september är slut ska jag ha fattat ett beslut. Ju förr desto bättre.
.

.
Dio har städat och lagt tuggbenet där han tycker att det hör hemma.

.

.
Eddie är rätt bra på att ta egna initiativ, på både gott och ont.
Jättebra vid inlärning och speciellt vid klickerträning. Han älskar att lära sig nya tricks och är ofta snabb på att lära sig.

Idag skulle jag lära honom ett nytt trick "var sitter musen". Idén kommer från instruktören på klickerkursen som hade lärt sin hund detta som hunden mer än gärna visade upp och generade matte på köpet :) Vad det går ut på får ni lista ut själva ;)
Jag hade förberett med godis i fickan och hängt klickern runt handleden och Eddie var redo att köra igång. När klickern åker fram vet han nämligen vad som gäller. Tricks och träning!

Men först var jag tvungen att assistera sambon som skulle tvätta Dios skägg som var helt nerkletat med lasagne (han och Eddie hade fått slicka resterna i formen). Medan jag höll Dio och sambon torkade skägget hörde vi hur vattenkranen i badrummet slogs på.
När vi tittade dit stod Eddie där vid vattenkranen och tog några klunkar, tittade sen på mig och väntade på belöning.
Sötaste Eddie!
Han måste ha trott att vi skulle träna på detta trick och att jag väntade på rätt beteende.
Vi började träna på detta trick i våras och han tyckte det var ett otroligt roligt trick att lära sig. Sen dess har vi inte tränat på det och han har heller inte lärt sig något kommando för det.
Sötnöten tyckte väl det var på tiden att återuppta detta tricks.
Sådan är han min Eddie. Han testar sig fram och provar att erbjuda olika beteenden och tar egna initiativ.
När han nu var så taggad på detta trick provade jag att ta ut honom i hallen och sa:
 "Är du törstig?"
Han lunkade direkt in i badrummet, slog på kranen och tog några klunkar. Så duktig! Han har aldrig kunnat göra det på kommando förut. Nu återstår bara att han ska lära sig att stänga av kranen efter sig också så är tricket komplett :)

Hur gick det då med musen? Jodå, han är väl på rätt väg :)

.

Första veckorna var Dio väldigt blyg och försiktig gentemot andra människor men han har inte varit det på ett tag nu så jag trodde blygheten hade gått över.
Igår sprang han ju till exempel fram till en vilt främmande människa i en trädgård på andra sidan gatan. Inte mycket blyghet över det.
Men idag blev han blyg för en granne han träffat förut. En tjej som är en riktig djurvän och den gulligaste man kan tänka sig.

Vi var på baksidan när hon och hennes familj gick förbi. Hon stannade och pratade och jag gav klartecken till Dio att han fick springa fram och hälsa om han ville. Det ville han inte, eller vågade inte rättare sagt. Han skällde ut henne och gömde sig bakom mig.
Jag gav henne Dios leksaker och hon försökte få honom att mjukna upp med hjälp av dom men det hjälpte inte. Inte ens hans älsklingsboll fick honom att släppa blygheten.
Inte hjälpte det att jag ställde mig bredvid henne heller och pratade med henne. Då gömde han sig på min lediga sida.
Flyttade jag på mig följde han efter och gömde sig bakom mig och mellan mina ben.
Förstår inte varför han tycker att hon är så läskig. Hon som är så snäll!
Efter många om och men i alla fall lyckades hon få klappa honom och han gav henne till och med en puss. Efter det lyckades även mannen och sonen få komma fram och klappa.
Jättebra träning inför kommande utställning. Han behöver nog tränas på att bli hanterad, framför allt av främmande människor.

Fler saker vi måste träna på är ensamheten. Jag har inte varit så väldigt ihärdig med det. Har lämnat honom ett antal gånger med Eddie när jag har varit och handlat och uträttat ärenden och det har gått bra, även om det tagit ibland upp till en timme innan jag hunnit hem igen.
Har lämnat honom helt själv några gånger också men då blir han ledsen. Han har som mest varit helt själv ca. 20 minuter, men han klarar ungefär bara 5-10 minuter och sen börjar han tjuta. Dags att backa bandet lite alltså.
Även när jag står i duschen ibland kan han börjar pipa om jag tar för lång tid på mig så jag tror jag får öka frekvensen. Lämna honom korta stunder men ofta så ska han nog klara att vara helt själv till slut.
Övning ger färdighet! :)
.

Min söta lilla blyger

Sötast!

.
Nu har jag bestämt mig för att anmäla Dio till den inofficiella utställningen som äger rum om en månad, men jag tänker inte klippa honom. Jag tänker ställa ut honom i päls, förutom nosen som jag kommer att raka snart.
Jag mailade och frågade arrangören och hon tyckte att jag absolut ska ställa ut honom även fast jag inte vill klippa honom än.
Mest som en kul grej och bra träning vilket också är enda anledningen egentligen till att jag vill ställa ut honom som valp på en inofficiell utställning.
Om domaren dömer ut honom p.g.a. att han inte har rätt frisyr så gör det ju inget. Det är ju inget som registreras i alla fall. Då har han ändå fått prova på hur det är på en utställning, men det är klart att det vore kul om det gick bra ändå. Det är det väl alltid :)
Så nu har vi något att träna på närmaste veckorna så att han förhoppningsvis visar sig från sin bästa sida ;)
.